Vi som väntar syskon till våra änglar del 9

Stark Längtan: De brukar inte kanske göra så men du har gått igenom det värsta man kan göra så du är inget vanligt fall. Jag kan inte tänka mig att de kan neka dig.

Till mig sa barnmorskan och läkarna att jag får min förlossning precis som jag vill ha den . Det viktiga den här gången är att allt går bra och att jag mår bra sa de. Så jag sa till dem att jag ville ha ett planerat snitt i vecka 37 och de godkände det.

Som MissCharlotte skrev: Om du inte får som du vill åker du till förlossningen och vägrar åka hem ;).

Många kramar

jag e så rädd att det ska hända nåt denna gången med..funderar mycket på vad det e jag känner när jag jobbar ensam kväll och går och lyfter mycket, får så ont i tjejmagen och bak i ryggen, undrar om det e ligamenten eller onda sammandragningar..

Hej alla och tack för välkomnandet! Håller med, vart tar tiden vägen??? Kan inte riktigt förstå att det bara är 10 veckor kvar...

Melkers mamma: Jag vet alltför väl hur denna hemska klåda känns... Det är SÅ jobbigt, man kliar ihäl sig. Skönt att höra att du ändå verkar få den hjälp du behöver. Mitt kliande slutade med att jag "ömsade" allt skinn i händer och fötter, såg riktigt obehagligt ut vill jag lova!!! Men nu är det bra, detta hände mig tidigt i denna graviditet och fanns så klart inga förklaringar ( det "ska" ju komma i slutet av graviditeten om man nu drabbas)... Det var ju inte riktigt det man behövde efter att ha fått samma diagnos kring varför fostervattnet plötsligt försvann då jag väntade Cornelia. Måste höra hur kände du/ni för att ta reda på könet? Jag funderar på att det kanske vore bäst att veta så man hinner förbereda sig då vår situation inte är som "de flesta andras", fast jag inte har velat veta i mina tidigare graviditeter...

Stark längtan 83: Jag har också haft TH tidigare, men blev också uppringd och fick förfrågan att teckna barnförsäkring, så de ligger inte högt i kurs hos mig heller....

Gersemi: Då jag drabbades av "mitt kliande" så blossade jag upp kring munnen, blev rödflammig och "domnade", just när jag vilade. Åkte 2 gånger upp till akuten efter att ha rådgjort med sjukvårdsupplysningen och man var rädd att jag fått en allergisk chock, men inget mer hände och läkarna har ingen aning om vad det var... Mycket konstigheter finns det, det känns som om det är det sista vi behöver, man har så mycket oro som det är ändå...

Ego: Har precis varit hos svärmor, talade om för henne att det kanske skulle bli svårt för oss att glädjas åt min sambos systers och hennes barns hemkost (de bor utomlands), för de kommer på årsdagen av Cornelias bortgång. Sa till henne att vi kanske inte var sugna på familje middagar osv, utan att vi kanske hade "fullt upp med oss själva" då. Betonade att jag ville att hon skulle hjälpa till med att förklara att det absolut inte har med att vi ej vill träffa syskonen (och den nya kusinen) att göra, då de har tagit avstånd och inte vågat prata med oss efter vår förlust, men hennes svar blev: "Jag tycker inte att ni ska lägga er sorg på de andra, ni vet ju inte hur de reagerar, utan behåll era tankar och känslor för er, det är nog lugnast så... Säg istället att ni inte har tid eller att det inte passar.."Blev så oerhört besviken, hade föreställt mig att hon skulle svarat att självklart hade hon förståelse för att vi kanske kommer att ha de tufft just då, och att det var bra att vi vågade säga till... Men in my dreams.... Hela vistelsen hos dom kändes helt bortkastad, kände mig bara ledsen och ville åka hem. Antar att anhöriga, vänner och folk runt omkring aldrig kommer att kunna förstå, på riktigt, hur oerhört ont förlusten av våra små gör, oavsett om det har gått en vecka eller flera år...
Men som Gersemi säger: Det här året ska bli vårt!!!!

Kram på er

Kan man alltså bli igångsatt eller snittad redan i v.37? Till mig sa de att de inte gör nåt före v.38 och det tyckte jag lät lite konstigt. Så man kanske kan tjata sig till igångsättning redan v.37 då? Bebisen är väl färdigbakad redan v.36 eller hur?

MissCharlotte: Jag är väl ett riktigt specialfall då jag även har diabetes så de vågar inte låta mig gå hur länge som helst heller. Barn till diabetiker har en tendens att bli väldigt stora trots att man ligger bra i sitt socker.

En av läkarna menade att en möjlig orsak till att vår Wilhelm dog är han gick upp för mycket i vikt under en alltför kort period. Detta tillsammans med att jag hade väldigt kraftiga sammandragningar i flera veckor och hade dåliga ctg-kurvor som inte uppmärksammades gjorde till slut att hjärtat blev överbelastat och stannade menade hon.

Gott nytt år och god fortsättning!

Grattis och välkomna ni som är nya. Kramar till er som behöver.

Orkar inte skriva så mycket nu. Relationen till min man är inte den bästa, vilket stjäl en massa ork. Julafton och nyårsafton var bra, men dagarna där emellan var det inte. Mår jättedåligt över att min lilla älskling hör och ser oss bråka, samt märker att allt inte är bra. Orkar inte riktigt glädja mig över den här graviditeten heller. Årsdagen kommer snart, men den känns inte alls svår, kanske för att jag har så mycket aktuell oro och problem att det inte finns ork över för något annat...   

Minna x: *KRAM*

Oj va hemskt... ja men då förstår jag verkligen att de vill ha stenkoll på dig och att du blir igångsatt så tidigt. 

Hej på er!

Ang.  igångsättning/snitt så har de som policy på vårt sjukhus att numera inte utföra snitt före v.39. Tydligen har forskning visat att det gör stor skillnad mellan v.38 och 39 om bebis kan andas ordentligt själv. Så jag blev lite förvånad när jag läste att andra sjukhus gått med på att förlösa i v.37

Men att bli igångsatt  någon vecka innan tycker jag att man kan kräva om man varit med om det vi varit med om.  Det är jobbigt att man ska behöva stå på sig så mycket, men jag har upptäckt att det ofta är värt det :)

Donnan: Det är jobbigt varje gång man känner att andra inte förstår och extra jobbigt om det är familj :(

För oss var det självklart att ta reda på könet. Inte för att det egentligen spelar någon roll, men för att det mer känns som att det är en liten individ då. Det bottnar säkerligen i en känsla av att man inte vet om man får behålla detta barn heller och att det därför är extra viktigt att man fått  "knyta ann".

Ego: Klådan kvarstår fastän jag har ätit medcinen i fyra dagar :(  ska på kontroll imorgon, ska nog be att de kör ctg också.
Idag är lilltjejen i magen 36 hela veckor! :)

Nu hoppar jag också in här, fast jag forfarande håller min graviditet lite hemlig. Vågar ju inte riktigt hoppas. Men det känns så skönt att läsa era inlägg, ni har ju samma känsor och funderingar märker jag.
Har inte varit jätteaktiv i änglaforumet på ett tag var det mest efter Melkers död.
Han somnade in i min mage och föddes 6 dagar innan bf, den 17 maj-09. Melker är vår fjärde gosse, de andra tre är 9, 7 och 3½ år.
Nu väntar vi barn nr. fem, är i v. 15+4 idag, beräknad till den 22 juni (än så länge)

Detta med igångsättnikng verkar ju väldigt olikt var man bor. Jag bor i Varberg och min läkare och bm har hale tiden sagt att jag skall in för igångsättning 38+0, men det är det absolut tidigaste de gör. Jag känner mig nöjd med det, bara jag slipper gå över den dagen då Melker dog.
Sen kan jag tycka att de borde göra lite mer individuella bedömningar. Mina andra barn har kommit 3 veckor innan, 9 dagar innan och 12 dagar innan och ändå vägt mellan 3850-4245, så de är ju antagligen klara lite innan.

Jag vill med ta reda på könet, precis som "Melkers mamma" säger så är det nog för att knyta an innan, man vet ju sldrig hur det slutar.
Framför allt vill jag ha ett färdigt namn. Det hade vi med Melker (var helt säker på pojke då) och det var jätteskönt att slippa komma på ett namn till vårt döda barn, utan det fanns liksom redan.