Vi som väntar syskon till våra änglar del 9

Jennijen: skrev ett inlägg till dig igår men det verkar inte ha kommit med. Puh, vilken pärs du hade igår! Har ni fått ordentlig information om risken för hjärtfel (det låter inte så)? Såvitt jag förstår är er enda riskfaktor att din pappa har ett hjärtfel? Generellt är risken för hjärtfel 1% och med en nära anhörig som har hjärtfel är risken ca 2-3% (destu närmare destu högre risk, det ska vara ett av era barn, en av er, era syskon eller era föräldrar). Det är alltså inte en hög risk för att det ska vara något fel på den lill* i magen, även om du såklart har all rätt att vara orolig och kräva att bli kollad ordentligt (höll på att dö av oro innan det konstaterades att småsyskonet i min mage har ett friskt hjärta). Huruvida hjärtat är friskt kan rätt specialist läkare med rätt utrustning se mkt tidigt faktiskt men problemet är nog att i Sverige finns det inte så många specialister och echocardiogram (det är specialistmaskinen). Är du orolig tycker jag du ska stå på dig och åka till Gbg och kolla (antar att de har echocardiogram där).

JennyCecilia: lycka till!

Jag håller med alla som är besvikan på familj och vänners beteende, min bekantskapskrets har också skurits ner en hel del och nu för tiden diskuterar jag mkt sällan att vi förlorade vår pojke - oavsett hur välvilliga folk är så förstår de ingenting och jag finner sådana samtal ganska meningslös och de riskerar bara att såra. Diskuterar vi vår pojke är det på mina villkor och gillar jag inte hur samtalet börjra gå kommer järnridån ner och jag bytar omedelbart samtalsämne. Det kommer upp lite då och då igen nu när vi är gravida igen. Min mamma så tex att hon inte tyckte vi skulle förbereda för mkt eftersom saker ju kunde gå fel (gggrrrrrrr). Jag satte omedelbart ner foten och sa att om någon vet det så är det jag och att vi kommer att göra som vi vill och att vi vet bäst. Hon får en sådan kommentar på köpet, säger hon ngt mer dumt blir det en rejäl åthutning, familj och vänner ska bara lyssna på oss och låta oss diktera helt hur vi vill ha det. Basta. Jösses, jag låter som en diktator men det är det enda som funkar tycker jag.

jennijen: Enligt professorn jag pratat med så finns det viss tendens att det är samma fel som "går igen" så att säga, dvs om man har ett fel i familjen och man har sådan nedrans otur att man är en av de 2-3% som blir drabbade igen så kan det vara ett liknande fel som händer. Nu lever ju din pappa med sitt hjärtfel så det kan inte vara så jätteallvarligt (de riktigt allvarliga felen innebär många och långa operationer för att ens ha en chans att bli ett par år gammal. Läkarna gav inte vår pojke något hopp att bli mer än några år även om alla operationer gick perfekt och han skulle mest troligt behöva en lungtransplantation också). Jag tror nog också att de försöker göra det där extra för er (men ibland blir man ju bara mer orolig av det, sp om man måste gå och vänta på besked). Jag tror verkligen inte att du har något att oro dig för!!

Förstår precis vad du menar med att du inte är så orolig, jag "tar" också den här graviditeten alldeles för "bra". Någonstans tror mitt undermedvetna nog att det handlar om att ha en kula på magen, planera en del och sen är det slut.... Att det skulle bli ett levande barn att ta hand om känns helt teoretiskt.