Tråden för oss som förlorat barn i Västmanland/Sörmland Del 6

Hej vänner!

Mamma till Alfons: Vi har inte blivit förkylda någon av oss, Selma är lite snorig men det har hon varit hela helgen. Krya på dig nu. Vad skönt att värdena var stabila

Mamma Utan Dotter: Det är så otroligt vad fort din graviditet gått, jag tycker att det var igår som du berättade att du var gravid igen. Tänk vad konstigt man upplever tiden egentligen. När jag var gravid med Selma så tyckte jag att tiden sniglade fram men andra som var gravida tyckte jag att tiden gick så fort för. Jag kommer ihåg i somras när mannen och jag satt på altan med vår nyfödda levande lilla dotter. Jag sade till honom att det kändes som igår när jag stod och pratade med våra grannar och berättade om vad som hänt med vår Signe. Nu sitter vi här inte ens ett år senare med en ny liten bebis. Jag tyckte då att tiden gått så otroligt fort men när jag var gravid med Selma så kändes det som en hel evighet innan hon kom.

Elwiras: Hoppas du får en trevlig resa. Jag vet inte om jag har missat men är det något datum bestämt för vår träff? Jag hoppas att det blir den 28/3 för då kan jag

Gersemi: En fråga om din bebis, hur gör du om du ska köpa något till h*n? Gömmer du det för sambon då eller ska du vänta med att inhandla kläder, filt osv? Tänk att du är i v30, inte långt kvar nu. Hoppas sammandragningarna lugnar ner sig.

Nimsan: Härligt att se dig här också

Min lilla dotter har nu blivit sju månader och hon är såklart helt underbar >3 I morgon ska jag på läkarbesök med henne då de misstänker en ev mjölkallergi, får se vad läkaren säger i morgon om vi ska få tid för pricktest.

Kram alla vänner!

Mamma till Alfons: Jag vet inte riktigt faktiskt. Igår mådde jag riktigt bra, men idag fick jag en blödning. Blev helt förstörd och fick åka hem ifrån jobbet. Hoppas jag kan få en tid på gyn imorgon. Nu har jag inte blött något så man hoppas lite. Jag har inte gått ut än med att jag är gravid, men nu känns det som att det inte spelar någon roll.

Nimsan: Viskar ett litet grattis och håller tummarna.

Pajasmamman: Vi har pratat lite om det, och det är såklart lite problematiskt, men det enda jag köpt hittills har varit tämligen könsneutralt. Dock får det ju bli så att jag får gömma sakerna. Han vet var de ligger och att jag köpt saker, men väljer att inte titta. Älskar den mannen, när man kan kompromissa på det här sättet utan att det blir problem, så känns det som att vi aldrig kommer att få så stora problem Dock, det finns en situation som jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera. Vi var på Ikea och de hade ett visningsexemplar av en klarröd spjälsäng till halva priset. Sambon ville ta den, och jag med, den var ju snygg och det var halva priset, men det känns som att jag av någon anledning skulle säga om det är en pojke eller flicka beroende på om jag ville ha den. Hur som helst löste sig situationen med att vi inte hade plats för att få med den hem...

Elwiras: Ha en trevlig resa, hoppas att du kommer hem pigg och glad

MammaUtanDotter: Ska hålla tummarna åt er Och jag skickar över samtliga SD! De har inte gett sig och jag är rätt säker på att jag öppnar mig. Så dem får du gärna!

Ego: Överväger om ifall man ska ringa eller inte. Känns som att jag kan det här, att det inte är ngt att oroa sig för, eftersom det ju gått bra de andra gångerna. Men jag vet inte. Vill egentligen bara gå o lägga mig...

Det har inte gått så bra. Har blött jättemycket nu på morgonen. Så förhoppningarna är borta nu. Tredje missfallet på raken. Hur mycket ska man behöva gå igenom? Idag ska vi bara låsa in oss och bara vara. Har ingen ork till något.

Kraaaam vännen. Nu får det väl ändå göras en ordentlig utredning!

Nimsan: Det finns inget att säga. Jag sänder mina varmaste kramar till dig och din man. Ta hand om varandra.

Hej!
Jag har följt eran tråd ett tag, men av olika anledningar aldrig gått in och skrivit. Delvis tror jag för att jag inte vill höra hemma här. Var dock med på Spädbarnsfondens senaste träff så jag har träffat några utav er.

Jag och min sambo förlorade våran dotter 16 november förra året. Vi var då i vecka 40+2. Jag hade fått värkar under natten och på förmiddagen så åkte vi in till förlossningen. Jag tyckte att det hade varit lugnt i magen men hade inte tänkt speciellt på det eftersom det ofta var lugnt på morgonen och förmiddagen. När vi kom in till förlossningen så kunde de inte hitta några hjärtljud och hon hade då redan somnat in. De har inte hittat några fel, varken på mig eller på min dotter, utan det hela klassas som plötslig spädbarnsdöd i magen. Vi har inte några barn sen tidigare och jag hade inte en tanke på att barn kunde dö innan förlossningen. Att komplikationer kunde uppstå vid själva förlossningen var väl något som jag visste, men inte att bebisar bara dog utan någon anledning.

Ni verkar vara en härlig grupp med mammor och jag hoppas ni har plats för en till.

Skickar en kram till alla som behöver

Hej vänner!

Nimsan: Jag är så ledsen för er skull min vän! Nu är det nog för er del, ni har fått gå igenom alldeles för mycket. Hoppas du har en tid snart för utredning. Ni finns i mina tankar!

Dutt09: *vinkar* Välkommen hit! Hoppas hemresan gick bra för er. Var ni trötta efter forumet?

Jag är gräsänka! Mannen är i Åre och roar sig. Snart är det dags att gå med sonen på hans gympa, ska stoppa i honom lite mat först.

Kram alla vänner.

Tack Pajasmamman. Jodå vi kom hem ordentligt. Fast det är ju ingen rolig väg till Eskilstuna från oss, men det får man stå ut med. Vi var lite trötta efteråt, men det var väldigt skönt att få träffa er och höra lite om era erfarenheter. Hoppas mannen din sköter sig och håller sig i pisten

Dutt09:  Beklagar så att även du mist ditt lilla barn, men vill såklart hälsa välkommen hit. Hoppas att du liksom jag kan känna stöd genom att skriva  i denna tråd.

gersemi: hoppas att SD ger med sig,

mammautandotter: snart, snart har du den lille hos dig, håll ut! Vet precis hur jobbig den sista tiden är.

mamma till Alfons: Hurra för att du passerat 30 v. Det är ju faktiskt en liten seger även om det vore allra bäst om liten stannar i magen ett tag till.

Ego: Ikväll ska jag på tjejkväll med några jobbarkompisar och visa upp dottern.  :)Har inte vågat mig till jobbet på besök pga alla förkylningar. Kanske är man en aning överbeskyddande, men vill ju inte att hon ska bli sjuk när hon ännu är så liten

Hej,

Dutt09: Välkommen hit, även om det är fruktansvärt att du, som vi, ska behöva befinna dig här. Jag förlorade min dotter i magen i v.41+5, vilket också upptäcktes på förlossningen efter att jag kom dit i pågeånde värkarbete. När vi ringde på klockan till förlossningsavdelningen trodde jag att jag redan hade upplevt den största smärtan. Vad kunde vara värre än de värkar som hade rivit och slitit i mig hela natten? Nu skulle vi ju få komma in till barnmorskorna som skulle ta bort det som smärtade och gjorde ont. Inte visste vi att det fortfarande, drygt ett år efter att vi tryckte på den där ringklockan, kan göra så obeskrivligt ont att ha fött en vacker flicka...

Nej, man vill inte höra hemma här. Jag läste också denna tråd länge innan jag vågade mig in i den. Jag ville inte identifiera mig med det som skrevs eller med dem som skrev. Vad kunde vi ha gemensamt, förutom att vi har mist våra barn? Så här i efterhand frågar jag mig istället, vad mer behöver jag ha gemensamt med dem som befinner sig här, förutom att vi har mist våra barn? Ingenting. I världen utanför detta Änglarum finns gott om människor som bryr sig om mig, som vill väl, som vill trösta. Men de har inte förlorat sina barn. De kan inte veta att det inte finns någon tröst och finns den så ryms den i att förstå. Det är bara här vi verkligen kan förstå. Så nej, man vill inte höra hemma här. Men man gör det. Kanske upptäcker du samma sak.

Pajasmamman: Det är många som har sagt som du, att min graviditet har gått snabbt. Jag önskar att jag kunde hålla med :) Ibland har jag dock upplevt att tiden har rört sig lite fortare. Täta kontroller har bidragit till det. Den här sista veckan blir nog den långsammaste. Den mest hopplösa och hoppfulla. Hur trivs du som gräsänka? Blir det din tur att åka och roa dig sedan någon gång när mannen har återvänt? Kan och vill du också ta en långhelg och bara få vara du?

Melkers mamma: Ja, den sista tiden av graviditeten är den jobbigaste men jag håller ut och jag ska minsann göra mer än så, har jag gett mig f-n på. Jag ska uppskatta den! Jag är gravid i slutskedet. Jag ska förhoppningsvis få ett barn, en levande liten pojke! Bör jag vara någonting annat än tacksam för det? Nej. Så oron till trots, jag ska njuta av varje rörelse där inifrån. Det är mitt barn som rör sig där. Hans liv har ju redan börjat och han påminner mig ständigt om att han finns där. Bebisar i magen känner säkerligen av en stressad mamma. Jag ska göra allt vad jag kan för att han ska få känna min glädje över att han finns där!

Nimsan: Jag tänker mycket på dig! Idag skiner solen. Kan du känna det? Värmer den dig också? Jag hoppas, hoppas att du hittar en väg tillbaka...

Kramar till er alla!

Hej tråden,

Har varit frånvarande en tid, med en väldigt ihållande maginfluensa.. Nu efter andra vändan så hoppas jag att jag motat den i dörren. Trodde det bara var en myt att man kan smitta sig själv... Men det är tydligt det, jag kan allt. 

Elviras: Trevlig resa. Hoppas du hinner njuta lite. Det är du värd.

Dutt: Välkomen till tråden.

Melkers: Passa på att njuta av god mat och trevligt sällskap. Det är du värd. Överbeskyddande?? Nja, om klär på henne hockyskydden när hon skan lära sig att cykla tycker jag att du är överbeskyddande. Men att skydda henne från att bli sjuk när hon är så här liten är en mors rättighet men framför allt skyldighet. Hon har lagt sitt liv i dina händer och du måste lita på din magkänsla att du gör rätt. Vi som förlorat barn kommer säkert att vara lite mer beskyddande än alla andra, men det är bara för att vi vet vad vi har att förlora. Passa på att njuta av lill tjejen oxå så mycket du kan. Hux flux så är denna tid förbi och det är dax att börja jobba.

Pajasmamman: Säger som Dutt... Hoppas han håller sig i pisten!! ;)

Mamma till Alfons: Hoppas du kryar på dig. Än en gång stort grattis till 30 fulla veckor. Passa på att vila och sköta om dig.

Gersemi: Hoppas att SD lugnar ner sig.. Stanna inte hemma för länge, vi vill ju att h*n stannar så länge som möjligt. 

Nimsan: Bamse kram till dig. Jag tänker på dig. Du ska se att det snart blir vår tur oxå.

Mammautandotter: Som vanligt skriver du väldigt tankvärda saker. Jag jobbade som assistent ett par år till en rullstolsbunden liten kille och var med dem på läger en gång. Jag kommer ihåg vilken gemenskap det var. Alla familjerna som stöttade varandra. Kände mig både stolt och lite utanför. För ett tag sedan kom jag att tänka på detta att jag nu har en egen gemenskap som jag egentligen inte vill tillhöra men är oerhört tacksam att jag hittat. Det jag finner så tacksamt med er, här inne och på de olika träffarna, är att jag inte måste förklara eller försvara mina tankar och känslor. Jag kan bara vara Anna- Willes mamma. Inte maka, dotter, syster, förskollärare, vän eller kamrat... Utan rätt och slätt Anna- WilleViking en medmänniska i sorgen.

Jag hoppas att din kropp är mogen för igångsättning om en vecka. Stor kram och lycka till.

Kram till er alla. Sköt om er

Hej tråden,

Hej,

WilleViking: Skönt att du är på bättringsvägen! Vilken oerhört onödig talang att besitta, att kunna smitta ner sig själv ;) Den får du se till att avveckla.

Pipaluck: Ställningstagandet för igångsättning ägde rum i onsdags och då konstaterade min läkare att läget inte var optimalt för att dra igång det hela då. Livmodertappen var tre centimeter men mjuk och så sade hon något om att vara "öppen för ett finger", vilket jag är för oinsatt i den gravida kvinnans anatomi för att veta exakt vad det innebär och har för betydelse. Hur som helst, läkaren rekommenderade att vi skulle avvakta en vecka och hoppas att allt mognar ytterligare. Oavsett om det har gjort det eller inte ska förlossningen sättas igång på torsdag. Då är jag i v.39+1 och längre än så tyckte hon inte att vi skulle vänta. Antingen blir det en lång och plågsam process eller så svarar jag som omföderska bra på igångsättningen. Det enda jag kan hoppas på är att vår son föds levande och frisk.

Solen skiner idag igen! Ska sätta mig på balkongen och njuta av det.

Kramar!

Hej igen,

Pipaluck: Jag glömde hälften...

Sälenvistelsen låter härlig på alla sätt. Det kan kännas så befriande att få prata om barnen vi har förlorat, speciellt när initiativet tas av någon annan. Bland mycket annat kommer de lite närmare i de stunderna, de får ta lite av den plats de så naturligt skulle ha haft om de hade fått leva. Trots att det är om döden man talar är det i livet de träder in i dessa stunder. Eller hur?

Spännande med barndiskussionerna. Ni kommer säkert snart att veta vad som är rätt för er!

Kramkram

Hej vänner!

Pipaluck: Vad härligt med Sälenresa, vi gjorde vår i januari men skulle kunna tänka mig att göra en till nu när solen skiner och det blir lite varmare. Mannen kommer hem inatt från Åre, där vädret har varit väldigt växlande med både regn och snö och solsken.
Vad mysigt att få prata om Gunnar sådär, det behövs så i vardagen. Jag saknar dig också, hoppas vi ses på nästa träff!

MammaUtanDotter: Man vet ju aldrig hur ens kropp reagerar på en igångsättning. När Signe dog och jag skulle bli igångsatt så tog det över 12 timmar innan det började hända något, hon var mitt andra barn. När värkarbetet väl kom igång så gick det däremot väldigt snabbt, det var tre intensiva timmar innan hon kom ut. När jag sedan väntade Selma hade jag blivit lovad igångsättning senast bf, nu valde min underbara lilla dotter att komma tidigare vilket jag var så tacksam för. Jag tänkte att hon ville lugna sin mamma som var så orolig för henne.

WilleViking: Usch för maginfluensa. Det är så många som har varit sjuka runt omkring oss men vi har, peppar peppar, klarat oss hela familjen. Vi var till öppna förskolan en dag men har sedan hållt oss därifrån då det var många som blev sjuka där också. Mannen har hållt sig inom pisterna, vad han har sagt i alla fall. Han kommer hem nu i natt.

Mannen kommer som sagt hem inatt men vi hinner inte se så mycket av honom då han åker till jobbet halv sju i morgon bitti. Tur att vi har så morgonpigga barn så de hinner träffa honom en stund i morgon. Just nu sitter min dotter i gåstolen och sonen skjutsar runt henne, hon kiknar av skratt. Hon är så söt, säger redan mamma och hej. Sonen är så otroligt hjälpsam, han tar hand om sin syster och ser efter henne om jag behöver göra något