Hej,
WilleViking: Vilket kraftprov er kamp har inneburit. Jag kan förstå att du måste känna dig stark. Det ni har gjort kommer förhoppningsvis att hjälpa andra, på så många vis...
Pajasmamman: Ta hand om din mamma. Jag hoppas att hon snart är på bättringsvägen!
mamma till Alfons: Oavsett vad ni kände, oavsett hur ni mådde under Alfons födelsedag, verkar det som att dagen blev så som ni ville ha den utifrån förutsättningarna. Det låter bra. Kul att Alfons ska få en lillebror :)
Nimsan: Skönt att de tar er situation på allvar och tänker hjälpa er. Oavsett vad de visar är provsvar enligt min uppfattning alltid någonting som kan hjälpa en att få "frid". Visst kan de också skapa mycket men framför allt kan de erbjuda ett lugn. Hoppas att det är en ny, bra helg som väntar på dig!
På tisdag är det min dotters födelse- och dödsdag. Jag funderar ännu på vad det ska bli för någon tisdag? Är det jag som ska göra den till något? Jag har läst om hur ni gör vid årsdagar och blir tyvärr inte klokare. Allt känns rätt, allt känns fel. Vad ska vara "rätt" för mig och min man? Finns det något sådant? Presenter är för mig en främmande tanke, fylld av smärta. Jag kan inte se oss göra någonting annat än att besöka hennes grav, tända ett ljus och skynda därifrån som vi brukar, jagade av att det gör så ont att den enda lilla fysiska del som finns kvar av den vackraste flickan vi har sett ligger i en grav...
Kramar!
