Vi som försöker få syskon till våra änglar

Startsidan

Logga in med Facebook

Du är här:
Familjeliv.se
Forum
Änglarum
Änglasyskon
Vi som försöker få syskon till våra änglar

Änglasyskon - Änglarum

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Vi som försöker få syskon till våra änglar

Sön 7 feb 2010 20:13 Läst 41409 gånger Totalt 1116 svar

anniloo
Visa endast

Vi som försöker få syskon till våra änglar
Välkommen alla gamla och nya till fortsättningen!

Här får man tycka och känna och säga vad man vill utan att det blir fel.
Ingen här inne klandrar någon annan för dess tankar.
Alla har vi gått igenom samma hemska öde som gjort att vi kommit hit till denna tråd...

Men nu är det dags för våra underbara änglar däruppe att få bli storasystrar/storebröder

Så nu kör vi så det ryker

+ PLUS ÅT OSS ALLA +

Tidigare trådar:
www.familjeliv.se/Forum-10-204/m26901686.html
www.familjeliv.se/Forum-10-204/m29786350.html
www.familjeliv.se/Forum-10-204/m35155057.html
www.familjeliv.se/Forum-10-204/m38102012.html
www.familjeliv.se/Forum-10-204/m41097915.html
www.familjeliv.se/Forum-10-204/m43619812.html
www.familjeliv.se/Forum-10-204/m46146859.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-07 20:18
Här är den nya BIM tråden också www.familjeliv.se/Forum-10-204/m50591878.html

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 27
4. 28
5. 29
6. 30
7. 31
8. 32
9. 33
10. ›
11. »
1. bhelliom
  Visa endast
  
  Mån 8 mar 2010 20:10
  
  #304
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Grattis StarfighterPilot Blir helt uppgiven på min cykel.Har efter att Thea föddes -06 haft en ganska normal cykellängd på 35dgr, innan låg den alltid på 40. Detta är första försöket efter att mensen kommit igång igen och jag vill sååå mycket. Idag (beräknad ägglossning imorgon) var ÄLtestet väldigt svagt. Ger inte upp men kan man inte få lite medvind.
  Förstår precis.....känns som ngn drar undan benen på en så fort man fått fäste.
  Så frustrerande!
  
  Hoppas du får positivt test i dagarna som kommer *kram*
2. Fossing
  Visa endast
  
  Mån 8 mar 2010 20:12
  
  #305
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Förstår precis.....känns som ngn drar undan benen på en så fort man fått fäste.Så frustrerande!Hoppas du får positivt test i dagarna som kommer *kram*
  Tack!!
  Känns lite som om det inte kommer fungera nu.. Vid längre cykler kan min kropp "hoppa över" ägglossningen.
  Testar igen imorgon och hoppas på lite starkare test.
  ~Thea 0609 ~ *Love 0904* ~ *Mira 0912*
3. Hansson83
  Visa endast
  
  Mån 8 mar 2010 20:51
  
  #306
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Tack!! Känns lite som om det inte kommer fungera nu.. Vid längre cykler kan min kropp "hoppa över" ägglossningen. Testar igen imorgon och hoppas på lite starkare test.
  Håller tummrna för att testet visar plus i morgon!
  
  Själv så började jag med äl stickorna igår...hoppas så att det ska komma ett plus inom kort!
  
  Kram
  anglaflikkan.blogg.se
4. Linna83
  Visa endast
  
  Ons 10 mar 2010 08:39
  
  #307
  
  En liten ängel kom, log och vände om..
  
  Förlorade vår son den 2 mars, då hade han bara fått bo i min mage i 17 veckor. Födde honom på spec förlossningen på Östra den 4 mars. Sorgen är oändlig.
  
  Har funnit mycket stöd i er tråd. Gråter för alla er andra som behövt vara med om detta meningslösa i att förlora ett litet barn och gläds med er som fått +.
  
  Blöder fortfarande från förlossningen men precis som alla er andra så vill vi bli gravida igen så snart som det bara är möjligt.
  
  Kärlek till er!
5. Erase
  Visa endast
  
  Ons 10 mar 2010 08:51
  
  #308
  
  Så ledsen för din skull.... Gick igenom samma sak i somras, i 16.e veckan..
  Sorgen är outhärdlig. Ingen som inte varit med om det kan riktigt förstå hur ont det gör ! Vi ställdes inför det fruktansvärda valet om vi skulle avbryta grav. eller inte.
  Vår son hade Downs och troligtvis hjärtfel. Det gör dock inte mindre ont för det, tvärtom. Det känns som att vi dödade honom ${#lang_emotions_cry}$
  Dog eran lilla i magen eller ?
  Har precis fått positivt och är i v. 6, men är livrädd.. Svårt att glädjas , är nästan säker på att det kommer hända något......
  
  Kram
6. Linna83
  Visa endast
  
  Ons 10 mar 2010 09:25
  
  #309
  
  Vår lilla kille fick också diagnosen Downs. Vi hade gjort ett kub test och fått resultatet 1:275. Efter ett fostervattensprov ringde läkaren från sjukhuset och bekräftade vår mardröm. Vi hade ju ändå hoppats och trott att ett brev skulle dimpa ner i brevlådan med ett glädjande besked.
  
  Vi hade tagit ett beslut redan innan vi fick det sorgliga beskedet. Det kändes inte som att vi hade något val. Min sambos faster jobbar på barnnarkos på Östra där det dagligen opereras barn med Downs som har svåra hjärtfel. Ville inte att vår lille skulle starta sitt liv på det sättet. Känns också otroligt fel att föräldrar ska överleva sina barn. Ville inte föda honom till en sådan verklighet. Men som du säger så gör det inte mindre ont för det. Att svälja tabletten som skulle avsluta vårt älskade barns liv var det svåraste jag har gjort. Det tog många tårar och lång tid innan det blev gjort. Hur ska man någonsin kunna förklara sin sorg samtidigt som man har en känsla av att man måste försvara sitt val?
  
  Gläds med dig och håller alla tummar och tår för att det går vägen. Förstår din rädsla då jag känner samma sak. Kommer vara livrädd tills jag nått fram till v12 och fått göra ett moderkaksprov (fick inte göra det sist men det har lovat att jag ska få göra det nästa gång) och fått provresultaten.
  
  Kramar
7. Erase
  Visa endast
  
  Ons 10 mar 2010 09:47
  
  #310
  
  Vad skönt (men sorgligt) att höra att vi inte är ensamma om just det beslutet...
  Man skäms nästan för att man har valt bort ett Downsbarn. Kan många gånger känna vad folk tycker och tänker, men valet var ju vårat och vi får leva med det resten av livet ! Vi bestämde oss också innan KUB testen. Den gav oss 1:2........
  Moderkaksprovet fick vi snabbt svar på, däremot tycker jag att vi fick vänta omänskligt länge på avbrytandet. Magen hade blivit ganska uppblåst tidigt och det var sååå svårt att dölja den som jag några veckor tidigare hade visat upp så stolt !
  Ville inte ens visa mig ute, var så rädd att någon skulle gratulera !
  Tycker du som jag att det är fruktansvärt jobbigt att se barn /vuxna som har Downs ? Jag klarar bara inte av de, trots att det har gått så lång tid nu. Avbröt i juli förra året. Hugger i hjärtat varenda gång !!
  Den här gången vill jag inte göra KUB, utan moderkaksprov direkt. Har läst att man kan göra det redan i 10 fullgångna veckor. OM allt går väl så långt alltså...
  Förra graviditeten kände jag dock starkt redan tidigt att något var fel. Fråga mig inte hur, men jag liksom "visste" innan alla tester.
  Väldigt kluven inför denna graviditet, gör vi verkligen rätt som provar igen...
  Är snart 38 år, så känner såklart att "felet" är mitt att vårt lilla barn var sjukt.
  Hur gammal är du ?
8. Lilla Lime
  Visa endast
  
  Ons 10 mar 2010 12:33
  
  #311
  
  Linna och ett hål i mitt hjärta: vi har med precis avbrutit. inte pga down. utan pga att mina hinnor hade gått sönder o jag inte kunde behålla något fostervatten.
  O trots att vi har den hemska upplevelsen så känner jag inte som er. jag förlorade ju ett barn i somras med. o saknaden efter henne är så fruktansvärt mycket större. jag känner mig så elak att jag inte saknar detta barn lika mycket o på samma sätt. trots att jag saknar båda o hellre velat haft båda här så är känslorna så enormt olika.
  
  jag tyvker ni är tuffa som vågar direkt. det vågade jag inte i somras o ännu mindre nu. min längtan är jättestor men rädslan är än så länge större.
  
  Måste fråga nån här. Hur länge hade ni avslag? i somras hade jag en månad så gott som exakt. o aldelses på slutet fick jag mens. det är jag säker på. men jag upplevde att jag blödde mer först, sen minskade det lite varje dag. o sen kom mensen så det blev en väldigt tydlig ökning. jag minns inte att det var så hoppigt, att jag ena dagen blödde massor o typ inget nästa... men så är det nu. blödder jättelite en eller två dagar. sen blöder jag betydligt mer en eller två dagar... hållt på så typ hela tiden.
  
  jag vill mest just nu att få tillbaka all ork o energi. jag har tyvärr fortfarande för lite av det. så att jag kan gå ut o röra på mig massor o förhoppningsvis gå ner några kilo. sen hoppas jag att jag snart känner mig redo för en ny graviditet trots allt.
9. Hansson83
  Visa endast
  
  Ons 10 mar 2010 13:43
  
  #312
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Linna och ett hål i mitt hjärta: vi har med precis avbrutit. inte pga down. utan pga att mina hinnor hade gått sönder o jag inte kunde behålla något fostervatten. O trots att vi har den hemska upplevelsen så känner jag inte som er. jag förlorade ju ett barn i somras med. o saknaden efter henne är så fruktansvärt mycket större. jag känner mig så elak att jag inte saknar detta barn lika mycket o på samma sätt. trots att jag saknar båda o hellre velat haft båda här så är känslorna så enormt olika. jag tyvker ni är tuffa som vågar direkt. det vågade jag inte i somras o ännu mindre nu. min längtan är jättestor men rädslan är än så länge större. Måste fråga nån här. Hur länge hade ni avslag? i somras hade jag en månad så gott som exakt. o aldelses på slutet fick jag mens. det är jag säker på. men jag upplevde att jag blödde mer först, sen minskade det lite varje dag. o sen kom mensen så det blev en väldigt tydlig ökning. jag minns inte att det var så hoppigt, att jag ena dagen blödde massor o typ inget nästa... men så är det nu. blödder jättelite en eller två dagar. sen blöder jag betydligt mer en eller två dagar... hållt på så typ hela tiden. jag vill mest just nu att få tillbaka all ork o energi. jag har tyvärr fortfarande för lite av det. så att jag kan gå ut o röra på mig massor o förhoppningsvis gå ner några kilo. sen hoppas jag att jag snart känner mig redo för en ny graviditet trots allt.
  Jag hade avslaget i ca 5 veckor. Tror inte jag hade mens i samband med avslaget eller jag är nästan säker. Men mitt avslag va iaf vissa dagar jättelite sen nästa dag jättemycket. Fick för mig att det började blöda mer när jag gick och rörde på mig.
  
  Hoppas du snart får din ork och energi tillbaka! Tänker på dig!
  
  Kram
  anglaflikkan.blogg.se
10. Linna83
  Visa endast
  
  Ons 10 mar 2010 14:08
  
  #313
  
  ett hål i mitt hjärta: Jag känner ingen skuld för vårt val. Jag är övertygad om att det vi valde var det enda rätta både för oss och vårt barn. Han finns på ett bättre ställe där han leker med andra änglabarn. Jag är 27 år och sedan vi berättade för andra att vi valt att göra ett KUB test har folk sagt "men du som är så ung, vad ska du oroa dig för?". Kommer också att göra ett moderkaksprov direkt nästa gång och hoppa över KUB testet. Blir ledsen när du skriver att du känner det som att det är ditt fel att barnet inte var friskt. Tänk aldrig så! Naturen krånglar till det ibland av någon outgrundlig anledning. Vi försökte också hitta anledningar men försöker tänka positivt och vet med mig att jag blivit en annan människa efter det vi gått igenom. Jag känner mig starkare (om jag överlevde det här så fixar jag vad som helst) och mer insiktsfull i andra människors sorger och problem. Jag är fortfarande väldigt ledsen och gråter mycket men tror att vi ändå ska komma ut på "andra sidan" och våga försöka och hoppas igen. Lilla Lime: Blir ledsen när jag hör din sorgliga historia. All styrka till dig. Varför förlorade ni ert första barn? (svara bara om du vill). Hoppas att du ska känna dig bättre nu i vår när man äntligen kan få känna värmen från solen och få tillbaka lite hopp om livet. En stor bukett våriga tulpaner till dig!
1. «
2. ‹
3. 27
4. 28
5. 29
6. 30
7. 31
8. 32
9. 33
10. ›
11. »