Tråden för oss som förlorat barn i Västmanland/Sörmland Del 6

Mamma till Alfons. Va bra att du försöker fokusera på de 9 bra dagarna. Om jag tänker tillbaka på vår mardröms helg, så måste jag försöka lägga bort hans smärtor för de är för tunga att bära. Jag gråtter nu när jag skriver och kommer ihåg hur fruktansvärt ont han hade. Men det är väldigt korta stunder jag tillåter mig att tänka på det för då skulle jag gå under. Ingen förälder vill se sitt barn lida, men tyvärr är det inget alternativ för oss. Vi måste bara försöka leva med smärtan.

Mammautandotter. Som vanligt skriver du väldigt kloka ord. Vet inte vad jag ska skriva. grattis!?? Beklagar? Men du har helt rätt. Saknaden är gränslös varje dag, men just en "minnesdag" tillåter man sig nog att känna och tänka lite extra. Och det är ju de materiella tingen jag saknar samtidigt med den fysiska smärtan av att jag inte får ge en puss eller kram. Jag kan ibland tillåta mig att plåga mig själv med att titta på en leksak eller klädesplag som jag tror att han hade kunnat älska, men oftast förtränger jag de tankarna för de för ju ändå inget gott med sig.

Kramar till alla som behöver

Dahlia: Kram! Beklagar så att inte er lilla fick stanna hos er! Jag vill inte tjata, tycker att det har skrivits så bra innan med att låta det ta sin tid osv, men jag tänkte på det här med hur man lever vidare. Livet fortsätter. Även om du inte tar en aktiv del i det. Dagarna går och årstiderna kommer att skifta. SAkta, sakta kommer ni att återvända till livet. Men det kommer aldrig att bli som förut.

För mig (förloraade Emanuel i magen i april förra året) har livet återvänt och jag tror att jag har klarat mig tämligen bra. Jag kommer aldrig att få Emanuel tillbaka och inget kan gottgöra det, men jag ser på tillvaron på ett helt annat sätt nu. På något sätt är jag lyckligare nu, för jag oroar mig inte för småsaker längre. Problem som tidigare var stora är bagateller nu.

Ego: Som vissa av er vet är jag på rätt kasst humör dessa dagar, är rätt ego just nu. Tog bort hästen igår. Jag lovar att vara lite mindre ego och kommentera lite mer om ett tag. Kram!!

Hej vänner!

Mamma till Alfons: Skickar en försenad Grattiskram till Alfons och hans underbara föräldrar. Vad skönt att dagen blev bra men förstår din ångest. Säger som tidigare sagt att han var i alla fall nära sina föräldrar, kände er varma trygghet och era trygga hjärtslag. Hoppas din ångest lättar snart.

Dahlia: Jag är så ledsen över att er lilla son inte fick stanna hos er, samtidigt vill jag säga Grattis till en underbar liten son.
Ja, hur lever man vidare. För oss är det nu ett och ett halvt år sedan vår Signe dog i min mage. Jag kommer ihåg den första tiden som så svart och har svårt att komma ihåg vad som hände och när det hände. För mig handlade det om att överleva timme för timme. Den första tiden ville jag inte äta, jag ville bara dö för jag ville till min dotter. Jag var så arg på min kropp som jag ansåg orsakat hennes död och arg på min kropp som fortsatte leva när min dotter var död. Vilken mamma var jag egentligen??? Jag hade en son som då var tre år och som behövde mig. I början hade jag dock svårt, enormt svårt att ta hand om honom. Han hjälpte oss att bibehålla en rutin i vår vardag.
Vi hade enormt mycket stöd från vänner och familj, de kom med mat och hjälpte oss med sonen. De hjälpte oss med allt pappersarbete och viss telefonkontakt, detta var ovärderligt för oss.
Ta hjälp av er omgivning om ni har möjlighet så mycket ni kan. Tillåt er att sörja och var ledsna. Skapa så mycket och många minnen som ni kan för tiden kommer inte tillbaka. Man ångrar inte det man gör, man ångrar det som man inte gör! Sagt av en annan klok änglamamma.
Den dag du orkar så rekommenderar jag spädbarnsfondens öppna träffar och även träffa oss i den här tråden.
Skickar dig en massa styrkekramar. Här kan du ställa alla frågor som du har, ingen fråga är för dum. Jag hjälptes väldigt mycket av att prata med andra änglaföräldrar då jag ibland undrade om jag höll på att bli tokig. När jag pratade om mina tankar så insåg jag att det var inget konstigt. KRAM

Skulle kommentera mer men nu vill inte min dotter längre. Måste ta hand om henne. Kram till alla vänner!!!

Hej tråden,

Idag blir det bara ego: Ännu en tung tidningsdag. Hela framsidan i Eskilstuna kurriren täcks av ett fint kort av min son, sen är det 3 hel sidor med väldigt bra (tungt att läsa) men väldigt bra skrivet. Jag tackar min lyckliga stjärna att vi har funnit en reporter som slåss för oss.

Vi har även fått svar från PSR, vi får en summa för begravningskostnader och ungefär lika mycket för sveda och värk. Det är mer än jag vågade hoppas på men det är ändå en väldigt liten summa och man tänker på att det handlar om ett människoliv. Min son är värd 100.000 kr. I mina ögon går det inte att kompensera oss för den sveda och värk som det faktiskt har kostat oss. Vi ska leva hela vårt liv utan honom. Vi kommer säkert att få fler barn, men han saknas oss.

Kram till er alla fina där ute

Nej, ett människorliv verkar inte vara mkt värt. Men jag tycker gott att det kunnat lägga till en post för inkomstbortfall pga sjukskrivning mm, om man nu ska vara petig. Det ger er i vilket fall inte Wille tillbaka, men det är ju praxis med försäkringar.

Stor, stor kram till er. Wille är en lyckligt lottad kille som har så fina föräldrar som slåss så starkt för honom!

Kikar in och önskar er alla en fin alla hjärtans dag!!!!

KRAM!!!

MammatillAlfons
fruWasberg

Vad roligt att vi ser ut att bli ganska många som kommer på träffen :) Längtar efter att få träffa er!!!

WilleViking; Många långa varma kramar till er, er kamp har inte och är inte förgäves!!!

Dahlia; Grattis till er son, känner med er i sorgen och saknaden för att han inte fick stanna kvar här hos er...vill att du ska känna att vi finns här i tråden...det stöd jag kännt efter vår dotters död iom att jag kom i kontakt med andra som visste vad jag pratade om, som inte på något vis tyckte mina tankar och känslor var det minsta konstiga det har varit ovärderligt...som så många andra innan mig sagt så är det viktigaste att ni lyssnar till vad som känns rätt för er, vad ni vill, minnena är ovärderliga, ni kan aldrig få för många, ta kort (många kort) "dokumentera" det ni gör, som det känns för mig är den första tiden fram till Elwiras begravning som var en månad efter hennes död väldigt suddig, vi gjorde dock allt vi kunde och det är jag idag glad för...

Mamma till Alfons; Hur mår ni??? Har ni varit på någon mer koll?? Ni finns i mina tankar...Varma kramar

Melkers mamma; Detsamma till dig/er...
Vad fina ni var i tidningen!!

Många kramar till er alla!!!!

Hej på er!

Skulle så gärna vilja komma på träffen i helgen, men tror inte att jag törs ut och åka med dottern så pass långt ännu. Ni får boka in en ny träff när ni ses. Då SKA jag komma.

Dahlia: beklagar att även ni mist ert lilla barn! Tycker att de andra kommenterat din fråga så bra så det känns överflödigt att göra det. Hoppas att du kan finna stöd hos oss här i tråden. För mig har det varit ovärderligt (precis som Elwiras mamma skrev)

Elwiras: tackar :)