I november fick vi avbryta vår graviditet i v.19 då UL visade att barnet inte var friskt och skulle klara sig.. Tänk vilken lycka när vi nu fick ett plus i februari och allting kändes så bra. Sen har det börjat blöda och oron är så stor att jag inte vet hur jag ska hantera den. Bad att få en tid för undersökning och var på den idag.... Då "ser det inte bra ut" som barnmorskan eller vad hon var förnågot sa till mig.. Fostret ser för litet ut och vi måste ta en massa prover.... Hur ska vi orka? Varför kan det inte gå bra för oss den här gången, vi som så gärna vill det? Det enda man önskar sig är en normal graviditet med ett friskt barn.. Varför ärlivet så orättvist?
Jag vet att det finns många där ute som vet hur det känns och som vet hur mycket det här tär på en. Hur ska man orka?
