Tråden för oss som förlorat barn i Västmanland/Sörmland Del 6

Pipaluck: Kul att se dig i tråden, du har varit saknad!

mammatillAlfons: Håller tummarna stenhårt för att bebis kan stanna längre än 30 veckor. Tycker att det var ett lite konstigt uttalande av läkaren angående v.28 Jag har hört om flera barn som fötts så tidigt och som är fullt friska. Såklart är lungorna inte ordentligt utvecklade, men det brukar ju gå bra att få hjälp med första tiden.

MammaUtanDotter: Inte långt kvar nu! Känner såväl igen att oron växer de sista veckorna, man får försöka att ta vara på de stunder när man kan tänka positiva tankar.

Ego: Kan sitta hur länge som helst och titta på Ester, vårt lilla underverk!!! Hon är väldigt lik Melker! Trots att han var så liten kan man se att de har många gemensamma drag (inte så konstigt förstås). De har precis samma lilla näsa. Känns lite som att jag fått veta hur han skulle sett ut om han fötts när han skulle. Det känns bra samtidigt som jag blir lite ledsen...

Känns tråkigt att jag inte kommer på träffen, men törs som sagt inte ut och köra med Ester i detta väglag. Hoppas att ni får trevligt.

kramar till er!

God lördag!

Nimsan: Spinningskor?! Vilken uppfinning :) Jag hade ingen aning om att det existerade något sådant. Cross trainern är ett oerhört effektivt redskap, måste jag säga. Jag började på cross trainern direkt efter förlossningen eftersom jag ville förbränna och inte behöva ha en kropp som så uppenbart hade fött barn utan att ha ett barn hos mig. När jag sedan skulle få börja springa igen efter tre månader hade jag ingen aning om hur långt jag skulle kunna orka under min första runda. Målet var att springa 10 minuter utan att falla död ner av andningsstillestånd. Jag sprang hela rundan, som tar en dryg halvtimme, utan att stanna. Heja cross trainern! Kör hårt, Nimsan!

Pipaluck: Ja, jag ska veva med min man. Igår sade han att det "tär" på honom att vänta på denna lilla pojke och oroas över hur det ska gå så vi behöver nog ta en diskussionsrunda. Annars vill jag ofta "skydda" honom från mina dystra tankar, så som jag önskar att jag hade kunnat skydda honom från upplevelsen att förlora vår dotter. Ett av mina mest smärtfyllda minnen från förlossningen handlar om hur han satt där med sina händer runt mina och viskade nära mitt ansikte att "hon leker, hon gömmer sig bara" medan barnmorskan desperat letade efter hjärtljuden som inte fanns.

Vilja71: Hur jag vill att min son ska komma ut ur min kropp har ändrats under hela graviditeten. Snitt verkar ingen läkare jag har träffat vara intresserad av att gå med på jag inte om jag heller vill eller känner behov av. Med barnmorskan pratar vi om att få komma in för ett ställningstagande för ev igångsättning i v.39. Är min kropp inte "mogen" för det vet jag dock inte om jag vill dra igång en lång process för att göra den redo. En sak är jag säker på i alla fall och det är att jag tänker inte befinna mig avvaktande i hemmet en dag över 40 veckor! Jag har blivit lovad att inte behöva gå över tiden men om min kropp inte är redo för en förlossning efter fullgången tid överväger jag nu alltså att vänta ut den lille. Dock placerad i en säng på Mälarsjukhuset med konstant fosterövervakning. Drömmen är så klart att förlossningen startar av sig själv och allra helst snart ;)

Var hos barnmorskan igår och fick veta att hennes tanke var att vi skulle göra en förlossningsplan tillsammans med läkaren vi ska träffa på onsdag på nästa tillväxt- och flödesmätning. Det lät ju rimligt tills hon upptäckte att skurken till läkare vi träffade senast inte hade bokat in oss på en läkartid för onsdagens kontroll utan hade gett oss en barnmorsketid. Detta utan att ha informerat oss. Eftersom att han sist vi var där bedömde att vår bebis mådde så pass bra i magen (trots att flödet låg i den övre normalgränsen) att ett återbesök om två veckor var överflödigt, smög han alltså in oss på en barnmorsketid. Flödes- och tillväxtmätningar ska göras av specialistläkare när man har råkat ut för det som vi har, men icke! Vår barnmorska blev inte helt nöjd vid denna upptäckt, kan jag tillägga. Nu har hon bokat in oss på samtal med en mycket bra läkare (som jag har träffat förut) den 16/3. Problemet är bara att det är en vecka och en dag innan bf, inte mer. Några tidigare mottagningstider har inte hon. I övrigt är det skönt att känna att vården prioriterar föräldrar som har mist sitt barn och att man kan känna att de gör allt för att undvika att det ska hända igen... Jag förstår, WilleViking, att du kanske delar min åsikt...

Hoppas att ni får en trevlig helg och en mysig och givande träff imorgon. Kramar till er!