Änglamammor i skåne del 8

Bajjelen: Jag lägger ett mail i din inbox. Kl 14 verkar vara en tid som passar de flesta så det har vi bestämt. Jag gör äppelpaj och kaffe/the/saft så hoppas vi på fint väder så barnen kan leka med varandra i trädgården och vi kan prata! De som har meddelat att de kommer är Stjärnklocka med fam, Mammatvå med familj, Ranido, Bejjelen och kanske Mittänglabarn. Mina barn (7, 5 och 9 mån) och man kommer också vara med. Alla är hjärtligt välkomna. Är det någon som kommer på i morgon att det skulle vara kul att komma så ring mig för vägbeskrivning: tel 0736-567699

Hej alla, Jag hoppas att ni läser här... Tyvärr måste träffen idag avbokas. Jag var i fredags på en begravning och blev nog av maten matförgiftad. Har haft väldigt ont i magen i helgen men upplevde igår att det blev bättre, därav höll jag lite på det. Ville så gärna att träffen skulle bli av. Dock är jag idag fortfarande dålig. Är väldigt ledsen för detta. Försöker kontakta Er på de sätt jag kan och hoppas att någon går in och läser här. Ledsen Magdalena

Lyfter tråden och bjuder er alla hem till mig någon gång nästa helg!

JAg kan lördag!

hej först idag som ja såg denna länk , bor utanför hässleholm- kristianstad miste vår son i juni fullt gången i magen . man börjar mer o mer ta kontakt o vara inne här var inte redo för det innan .
var någonstans bor ni andra?

kramar lizette

Ledsen att behöva välkomna dig hit men du är hjärtligt välkommen!
Stor grattis till din son men beklagar så att han inte fick stanna.
Orkar du får du gärna berätta vad som hände er lille prins?!?!

Själv miste vi vår älskad Milo i dec 2010 två dagar innan julafton endast 20 dagar gammal. En vecka efter förlossningen  fick vi reda på att han hade en kromosomavikelse som heter Trisomi18, den sjukdomen är ej förendad med liv.

Stor varm kram till dig!     

beklagar mittänglabarn , det måste vara ännu tuffare att ha fått ha sitt barn i 20dagar utanför magen .måste vara ännu jobbigare anser jag.  loke var fullt frisk o allt såg så bra ut ja följde kurvan perfekt o han var så bra som man kunde bli sa dem . på ett dygn dog han i magen från det att vi hade varit på kontroll tills dagen efter då ja började få värkar o trodde att nu var det dags . när vi kom in på förlossningen var han redan död . bara vetskapen att man ska föda ut ett barn som inte kommer gråta eller skrika som kommer vara helt tyst det tar enormt på en . att ligga all den tiden dem timmarna o ha ont av inget . du får inget ut av det . det är så hemskt så det går inte att beskriva . vi skickade honom på ob och dem hittade inget fel . så det var plötslig spädbarnsdöd i magen . flera hundra drabbar det vrje år inget man har hört innan men nu efter nu ploppar det upp överallt tycker ja . det e hemskt att det drabbar så många. min sambo's syster har oxo varit med om detta o mist sin flicka i magen hon sa några kloka ord att det drabbar bara dem som e starka som reder ut det . men det e ingen tröst . alla säger det finns en mening med allt men ja har såå svårt för att se den . livet är orättvist . men vad ska man göra .det hjälper ju inte hur mkt du än gråter tänker på honom osv . du får aldrig tillbax honom vår loke.  ibland tittar man på hans kort o tänker vem e det ?? e han vår ? har vi varit med om detta ? sen vissa dagar så kommer det över en allt o då gråter man .  man vill så gärna ha ett barn  kroppen liksom skriker efter ett .
visste ni att er milo skulle dö när ni fick det beskedet eller ? har ni fler barn ? hur har ni tagit er igenom detta ?

kramar tillbax till dig !!

lizettes: usch ja dessa tankar har också haft och har med jämna mellarum.
Och ja när man först blev gravid då var det bara rosa moln och INGEN hade drabbats av något tragiskt. Men nu efter är det ju jätte många! 
Doktorn förklarade för oss direkt när provsvaren kommit vad sjukdomen innebar så ja det visste vi, men inte innan i en vecka trodde jag aldrig att det var så allvarligt, men det jobbiga var ju att vi visste inte alls när det kunde hända nu eller om en vecka eller ett år. Vi viste bara att han skulle dö.. Milo var vårt första barn och nu är lillebror på väg BF den 21 jan, så vi gav oss in i det ganska fort.
Men som du sa hela kropen skriker efter ett barn något att våra och ge fysisk kärlek till.
Vår kurator och det faktum att vi kommit varan mycket närmre har tagit igenom detta, men även familj och vänner har varit stöttande. Vi pratar mycket om Milo med varan, med andra, vipratar om Milo som vårt barn och berättar om vår historia. Det tycker jag är viktigt.
Har ni ingen kurator eller psykolog råder jag er att skaffa en gå tillsammans så förstår man lättare hur olika man sörjer. Men sen är det ju så att det är ju så olika hur mycket och ofta man behöver prata.
En sak till berätta för er familj och vänner hur NI vill ha det om ni vill prata om Loke mm. Gör bara saker som ni själv vill och orkar.


Får man fråga vilken del i skåne du kmommer ifrån? Svara bara om du vill.

Stor varm kram till dig!       

Lizettes: Beklagar att även du tillhör den växande skaran av drabbade. Själv förlorade jag min dotter Matilda i juli för tre år sedan pga proppar i moderkakan och grav tillväxthämning. Nu har hon två små underbara bröder som är hos oss men, vi har på något sätt lärt oss leva med sorgen men vissa dagar gör det fortfarande fruktansvärt ont i kropp och själ över tankarna på förlusten, på det vi inte fick!


Som sagt så är ni hjärtligt välkomna till mig i Staffanstorp lördagen den 8:e vid 11-tiden.


Kram Madde