Hejsan!
Hinner inte riktigt vara inne så länge på nätet nu för tiden...
Men tänkte att vi skulle hoppa in i denna tråden nu!
Den 20januari kom vår lillsessa
Jolina vägde 3965g och var 51 cm!
Vi blev igångsatta i v37+5, läkaren trodde inte jag skulle gå tiden ut
iaf..
jag var då öppen 4-5cm så dom tog hål på hinnorna men inget händ einom 2timmar så då sätter dom in värkstimulerande dropp..
Och 1½timme senare var Jolina född!
Förlossningen i sig gick jättebra, men livmodern drog inte ihop sig trots mediciner så det blev urakut upp till operation. Hann förlora 3,4liter blod så det var ganska kaos.
Men jag sövdes och har fått massa nytt blod, plasma och mediciner och mår ganska ok nu.
När jag var på uppvaket får jag veta att Jolina är på neo pga andningsstörningar!!
Usch vad hemskt det var, men hon mådde egentligen ganska ok hade lite hosta så dom ville ha ett extra koll på henne för våran skull..
Dagen efter var det helt borta och hon fick komma till bb med oss.
Efter 3dagar åkte vi hem, klarade inte av sjukhuset något mer. Ena utsikten var barnsjukhuset och den andra var ner mot bårhuset...
Och 3dagars gråten kom och gjorde det outhärdligt..
Men idag är sessan 2veckor och allt har gått jättebra, fick tillägsmata endel i början eftersom min kropp inte riktigt återhämtat sig helt och fått igång mjölken så det räckte men nu helammar jag.
Första dagarna var allt i huvudet helt i kaos en enorm glädje för Jolina och en stor saknad efter Rasmus..
Och så kommer det väl alltid att vara...
Jolina är så lik sin storebror.. och jag vet att han finns med oss även om han inte syns. Men han är så saknad...Rasmus skulle ju fått sitta med lillasyster i famnen nu.
Många kramar till er alla!
