Hej tjejer!!
Här kommer min berättelse.
Den 16/10 -11 plockade de ut tjejerna, Först kom Jouline och sen Mira.
Jag och min sambo tittade på varandra och tänkte samma sak.
Något är fel med Jouline. Men ingen sköterska verkade tänka samma sak.
Snittet gick bra och alla mådde bra så vi fick ett rum ganska snabbt.
Jag hade väldigt ont och fick mycket morfin , vilket inte hjälpte allt. förutom att jag blev helt borta.
Jouline lät lite konstig och kastade med huvudet. precis som att hon inte riktigt fick luft.
Men barnmorskorna lugnade oss med att det förmodligen bara var fostervatten.
Sen kom natten och allt blev kaos. Tur att min sambo var där för jag sov ganska djupt av morfinet.
Jouline slutade andas och de sprang iväg med henne. Han kom tillbaks efter en stund och samma sak hände igen. Denna gången lade dom in henne på Neonatalen. Det visade sig att hon hade isolerad gomspalt och Pierre robins syndrom. Helt enkelt ett hål i gommen. syns inget på utsidan. och pierre robins syndrom är när hakan/käken inte är färdigväxt. Vilket i sin tur gjorde att hon inte orkade hålla tungan på plats i munnen så den föll bak i svalget och täppte för luftvägarna.
Vi skulle till Italien, men hamnade i Holland. Hur hände detta? Så här skulle det inte bli!!
Det blev en lång visit på Neo med tårar, förtvivlan och den största frågan. Kommer hon att klara sig?
I flera dagar försökte personalen på neo att dra ut käken varje gång hon satte tungan i halsen. Men till slut hade hon så ont att de var tvungna att hitta en annan lösning. De intuberade ett rör i näsan ner till svalget för att skapa fria luftvägar. Denna tub retade slemhinnorna och nerver i svalget och gjorde att hon pulsdippade och slutade andas. Första veckan kunde vi inte hålla henne alls och vi vågade inte heller. För varje gång vi tog upp henne slutade hon andas. Vi låg först på neo i växjö och det var fantastisk personal där. Sen blev vi flyttade till jönköping. Jouline åkte ambulans upp och tur var väl de.
I jönköping blev vi kvar ytterligare 6 veckor på neo innan de kunde dra bort tuben. Slangar och mätare överallt. Vi fick lära oss att suga rent i näsa och svalg samt sätta sond. En berg-o-dalbana, speciellt med en treåring som tvingas bo på sjukhuset. Men till slut gjorde tuben mer skada än nytta för henne och med andan i halsen stod vi och läkarna och höll tummarna för att allt skulle gå bra när vi plockade bort den.
Lite jobbigt hade hon det första dagarna utan den, men en klar förbättring.
Vi har nu två jollrande ljuvliga juveler hemma och NU har vi landat i Italien. Med lite extra skinn på näsan ;)
Hoppas allt är bra med er och era fina fina bebisar <3
jouline har fortfarande sin sond kvar
