Hej,
När jag förlorade min dotter i magen på grund av placentainsufficiens i v.42 för ett år sedan var jag först hemma de 29 dagar du får av försäkringskassan efter att du har fött barn, oavsett utgången. Därefter var jag sjukskriven i två veckor på 50 % varpå jag återgick i tjänst på 100 % (Jag är lärare).
Anledningen till att jag valde att börja arbeta igen så "tidigt" var att jag kände ett extremt behov av att livet måste få fortsätta. Jag behövde vardagen och den glädje den kan innehålla för att orka med den gränslösa sorgen. Det var viktigt för mig att båda delarna skulle få plats. I mitt resonemang efter min dotters död utgick jag från att om jag ansåg att jag hade haft ett bra liv innan jag blev gravid med henne kunde det livet fortsätta även utan henne. Jag försökte "isolera" min smärta och sorg till en del av livet, den som handlade om och som skulle ha handlat om att ta hand om och älska henne, men den fick inte fylla hela livet. Det innehöll fortfarande fina delar, som jag ville hålla kvar vid. Stödet från mina kollegor och inspirationen jag ofta känner på arbetet var en del.
Nu väntar min man och jag barn igen. Jag är gravid i v.36. Om en vecka börjar jag ta ut min föräldraledighet. Jag har valt att arbeta så här långt in i graviditeten för att ha mer att göra än att ligga hemma och räkna fosterrörelser och göra mig själv tokig...
Hoppas att du snart kan känna vad som blir rätt för dig. Det är så individuellt.
Kramar till dig!
