Tråden för oss som förlorat barn i Västmanland/Sörmland Del 6

Hej vänner!

Jag skulle gärna ha flera barn här hemma i livet men jag vågar inte gå igenom en ny graviditet. Mannen och jag har pratat om det här flera gånger och vi skulle båda vilja ha fler barn men vi är överens om att det inte blir så. Vi är tacksamma för våra två levande barn. Jag ska ju bli moster till tvillingar i sensommar så jag får två små barn snart

Jag måste berätta en sak som hände på Alla hjärtans dag. Vi var hem till min bror för att fira hans son. Min brorsdotter, som är sju år, kommer fram ivrigt till mig när jag kommit och vill lämna ett kort som hon gjort själv. Jag ber henne vänta en stund tills jag kommit in med barnen och klätt av alla. Min brorsdotter står hela tiden väldigt nära mig och bara väntar på att få lämna kortet. När jag tar emot det så är det ett stor rött kort med en massa hjärtan på och sedan har hon skrivit; Signe jag jillar dig fast du är död.
En massa tårar trillade nerför mina kinder och mitt hjärta blev alldeles varmt av hennes gest. Min lilla brorsdotter tänker på min döda dotter på alla hjärtans dag, jag blir så rörd.

Jag skulle skriva upp mig på träff hos dig Elwiras men nu har jag inte almanackan här. Jag vet att jag inte kan helgen den 20-21/3 då svärmor fyller år, vet inte ännu vilken dag hon planerar att bli firad på. Jag kollar upp det. Äsch, jag skriver upp mig nu på listan så får jag ändra sen.

Träff hos Elwirasmamma i Mars;

20/3
Vilja71
Pajasmamman (osäkert)

21/3
Vilja71
Pajasmamman (osäkert)

27/3
Vilja71
Pajasmamman

28/3
Vilja71
Pajasmamman

Kram till alla vänner.

hej tråden,

Hej tråden,

Jag sa till min man för ett tag sedan att du vet väl om att vi kommer få 7 barn?? Men jag kommer inte ihåg vad han svarade. Jag har så mycket kärlek över, så just nu säger mitt stackars hjärta att jag kommer behöva många barn att fylla vår tillvaro. Men vi har ju redan 2 barn och vem vet, nästa bebis kanske oxå är en fyrfoting. Vad jag vet nu som jag inte visste för 16 månader sedan, är att en plats som jag trodde var tom alltid kommer vara upptagen, fast han inte finns hos oss fysiskt så kommer han altid finnas med oss själsligen. Han kommer alltid vara vår först födda. Men jag ville bara ha 2 barn. Har själv varit nummer tre och alldrig fått ordentlig plats bara kännt mig ivägen. Så jag kan tänka mig att vi försöker få 2-3 st till... Förutsatt att vi kan få fler barn. Annars får vi väl hitta andra alternativ.

Jag blev så ledsen idag när jag var och handlade.. Det satt en liten pigg pojke på första sidan av expressen och kikade på mig. Det stod att han blivit hem skickad från sjukhuset med ett virus  och att han dog ett par timmar senare.. Vet inte vad som hände, men jag var tvungen att öppna tidningen och läsa om honom.. Blev så ledsen när jag läste att han var 2 år. Jag tror att det blev sådana paraleller med Wille, det gick en rysning genom min kropp och sen la jag tillbaka tidningen. Kvinnan framför tittade på mig, men jag kunde inte gärna berätta att jag var tvungen att se vad som hänt för att det hänt mig oxå... Kom hem till Chrile och berättade vad som hänt och han frågade om jag köpt tidningen, men jag kunde inte. Ville inte veta mer än jag redan snappat upp. Vill bara glömma. Han sa -stackars föräldrar.. Jag har en aning om vad de går igenom nu... Men jag vill inte ha den kunskapen.

Sköt om er alla fina. BAmse kram från mig. 

Hej!
Kikar bara in en snabbis för att säga att jag mår bra. Jag läser de flestat inlägg men orkar inte kommentera. Är uppe i min webbutik med att söka leverantörer. Skönt att lägga tankarna på något annat.

Tänkte gå på träffen på torsdag. Hoppas det är fler som kommer.

Elwirasmamma: Var bor du?

Kram på er

Hej alla! <3

Pajasmamman: Hoppas att din chef går med på att du får skriva C-uppsatsen på arbetstid. Det är verkligen ett heltidsjobb att skriva. Jag blev för övrigt godkänd och kan nu hämta ut min examen. Behöver du någonsin hjälp med uppsatsen så hjälper jag gärna till. Det ska ju liksom vara en viss form osv..

Åh så gulligt att din brorsdotter att ägna Signe en tanke och ett kort på alla hjärtans dag!

Pipaluck: Har hälsat maken min från dig. Jag tror att om viljan finns så SKAPAR man sig tid och de andra barnen tror jag inte heller sörjer över att de får mindre tid med mamma och pappa. De får ju ett nytt syskon! Dessutom anser inte jag att antalet barn avgör hur mycket tid varje barn får, utan ens egna engagemang och förutsättningar. I mitt och Anders fall att han tyvärr tvingades till förtidspension, men i gengäld kommer barnen alltid att ha någon som är hemma när de kommer hem från skolan, ingen har gått särskilt mycket på dagis, OBS! Jag tycker inte synd om barn som har långa dagar på dagis, jag tycker mer synd om föräldrarna som bara får träffa trötta barn.. Men jag är ödmjuk inför att det är ju så samhället är uppbyggt.. det är få förunnat att klara sig på en lön. Lycka till med barnagörandet

Hur jag mår? Jo i början var det väldigt jobbigt, med trötthet och illamående vilket medförde en smärre kris i mitt o Anders förhållande, något som vi ff kämpar med. Jag hann ju börja må riktigt bra, med den medicininställningen jag var på och helt plötslligt var jag åter ett "offer". Jag hade glömt hur jobbigt det var med illamåendet och tröttheten! Med facit i hand var det inte så smart att bli gravid så fort, men gjort är gjort och nu är det bättre. Jag har en jättebra BM som har öppnat för att jag får komma på koll när jag vill. Jag lyssnade på <3-ljud i vecka 16, när jag tyckte att jag inte kände bebben. Jag kände rörelser otroligt tidigt. Mycket eftersom jag satt så mycket i och med att jag gick i skolan. Nu mår jag såpass ba psykiskt att jag funderar på att INTE gå på ett extra UL i vecka 31. Det är ändå lite meck för oss att ta oss till Västerås, men vi får se...

MammaUtanDotter: jo jag har en son och två döttrar i livet och så lille Hampus på kyrkogården. De är 8, 6 och 1,5 år. Jag kan säga att om Hampus hade fått leva, så hade nog jag och min man varit nöjda med barn, men just att bli påmind om livets skörhet tror jag har gjort att jag har ändrat mig. Livet är inte alltid så enkelt och att ha många barn, att få möjligheten att få många barn är verkligen inte det mest jobbiga i livet! Jag längtar så efter en pojke denna gång, som ett revanchtänk, att jag kan få en liten pojk, även om det inte är Hampus. Men som någon annan skrev så tror jag att det spontana tänket ändå är ett drastigt försök till att ersätta det man förlorat, men det spelar ju dessvärre ingen roll. Det kommer alltid att saknas en i vår familj! Även om min man och jag har sagt att detta är vårt sista barn, så kan jag, när jag tittar på My, längta efter att många gånger ha en liten tulta som springer omkring och är ett ständigt leende. Jag menar då tänker jag YTTERLIGARE ett barn föutom det som jag har i magen. Det är ju så fantaskigt med livet och eftersom vi har blivit berövade ett liv, så kanske vi vill uppleva den känslan om och om igen!

Jag förstår även din känsla över att slemproppen släppt. Då är det allvar! När min släppte så började jag gråta. Hurra för att du kommit så långt, hurra för att du väntar en pojke och hurra för att han snart kommer!!!

mamma till Alfons: Jag längtar också till våren så att jag kan pyssla vid graven. Nu under vintern har jag inte besökt graven knappt alls, men han ligger ju ändå där han ligger och kransar och sådant ligger under djup snö. Dessutom har det inte varit plogat på hela vintern.

WilleViking: Håller tummarna för er att ett frö börjar växa snart. När jag såg framsidan på tidningen tänkte jag direkt på Wille. Många varma kramar till dig!

Nimsan: *vinkar* Kul att ha fullt upp med en webb-butik. Kram!

Nu har det nästan tagit en timme att skriva detta och jag har inte den tiden på kvällarna. Här måste man ju liksom avsluta och jag vill inte glömma någon och jag vill skriva så att ni förstår mig. Så vill ni prata oftare med mig, eller veta vad jag gör, så får jag hänvisa till Facebook, hihi

många kramar alla!


Träff hos Elwirasmamma i Mars;

20/3
Vilja71
Pajasmamman (osäkert)

21/3
Vilja71
Pajasmamman (osäkert)
fruWasberg Ska du ha dina barn hemma?

27/3
Vilja71
Pajasmamman
fruWasberg

28/3
Vilja71
Pajasmamman
fruWasberg

Hej alla!

Nimsan: Vad säljer du i din webbutik? Finns det någon adress om man känner sig shoppingsugen? Önskar affärskvinnan lycka till ;)

Mamma till Alfons: Underbart att värdena var bättre! Vilken känsla! Håll i den.

Pajasmamman, fruWasberg, Pipaluck, WilleViking, Elwiras mamma: Drömma, längta, hoppas, önska, sakna, sörja, glädjas - det är att bli gravid, föda och ta hand om ett barn det. Men när vi förlorar ett barn drömmer vi inte om, längtar efter, hoppas på, önskar oss, saknar, sörjer över och glädjs åt samma saker som vi gjorde den där första gången vi väntade ett barn,  innan vi visste att det kunde gå fruktansvärt fel, att drömmarna kunde krossas, saknaden kunde bli livslång, sorgen så orättvis och att glädjen var den som skulle få den minsta platsen. Allt förändras, kastas om, får ny innebörd. Den andra gången...

Jag har snart haft två fullgångna graviditer som fysiskt sett har varit nästan identiska (välmående). Sett ur ett psykologiskt perspektiv är det som om två olika kvinnor hade väntat den lilla flickan och pojken. Under min första graviditet var jag så där fantastiskt naiv som bara den som inte har varit med om någonting kan vara. Förutom förlossningen var jag inte rädd för någonting medan mitt barn utvecklades inom mig. Den enda smärta jag kunde föreställa mig var den som värkarna skulle orsaka. En utebliven CTG-kurva, en stilla ultraljudsbild, en flicka som föds ljudlös, rymmer allt det där onda som jag inte visste någonting om. Nu längtar jag efter att få vända allting rätt, att få uppleva plågsamma förlossningsvärkar som den svåraste smärtan, att få höra det där skriket som bryter den tystnad som fortfarande kan eka inom mig, att få önska på det där "naiva" sättet igen, som om jag ingenting svårt har upplevt, att få känna hur glädjen tar störst plats när jag föder mitt barn. Förstår ni? 

Det är skönt när man i graviditeten kan tänka oviktiga tankar som "Hur kommer mitt barn att se ut?" istället för "Kommer han att födas levande?" Är det dumt att önska att min son ska vara lik sin syster? Någonstans i hans ansikte skulle jag vilja kunna titta och se en glimt av min dotter. Kindbenens form, nästtippens rundning eller hakans båge... Någonstans hoppas jag att han bär en synlig bit av henne. Givetvis vill jag se att han är en egen fantastisk blandning av sin pappa och mamma kombinerat med det där allra vackraste som bara kommer att vara han men någonstans, om så bara någonstans där jag kan se det, önskar jag att det finns gemensamma drag. Är det någon som kan känna igen sig i detta?

Idag börjar min föräldraledighet inofficiellt (har sportlov). Det är tre och en halv vecka kvar till bf men vem räknar ;) Vilken fantastisk känsla att vakna upp i morse och veta att jag inte behöver göra någonting. Ska dock se till att hålla mig hyfsat aktiv under dessa veckor för att inte grubbla för mycket. En kvinna måste ha andra hobbys än att räkna fosterrörelser ;)

Kramar till alla!

MammaUtanDotter: Det är faktiskt barnkläder och lite lek som jag ska sälja. Har inte kommit igång men talar om när.

Så ni som har tips på märken är mer en välkomna att maila mig. Vill inte skriva om det riktigt här eftersom det kan vara känsligt.

MammaUtanDotter: Du skriver så fint. Och jag önskar så att jag kunde hjälpa dig genom din jobbiga tid. För det är jobbigt att vänta barn igen, efter att man förlorat. När Einar kom (min fyra, född efter Gunnar som dog i min mage en vecka före beräknad ankomst) gick förlossningen så fort att jag inte hann vara rädd då. När han sedan kom ut skrek han inte på en gång (han tog istället ett jättestort bauta-andetag och skrek sedan jättemycket) och under den bråkdelen av sekund viskade jag: lever han. Även när han skrek frågade jag ängsligt: lever han. Det gjorde jag många gånger de första dagarna. Så jag vet. Jag vet i alla fall lite om var du är, så nära, men också nära det hemska, det mest fruktansvärda av allt. Jag hoppas att du orkar längta också, lite, lite. För det förtjänar du, de förtjänar pojken du väntar och flickan du saknar som du ska bli storasyster. 

Hej

Pipaluck: Varje rörelse inifrån är njutning, varje tanke på min lille pojke är glädje. Han är den ena sidan av vågskålen, den jag försöker hålla tyngst :)

Nimsan: Din butik låter spännande. Kan dock ingenting om klädmärken som jag skulle kunna bistå med. Men vill gärna veta mer när du har kommit igång!

Jag har också en liten "affärsidé" och den handlar om gravidkläder (ingenting jag kommer att förverkliga utan bara tycker att någon annan ska ta tag i;). Jag är ganska intresserad av mode, vilket dock är ett intresse som man får ta farväl av som gravid. Storblommigt, tantmönstrat, rundhalsat och allt detta i fjolfjolfjolårets färger är tydligen det hetaste en modeskapare kan tänka sig på en gravid kvinna. I Eskilstuna, där jag bor, finns det i stort sett bara en butik (H&M i Tunapark) som säljer kläder för gravida. Två andra butiker har även ett extremt begränsat sortiment. Finns det verkligen ingen marknad för snygga, trendiga gravidkläder i en stad med över 90 000 invånare? När man växer och förlorar sin kropps normala former uppstår i alla fall hos mig ett ännu större behov av att få klä mig snyggt och känna mig snygg. Det är för mig ett mysterium varför ingen vill klä en gravid kvinna!

Idag bär det av till IKEA med en annan sportlovsledig lärarkompis. Vi ska även till en mysig butik en bit utanför Västerås centrum som säljer vacker, vit inredning. Nu ska jag logga in på min internetbank och se hur mycket jag är god för i detta sammanhang ;)

Kramar!