Melkers mamma; Känner med dig och minnena från förra sommaren kommer tillbaka då jag läser dina ord...
Jag kom på mig själv idag när jag satt på altanen, hur vackert det är med plommonträdet som blommar för fullt, minns inte att jag såg några blommor förra året, jag minns ju inte att solen överhuvutaget lyste förra sommaren, men det gjorde den väl, vi tillbringade ju åtskilliga dagar vid stranden...allt för barnens skull och jag minns känslan av orättvisa (ja så kändes det), tyckte hela stränderna var fulla av bebies familjer...det var en mörk och smärtsam sommar....all min energi gick åt till att göra det som skulle göras och det gick på rutin, i mina tankar fanns det bara ett fokus, att få bli med barn...varje månad som mensen kom så blev jag både arg och ledsen...det tog oss fem månader, månader som kändes som år...
Jag tror det är bra att du ska till kuratorn imorgon....själv ska jag till terapeuten den 20/5, jag kommer behöva flera timmar till att få prata om allt som rör sig i mitt huvud..
Jag läste också om LillanM, ja det är orättvist och jag blir också ledsen när det ska behöva drabba de som redan drabbats av det värsta...vi behöver få "bra" graviditeter som slutar med levande barn.
Träffade en mamma härom dagen som "upptäckte" i v 28 att hon var gravid med deras tredje barn....hon var två månader nu...det är väl vad vi skulle behöva, nej vi får hanka oss fram genom oro och rädsla, efter ett intensivt försökande för att ens få ett +....
Blir avundsjuk på din och sambons picknick i gröngräset...
Skickar över många kramar och energi, tänker på dig!!!
Smärtan fortsätter att komma och gå, men det känns lättare att hantera den nu när jag vet att det kommer gå över och vad problemet var...ovissheten är alltid värst.
Många kramar Till er alla!!!!!! Susanne