Det jag tycker är värst är att inte alla "tror på" eller vet om endo. Jag diagnoserade mig själv först. Hade inte ont förrän jag slutade med p-pillren 2004. Då började smärtorna komma. Men jag hade inte så illa att jag låg och spydde. Och det var bara en dag som var fruktansvärd, men ändå. När jag kände att det var på gång så tog jag 3 panodil och hade värmepåse och ändå låg jag och grät i flera timmar. Det kändes inte normalt, jag fattade ju att det inte skulle vara så. Men när jag sökte läkarhjälp, så tittade de på mig ungefär som "Men du har ju lite mensvärk, sluta gnäll". Ingen ens nämnde att det fanns något som hette endometrios. 2005 pratade jag med min mans brors fru. Hon berättade att hon har endo och det hon berättade om sig, stämde på mig. Då var jag nästan helt säker på att det var felet. 2006 var smärtorna ännu värre och jag gick till en privatläkare. Hon lyssnade och skickade en remiss till laparoskopi (eller hur det nu stavas). Fick komma dit 6 månader senare och visst hade jag endo + blockerade äggledare. Vi hade då försökt få barn men inte lyckats, så det blev IVF direkt.
Jag undrar hur många med sådana fruktansvärda smärtor som inte får hjälp, för att de inte får rätt diagnos. Bara blir hemskickade. Visst, vissa kanske bara har "normala" menssmärtor. Men läkarna kan väl åtminstone lyssna på en. Så irriterad!