Vi som försöker få syskon till våra änglar

Välkommen in hit. 

Åh, ledsen att det gick så tokigt.

Grattis till giftermålet.

Jag hoppas om du hoppas att det är samma BIM-datum.




Åh, känner med dig. Jag tror att om kroppen är redo så blir du gravid.
Jag förstår hur du känner*tror*. Man känner ju ofta igen sig i det alla skriver.
Jag hoppas det går snabbt och fort fö dig att bli gravid igen.

Det önskar jag till alla i tråden.

Hej!

Det är naturligt att kroppsminnen går igång. Jag önskar att det går bra nu.

Jag ville bara skriva litet snabbt då jag ska iväg. *superstressad*

Omtanke kram och tänker på er!

Välkommen till alla nya!

anniloo: Härligt att du är taggad nu! Kram

Tack alla för ert fina välkomnande Det känns bra att "prata" med andra som förstår hur man tänker. De som lyckosamt nog klarat sig igenom barnafödandet utan problem kan förstås inte riktigt förstå hur man resonerar ibland.

När jag var hos läk i förrgår sa han att min ägglossning skulle ske på lördag utifrån storleken på äggblåsorna, då kände jag av det i ländryggen men nu känner jag inget. Känns det mest dagarna innan tro? Jag har kollat med sticka någon gång för länge sedan och då fick jag utslag när jag kände av äl. Å andra sidan är väl kroppen i olag efter alla hormonsvängningar hit och dit.

Å vad jag önskar att jag var yngre och slapp känna tidspressen.

Tack för välkomnandet.

JennyCecilia - det känns lite konstigt att det är samma BIM datum som för två år sedan, samtidigt som det känns som att det finns en mening med det. Jag vet inte...den stora förhoppningen är ju trots allt att nästa graviditet blir en lycklig sådan med ett ännu lyckligare slut.

Jag trodde väl aldrig för några år sedan att det här med graviditeter och barn skulle vara så svårt och innebära så mycket slitningar på vänskaper. Jag trodde att det bara var att bli gravid, gå runt och vara lycklig i nio månader och ut kommer en frisk och levande liten bebis. Snacka om knäpp på näsan.

Är det någon här inne som upplever att era erfarenheter inom graviditeters och barns vara eller icke vara påverkar vänskapsförhållanden? För mig har det gjort det i allra högsta grad. Jag har en kompis som jag hade en fin och nära relation med innan, som har haft svårt att bli gravid, men som nu är gravid i ungefär 30:e veckan. Vi hade jättesvårt att mötas i våra sorger och jag tyckte inte att hennes sorg gick att mätas med min, speciellt inte eftersom hon har ett levande barn sedan innan. "Hon borde vara glad för det hon har." Vi har nu pratat om det och jag vet att man inte kan mäta och jämföra sorger men vi kommer nog aldrig mer få tillbaka den vänskap som vi en gång hade. Möjligtvis när jag själv sitter med ett levande barn i min famn.

Usch, jag vet inte...det är så många tankar och plötsligt bara bubblar de runt i mig. Det är så svårt att dela dem med någon annan eftersom de är lite förbjudna, eller? Hoppas ingen tar illa vid sig av det jag har skrivit.

När ränkar de som änglar? ..
Jag ser mina fyra missfall som försvunna änglar då jag sätter in mig i min blivande mamma roll och drömmer mig bort så fort, jag får de där bandet fast att fostret knappt hunnit växa.. Men har jag rätt att säga ängla barn? De man hör berätta om sina ängla barn är de som varit långt in i graviditeten, kanske vet kön, känt sparkar etc.. och självklart de mödrar som hunnit träffa sina underbara bebisar. Men för oss med missfall i tidiga veckor, ramlar vi bort och inte räknas eller är vi för rädda att fråga?..

Svagt plus här..

jenny cecilia: GRATTIS!!!

Känner inte till din historia men GRATTIS!! Underbart!
*rusar in och kikar på din pres*

JennyCecilia, vilken resa i längtan efter ett barn, alldeles tagen efter att ha läst din pres. Jag skall hålla mina tummar för att allt ska gå bra denna gången!