Vi som försöker få syskon till våra änglar

Hej alla änglamammor!!

Sitter fortfarande och undrar hur min kropp mår, i dag är det fem veckor sedan Allie föddes.
Varit på gymmet och tränat så mycket jag har orkat, jag har inte så mycke konditon kvar då jag var orörlig i nästan 3 månader pga foglossning och ryggvärk.
'
Jag har fört över min sorg på min kropp, min kropp ser förskräcklig ut, allt hänger och dallrar och bristningar och så är jag riktigt överviktig.
Jag har aldrig förr hatat min kropp så hårt som jag gör nu, kan inte se mig själv i spegeln och tror inte att min sambo längre kan tända på mig.

Jag hade ingen kontroll över vad som hände med Allie, känns som om det är så svårt att vara arg, jag har ingen att vara arg på, men nu är jag arg och äcklad av min kropp istället...

jag känner likadant. allt hänger, dallrar och ser allmänt ofräscht ut. jag skyller på att jag inte ammade. och jag tror mitt kroppshat grundar sig i att kroppen känns förädisk som inte tog bättre hand om mitt barn som dog i min mage. att jag är hennes dödplats. känner även ett hat mot kroppen som snabbt hoppade tillbaka till statusen 'ogravid' med mens och allt. jävla kropp.

Lilla Lime; Var ute och gick med hunden i det fina vädret som vi har.

Tack så jättemycket. det går så himla mycket upp o ner. vet inte ibland vart jag ska göra av mig själv o mina tankar. allt bara snurrar...

hannapanna o starfighter: jag är inte överviktig men jag väger omkring 8-9 kilo mer än vad jag önskar. inte mycket jag vet. men jag gick inte ner typ nåt efter alice, o nu känns det som att det vore en omöjlighet att gå ner nåt alls. jag får inte anstränga mig alls än så det är hemkst frustrerande. inga kläder passar. o alla fina tröjor jag har påminner om att jag nyss var gravid. men inuti är det tomt men magen ser likadan ut. är rädd för folks "gratulerande" blickar. hatar dom. döljer mig i stora bylsiga tröjor, men tyvärr går de inte in under jackan...

Tänker på er. o hoppas att ni hittar små stunder när ni kan finna nån tröst eller finna nåt litet att le åt.

kramar

har haft mensvärk i två dagar..är en vecka tills jag ska ha mens om kroppen är i rätt balans igen...hoppas innerst inne att det betyder något annat...hade mensvärk innan mina graviditeter......det skulle betyda så mycket att bli gravid igen...inte bara det att jag så gärna vill fylla tomheten igen, men det skulle betyda en vändning på en nedåtgående spiral....först allvarliga sjukdomsfall bland arbetskamrater, sedan fick jag avbryta graviditeten, sen dog mormor och sen blev min kusin misshandlad av sin pojkvän....känner att jag inte orkar ta mer skit nu, det måste snart hända något positivt..

Håller tummarna!!

Nån gång måste det vända och jag hoppas så att det är nu det händer!!

Kramizar

Många kramar till alla er som har det extra kämpigt just nu och som sagt det går upp och ner hela tiden. Jag känner likadant och nu har jag mått helt ok då jag är igång  igen med försökandet och våga hoppas lite i allt elände. Skönt att detta forum finns för oss alla då man får skriva precis vad man vill och alla har förståelse. Ingen av mina nära vet hur det känns med att förlora något så efterlängtat men här förstår ju alla. Ni som nyligen förlorat era små kommer så småningom att lyckas igen men det kanske är lite för tätt inpå er förlossning och det har en mening med att ni inte lyckades direkt. Vi fick vänta i 10 mån och det kändes lång tid men när vi väl var där så spelade det ingen roll men nu när det blev MA känner jag att det vore enklare om det gick fortare sist.... åren bara går o man blir ju inte yngre...

Snart måste våran tur komma där vi kan glädjas åt små levande mirakel men det kommer fortfarande vara en tom plats i våra hjärtan.  

jag födde som sagt min underbara ängladotter elise den 5/1 i år i v.33+1.. fick en mens, äl.. och är nu gravid. fick ett såå svagt streck igår på mitt gravtest från billigatester.se.. och idag när jag testade var strecket lite starkare.
men jag vet inte.. att ha förlorat ett barn har gjort att jag inte jublar än. jag vet ju nu att risken för att förlora ett barn finns, och hur ont det gör. vågar jag hoppas? jag struntar iaf att sikta på ngt bf-datum, jag tar en dag i taget...



kraam till alla ni fina änglaföräldrar! ni är BÄST! <3

Jag kan jubla åt dig om du vill! TJOHOOO!!! Stort grattis från mig!

Själv så blöder jag som F*N! Tror inte det är sant.....jag hade ju hoppats på att slippa min mens den 16:e och istället kommer den nu endast 9 dgr efter positivt ÄL test. Hoppades först att det skulle va en nidis men det kan det inte vara när jag blöder såhär.....
Har fortsatt med mina ÄL tester på morgonen trots "mensen" och de visar starka utslag (svårt att avgöra om det är lika starkt som kontrollstrecket eller inte), är det någon som vet hur det kan bli så?

Kram kram

Stort varmt grattis!

Jag är med gravid och känner just inget över det.. Tror att kroppen stängt av alla känslor för mig om just det.

Välkommen över i tråden vi som väntar syskon till våra änglar när du känner dig redo. :)

www.familjeliv.se/Forum-10-204/m49512025.html