Vi som väntar syskon till våra änglar del 9

Börjar med att skriva lite snabbt själv. Hoppas att alla hittar hit!

Blev sams med maken ganska snabbt och hade trots allt en mysig helg om än fylld med oro inför rul som var idag. Men allting såg så bra ut :) Fick bf framflyttat några dagar (till 24/5). Känns otroligt skönt, samtidigt som jag inte är så lättad som jag trodde. Kanske för att det är årsdag nästa vecka och det är så mycket andra tankar och känslor som spökar just nu.

Kram på er!

Hej alla, 

Grattis till alla lyckade Vul+ Rul..
Jag jobbar mycket i jul, vill inte kännas av att julen kommer..
Berättat för hela släkten om vår graviditet nu.. går ju inte dölja längre..sån mage man har.. v 20+3..

kram till er alla

Tack för träden och länken lilla gry! Och grattis till lyckat RUL.

Miss Charlotte; Härligt med lyckat Vul grattis

Ego; Jobbar som en idiot just nu så är inte så aktiv i tråden, men skickar stora kramar till alla nu, extra stora till er som tycker julen blir jobbig!

hihih tråden ska det va inet träden

MissCharlotte: Grattis till lyckat vul! Jag började också gråta när vi var på vul och fick se att hjärtat faktiskt slog.

Stark Längtan: Jag förstår dig. Hade vi inte haft vår älskade förstfödda son här hemma skulle jag inte ha velat kännas vid julen heller. Men tack vare honom känns det som om vi ändå kan få en mysig jul, även om det är svårt att låta bli att tänka på att vi borde ha varit en till. Det borde ha varit dubbelt så många klappar under granen...

Fick ny tid hos psykologen idag och det är jag så glad för. Känner att jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till alla tankar och känslor som börjar komma nu. Förra julen gick jag och oroade mig för det kändes som om något inte var som det skulle i magen. Och det var det ju inte heller... Därför är det så svårt att tro att allting är bra med det lilla livet i magen den här julen, trots lyckat rul igår och trots små buffar. Och jag har varit väldigt nedstämd de senaste dagarna och känner att det bara blir värre. Vet inte riktigt vad psykologen ska kunna göra för att hjälpa, men det känns ändå skönt att ha fått en tid för att få prata av sig lite.

Tack för nystart av tråd Lilla Gry.

Julen måste vi ju igenom hur det än går. Skönt för er som bestämt er för att jobba en del. Kanske blir lättare att bli lite distraherad. Julen är ju barnens jul trots allt. Samtidigt är det skönt att det finns ett nytt liv i magen som påminner oss om glädje och hopp, men visst är det kluvna känslor. Jag hoppas alla här inne kan känna det.

Just nu läser jag åter igen "Sorgbearbetning." Det är skönt att blicka tillbaka och komma ihåg känslan av desperation och chock till att faktiskt kunna hantera situationen någorlunda bättre. Skratt och glädje återfinns i vår vardag igen och jag trodde för ett halvår sedan att det aldrig skulle komma tillbaka. Jag summerar min sorgbearbetning som ett steg i rätt riktning.
Köp hem boken och läs gärna flera gånger och med tid emellan. Den är bra och sund.

Ego:
Om 2 timmar väntar mitt RUL och jag börjar bli knorrig i magen. Jag önskar bara att allt ser fint ut. Jag hoppas vi får lika mycket fin lycka som resten av gänget här inne som fått positiva besked.

Kraam

Lycka till på rul Barba bok! Håller tummarna för att allt ska se bra ut och att du ska kunna koppla av lite efteråt.

Hej!

Grattis till lyckade VUL och RUL! Jag vill önska er alla en riktigt god jul och hoppas att sorgen och längtan inte känns alltför tung under julen, utan att ni även kan känna glädje och hopp för framtiden.

Organscreeningen jag var på ledde ju till oro för mig och min man. Njurbäcken var lite förstorat, men jag fick tag på läkaren idag som sa att det ändå var inom normalgränserna och tyckte inte att vi skulle känna oro. Trots det får vi ett nytt UL om ca 4 veckor för att vi ska känna oss trygga. Underbara spec.MVC!

I helgen var det vår tur att bråka. Ena bilen (rishög) gick sönder och eftersom jag körde fick jag skulden. När jag inte accepterade beskyllningarna fick jag bara mer och mer skit från min man. Orättvist! Sedan gjorde han klart för mig att han tycker att jag ska vara hemmafru och ta hand om barnen, eftersom det är "kvinnans uppgift", om han så ska jobba dygnet runt för att försörja oss. Jag vill gärna vara föräldraledig, men jag älskar mitt jobb och skulle inte stå ut att gå hemma, se min man jobba ihjäl sig, eller veta att jag i vissa stunder skulle få höra att jag inte har någon talan eftersom jag inte jobbar (=drar in några pengar). Morr! Ibland undrar jag om det inte vore enklare ensam, fast i grunden älskar jag min man.

Hej alla!

Vad härligt med så många lyckade RUL och VUL!

Har inte orkat vara så aktiv i tråden då jag fortfarande mår jätteilla. Kräks och kan inte äta. Det är sjukt jobbigt att det aldrig går över! Med Wilhelm var jag aldrig illamående utan kräktes sammanlagt två gånger.

Jag är lite kluven när det gäller julen. Vi har ju en treåring här hemma och det är för hans skull som jag firar jul. Saknaden är så stor efter Wilhelm. Idag fick jag se ett julkort med en bebis på som är född bara några dagar efter Wilhelm och det snörde sig i hjärtat när jag insåg att jag också skulle ha haft en bebis i samma ålder. Hur kunde det bli så här?

Många kramar till alla!