Hjälp vår son föddes död i fredags..

Startsidan

Bli medlem » Glömt ditt lösenord?

Änglabarn - Änglarum

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Hjälp vår son föddes död i fredags..

Lör 6 mar 2010 13:22 Läst 1926 gånger Totalt 6 svar

Deamums
Visa endast

Tråden stängdes innan jag han svara igen....

www.familjeliv.se/Forum-10-203/m49081471.html

Nu har drygt tre månader gått sedan vår son dog. Förra fredagen fick jag en ångestattack eller något liknande...Jag grät hela dagen. Innan dess hade jag känt mig betydligt starkare och på rätt väg. Kanske var det för att det just var den tiden jag blev gravid för exakt ett år sedan, jag vet inte. Jag tänkte på det, dagen efter, att det kanske undermedvetet var så...

Har ni känt nåt liknande efter 3 månader?

Lagom när jag började känna mig stabilare igen så fick jag för ca 1 vecka sedan reda på att mitt hjärta inte verkar låta helt hundra, ev nån klaff som inte är helt kry? Så nu ska jag på Ultraljud och EKG.

Detta fick mig att bryta ihop och tänka, jaha först dör min son och nu är det min tur...
Man är ju så förbaskat sårbar just nu... Jag är egentligen en stark person, men just nu orkar jag inte vara det.

Hur mycket ska man behöva gå igenom egentligen?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-06 13:32
Lyssnande någon läkare på era hjärtan någon gång under graviditeten eller under förlossningen? Ingen lyssnade på mitt, utan det var en annan läkare som hittade felet nu i efterhand! Borde det inte kolla upp sånt, en grav. och förlossning är ju mycket ansträngande för kroppen???

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »
1. Lilla Lime
  Visa endast
  
  Sön 7 mar 2010 10:58
  
  #1
  
  Ingen har lyssnat direkt på mitt hjärta. men de har tagit blodtryck o sånt.
  
  Du ska veta att det tar tid. Sorgen finns alltid där. Ibland blir de lättare o ibland blir det jobbigare. månadsdagarna är jobbiga länge. för oss var det jobbigt först veckovis, sedan månadsvis. upp till ett halvår, sen lättade det lite. så såg vi med oro på årsdagen som kommer med fart. men innan vi kom dit förlorade vi ännu ett barn. så nu är vi tillbaka en bit i arbetet med sorgen. för plötsligt har vi ännu en sorg att ta hand om. även om det denna gång går lite lättare så kan man ju inte veta hur det kommer kännas. det har bara gått en vecka o än har det inte varit riktigt likadant.
  
  oss, men framförallt mig har det hjälp jättemycket att detta forum finns. har hittat fantastiska människor som har gett mig puschning, tröst o stöd. o har även varit på träffar med spädbarnsfonden här i stan. att träffa fler som har liknande upplevelser gör att man känner sig mindre ensam. andra som förstår o som kan berätta hur sorgen går i vågor o lite om hur sorgearbetet går till. det är en process som är rätt lika för alla som förlorat ett barn.
  
  hoppas att du får stöd.
  kramar
2. Deamums
  Visa endast
  
  Sön 7 mar 2010 17:46
  
  #2
  
  Usch har ni gått igenom det en gång till?
  
  Jag är livrädd för att det ska hända igen om vi försökte, vi fick ju aldrig nåt svar på varför han dog. Så det betyder ju att vad som helst kan hända även näst gång!
  Men samtidigt så vill vi ha barn NU, helst igår.
  
  Vi har fått väldigt mycket stöd på alla sätt och vis, men just i känslan är man ensam.
  Sen tror jag som du säger, att det kommer att gå i vågor.
  
  Jag ska till vårdcentralen imorgon för min sjukskrivning, så jag ska be dem kolla hjärtat och ge mig nåt råd, så jag kan gå vidare...
3. Lilla Lime
  Visa endast
  
  Sön 7 mar 2010 22:08
  
  #3
  
  ja vi fick ett änglabarn till. verkligen inte vad vi ville, hoppades eller trodde. vi trodde väl inte att vi skulle bli tvungna att föda ens ett änglabarn. men när andra graviditeten slutade på samma sätt så känns det som att vi aldrig kommer få ett eget levande barn. jag har lätt för att bli gravid, men det räcker ju inte om det ska sluta så varje gång. jag klarar inte en gång till. att förlora ett barn är mer än vad man borde uppleva. att förlora 2 är ofattbart.
  
  nu är det våran tur.
  
  jag hoppas att du vågar när du känner dig redo.
  
  ja se vad läkarna kan säga om ditt hjärta.
4. blackbelt
  Visa endast
  
  Ons 10 mar 2010 10:13
  
  #4
  
  Jag mådde märkbart sämre runt årsdagen för graviditetsbeskedet - något som jag inte kopplade ihop förrän efteråt. Jag åkte till aktuen för magsmärtor som jag nu i efterhand är helt säker på berodde på vår förlust. Det är ungefär tre månader kvar tiill vår första årsdag så jag försöker förbereda mig på detta. Hur man nu gör det.
5. Deamums
  Visa endast
  
  Ons 10 mar 2010 10:28
  
  #5
  
  Nä det är nog verkligen inte så mycket man kan förbereda sig, kanske att inte boka upp nåt allt för jobbigt om det skulle bli för tufft...
  Jag känner mig lite bättre igen nu.
  Det är märkligt hur kroppen reagerar på ens undermedvetna.
  Jag såg inte själv sambandet förrän ett par dagar efter. Uppenbarligen borde man lyssna mer på sin kropp!
6. Lilla Lime
  Visa endast
  
  Ons 10 mar 2010 12:22
  
  #6
  
  jag missade helt att vi hade månadsdag igår. kankse beror det på vår nya sorg. det är nog mer den jag räknar nu. alla andra datum verkar falla bort.
  vi har med 3 månader kvar til första årsdagen. lite orolig för den, men jag har ju egentligen redan grävt upp allt som hände då iom allt det nya. så kankse går den dagen ändå på ett bra o minnesvärt sätt.
  
  kramar
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »