Vi med änglabarn i Östergötland del 2

Det gör så ont!! Vet inte vart jag skall ta vägen eller vad jag skall göra. Smärtan är oerhörd och jag vill bara bort från den. Min dotter dog i mina armar och nu sitter bilderna inpräntade i mitt huvud. Bilderna av min lilla flicka som ligg hjälplöst i min famn och kämpar för att överleva. Bilderna av hennes livlösa kropp och ljudet från hennes andetag. DET GÖR SÅ ONT. Det är snart fem månadet sedan minn lilla ängel kom och gick. Och smärtan är värre nu än den vart innan. Jag trode den skulle försvinna mer och mer. Men tydligen så blir den bara värre. Vad skall jag göra för att må bättre. vad skall jag göra för att försöka glöma och gå vidare. ?? Jag vill förstår inte glöma min dotter och det kommer jag aldrig göra. Men jag vill glöma det hämska och minnas det fina. Jag vill minas hur hon tuttade på slangen och glädjen jag kännde innan och minuterna efter hon var född. Gläjen innan jag viste att något var fel med henne. Glädjen av att blivit mamma. Glädjen av att se hennes fina lilla ansikte för första gången. Och den glädjen jag kände när jag fick veta att jag var gravid. Och första gången jag såg henne på ultraljudet..DET GÖR SÅ ONT

glöm henne aldrig. låt henne leva genom dig. varje gång du gör något roligt, skratta med henne och tänk tyst: haha han såg lite rolig ut tex. varför gång du känner att det e orättvis, tänk på att hon har ett högra syfte. att ta hand om dom andra små änglarna. din lilla tjej kanske skyddar mina änglar. dom hjälper varandra och dom mår bra även utan oss. (om du inte tror på det jag skrev så får du väl helt enkelt acceptera att hon e död och gå vidare)

Det är klart jag tror på det du skriver. Man måste fösöka tänka på att hon har det bra nu. Att hon är bland andra änglar. Om jag hade tänkt att hon ligger under jorden i en kista så skulle jag bli galen. Jag tror både på själen och på änglar så jag vet att hon har det bra. Kanske är jag egoistisk som sörjer för hon har det bättre nu än hon någonsin kommer få det på jorden. Men man är bara människa och att sörja sitt barn gör så ont

Ja!! vill gärna komma i kontakt med andra .. förlorade min 7mån son för snart 2mån sen

Hej!
Är tyvärr helt ny i änglarummet då vi på rutinultraljudet den 12 maj fick veta att vår efterlängtade bebis hade grava hjärnskador (vattenskalle) som skulle göra att han inte skulle klara sig utanför livmodern. Vi fick ta det groteska beslutet att avbryta den graviditet som vi kämpat för i tre år och med fyra ivf:er. Mer fakta finns på min blogg.

Den 17 maj kl 00.20 föddes vår Dutt 19 cm lång och 150 gram tung.

Idag ska vi ha besök av begravningsbyrå. Tror vi fortfarande lever i en dvala och har inte riktigt förstått hela innebörden.

Beklarar era förluster! 

Urs vad hämskt. Var det PSD? Hoppas du har det så bra som du kan. Vart bor du??

Hej!
Här är en till från Östergötland,bor i Motala och förlorade min son i magen för lite över ett år sen...

smultronrt, Hur är det med dig? Var ett tag sen,hoppas allt är ok med dig...

Ja bor en bit utanför Motala

Jo jag mår faktiskt ganska bra. Har mina dåliga dagar som alla andra änglarmammor antar jag. Men jag klarar mig. Har skaffat ny kille och har två underbara styvbarn. Så jag är faktisgt väldigt nöjd med min tillvaro. Ska förhoppningsvis börja plugga snart. väntar på besked från AMS. men det kan ju ta ett tag. :P
Hoppas allt är bra med dig med

Jag bara gråter och gråter. Hur kommer det sig att när vissa får barn så gör det ondare än när andra får barn? Min kompis fick en son i går och idag hade hon lagt upp en bild på sonens hand i hennes hand och just en sådan bild har jag på min och Robins hand. Jag har gråtit och haft ont i bröstet i flera timmar nu. Det går inte över. Medans när andra får barn kan jag känna glädje. Varför??? Jag är så trött på att det ska göra ont. Satte mig med albumet och tittade på bilderna på Robin och grät ut ordäntligt. Det har jag inte gjort på över ett år. FAN vad trött jag är på sorgen. Ibland önskar jag att jag aldrig blivit gravid överhuvudtaget. :(