Den 17 Februari kommer det vara 8 Månader sedan jag höll min grabb i 2 timmar efter han kommit ut och satt och studerade alla tio fingrarna, alla tio tårna, det blonda håret.... och bara satt där shockad, förtvivlad, Totalt sönder trasad inombords.... och bara upprepade hur fin han va och att han såg ut som han sov.... Faaaaaaan va jag saknar den stunden... fast igentligen inte men vill endå tillbaxz till just dom två timmarna när han bara låg där i min famn !
Det går fan inte en dag utan att man tänker på det fast man vill inte, för det vill jag verkligen inte för då mår jag skit och blir ledsen ! Jag vill framåt....låta tiden gå så att man minns och kan lägga sorgen till vila och bara minnas och hedra honom i sitt minne och hjärta !
FAN ta tårar, ledsamhet, sorg, längtan, minne och allt annat skit som hör detta till som gör man bara mår skit !
Det e fan inte rättvist.... inte något av det... att snubbla på måltiden och JAG HATAR att man inte kan anklaga någon för det som hänt ! Man kan inte klappa till någon ända från tårna av ren ilska för att det är dens fel !
FAN FAN FAN
Filåt för svärorden men jag va bara tvungen !
