Vi som försöker få syskon till våra änglar

Grattis Anniloo, vännen!

Välkomna alla ni nya - och ledsen att ni mist era små!

Här är det nog kört - testdag på fredag, men jag har nu blött ordentligt i tre dagar snart, så ... ja vad ska man säga... Drygt 2,5 år har vi kämpat och vi vill ju så gärna!

Anniloo: GRATTIS här med vännen!!!

Ett hål i mitt hjärta: Du ska absolut inte känna att det är ditt fel och att ni dödade er bebis. Jag tycker du ska försöka se det som att det var för det bästa om det ändå inte hade blivit ett värdigt liv.

Vi fick av en slump veta att vår Emma hade trisomi 13 när vi var i vecka 32. Sen föddes hon i vecka 36 och levde i 3 minuter. Hade vi fått veta tidigare hade jag lätt avbrutit graviditeten utan dåligt samvete för det. Det hade varit så mycket värre för Emma att leva med de svåra handikapp det skulle inneburit om hon överlevt.

Detta hände i somras och det är ännu rätt svårt att förstå att det har hänt oss. Livet är bra jävla orättvist men vi försöker tänka att Emma har det bättre där hon är nu.

Blir vi gravida igen har vi blivit lovade att få göra alla tester och prover vi vill göra.
Femte försöket gick också dåligt, mens igen härom dagen. Suck!

Nu håller jag på och testar fertilitetsmonitorn och hoppas den kan hjälpa oss bli gravida.

Beklagar alla nya.

Anniloo: GRATTIS!!! Lite avis blir jag allt...

Grattis anniloo!

Anniloo: tjohooo, ett stort grattis!

Tummeliten07: tänker på dig i massor!

Beklagar att ni som är nya här men med hjälp av denna tråd kommer ni känna stöd o ork att tänka framåt.

Lille Lime: Hoppas du hittar lite mer ork snart när våren närmar sig.

Jag är i ägglossn.fasen så nu gäller det att mysa :) har så ont på vänster sida men det är ju ett gott tecken.

Anniloo
Åh vad härligt, grattis!

Cat
Jag känner också lite ont idag på vänster sida. Fortfarande svaga ÄLtest men hoppas på starkare imorgon

I dag fick vi obduktionsresultatet som bekräftade att vår Emil hade det svåra hjärtfel som de också sett vid rul. Dvs att han aldrig hade kunnat bli frisk utan hade varit tvungen att genomgå flera svåra operationer, och en hjärttransplantation senare i livet. Om han överlevt så länge, de flesta blir visst <5 år :( Så det var på ett vis lättande att veta att vi tog rätt beslut, speciellt för hans skull. Men oj, vad obehagligt det var att sitta i samma väntrum som innan vi förlorade honom, och har känt mig väldigt sorgsen efter vi kom hem igen...
Kram till alla!

vet inte vart jag ska skriva...

men idag är jag bitter för allt som inte blev denna gången heller. o avundsjuk på alla andra som fortsätter med sina graviditeter. tyvärr är känslan lika om det är "vanliga" eller änglamammor som väntar. inte nån som är i början direkt. utan de som är i mitten o närmare slutet. dit jag aldrig kom denna gång. allt jag inte fick känna. att jag inte hann köpa fina kläder till mig o til bebisen.

det sitter som en tagg inom mig... jag vet att bitterhet kan fräta sönder en men idag kan jag inte komma ifrån den känslan.

jag trodde att jag kunde lägga avundsjukan åt sidan. iaf när det gäller änglamammor som väntar syskon. men det är hopplöst idag. självklart vill jag ju inte att någon annan ska uppleva samma som vi. men ändå kan jag inte låta bli att önska att min mardröm är någon annans. att jag vore en av dess lyckliga som fortfarande hade en liten fin i magen.

känner mig omotiverad.

sorry. men visste inte vart jag skulle skriva av mig.