Infektion som startade en för tidig förlossning

Startsidan

Bli medlem » Glömt ditt lösenord?

Du är här:
Familjeliv.se
Forum
Änglarum
Avbruten graviditet
Infektion som startade en för tidig förlossning

Avbruten graviditet - Änglarum

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Infektion som startade en för tidig förlossning

Fre 4 dec 2009 21:56 Läst 3947 gånger Totalt 19 svar

Peppy
Visa endast

Jag undrar om det är fler här som har förlorat sitt barn p.g.a. en infektion som satte igång förlossningen?
Lite kortfattat om min situation: Jag var gravid 22+4 och hade värkar(?) och blödningar när jag åkte till akuten. Fick veta att jag drabbats av en infektion (vet fortfarande inte vad för infektion, skall på återbesök om ett par veckor) och fick penicillin utskrivet när vi var där på kvällen. "Värkarna" kom tätare och tätare när vi kom hem och på natten vaknade jag av att vattnet gick. Tillbaka till sjukhuset där de så småningom kom fram till att "det här går inte". Fick veta att de inte skulle göra något för min bebis, "eftersom man inte räddar barn i vecka 22, däremot kan man försöka i vecka 23..." Därefter petade de in några piller som skulle sätta igång förlossningen. Följande timmar var hemska p.g.a. alla mediciner de proppade i mig för infektionen. Spydde gjorde jag också. Och förlossningsvärkarna... Kommer fortfarande ihåg de sista sparkarna jag kände i magen strax innan min hon föddes...död.

Det skulle vara intressant om fler drabbats av detta. Jag känner mig väldigt ensam i mina tankar och funderingar kring det som hänt. Ingen närstående kan liksom förstå hur man upplevt det. Killen var ju med hela tiden, men han förstår ju inte riktigt, i och med att det inte var han som låg där och mådde dåligt, kände sparkar o.s.v.

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »
1. Anna65
  Visa endast
  
  Lör 5 dec 2009 10:25
  
  #1
  
  Vännen du är inte ensam, de senaste månaderna har jag träffat på ett antal som har förlorat barn pga infektion och för tidig vattenavgång.
  Den vanligaste orsaken för infektioner är GBS (Streptokocker B), den bakterien bär 30% av alla gravida. Som jag förstår fick du inte veta vilken typ av infektion du hade, men du får väl svar snart på den frågan, det finns ju flera andra typer av infektioner, men GBS är den vanligaste.
  Jag förlorade min son i GBS i april.
  Tänker på dig, du är välkommen att inboxa mig ifall du vill.
  Styrkekramar.
  ♥♥♥
2. fabiyola
  Visa endast
  
  Lör 5 dec 2009 12:02
  
  #2
  
  jag beklagar verkligen det som hände dig, och du är inte ensam om det, själv förlorade jag mitt efterlängtade pojke i mitten av September, han dog i min mage i vecka 40+ samma dag som han var beräknad att födda, värkarna hade börjat och jag åkte in till sjukhuset och där konstaterade att mitt barn hade redan dött. orsaken var att jag hade hög infektion. jag har alltid mått bra och har haft regelbonden kontroll ändå så förlorade jag mitt barn.
  efter det så är mina dagar och nätter som en mardröm.
  du ska inte förvänta dig att alla dina nära kära ska förstå dig. men vi på fl kan förstå dig vad du går i genom, du för gärna inboxa mig om du behöver hjälp.
  
  Tänker på dig stor kram
3. Gosemysan
  Visa endast
  
  Lör 16 jan 2010 18:05
  
  #3
  
  Hej Peppy! Din historia är lik min andra graviditet. Jag fick antibiotika utskrivet i v 17 pga bakteriell infektion. Hade små blödningar och mycket sammandragningar. I vecka 18 blev det värre och vattnet gick precis då vi kommit in till KK. Jag fick aldrig veta vilka bakterier som orsakade detta eftersom min odling kom bort, den nya odligen som togs efter antibiotikakur visade inte på några bakterier men då hade jag ju redan blivit behandlad. Jag saknar min lille kille massor.
  
  Tyvärr är detta inte den ända gången vi haft sån otur. Fick avbryta min första graviditet i v 20 pga missbildade njurar hos barnet. Den gången var det en liten flicka som jag givetvis också saknar en massa.
  
  Vi försöker nu bli gravida en tredje gång men jag kommer alltid att oroa mig för hur det ska gå nästa gång.
  
  Stora kramar till dig från mig.
4. Sooli2
  Visa endast
  
  Lör 16 jan 2010 20:50
  
  #4
  
  Oj oj...det du beskriver är precis vad som hände mig på juldagen för några veckor sedan. Jag har inte fått reda på ännu var orsaken var, ska på återbesök den 26:e januari, men barnmorskan som förlöste mig trodde att orsaken var infektion....herregud, nu kom verkligen allt tillbaka...usch va jag lipar :(
  
  Mina tankar är med dig. Stor kram!
  
  /Jennie
5. Heartbeat18
  Visa endast
  
  Sön 17 jan 2010 12:13
  
  #5
  
  Jag förlorade våran dotter i februari hon blev 1 dag! Vi fick blodförgiftning och jag fick även en infektion i buken! Känner med dig skickar varma tröstande kramar!
6. Camila
  Visa endast
  
  Sön 17 jan 2010 18:38
  
  #6
  
  Hej, beklagar sorgen, så himla orättvist ibland. Jag hoppas du kan finna lite tröst här på FL, för du är inte ensam. Jag förlorade min son i e-coli 3 dagar gammal efter för tidig vattenavgång i v34. Jag hade GBS och fick antibiotika mot det men det gjorde tydligen så andra bakterier kunde ta över. Jag förlorade min son i början av september och det har verkligen hjälpt att prata med andra på FL, så hör gärna av dig om du vill el orkar!
  
  Varma Kramar
7. ääni
  Visa endast
  
  Sön 17 jan 2010 18:49
  
  #7
  
  Beklagar det som hänt dig! Kram
  
  Vad jag förstått är infektion den vanligaste orsaken till att barn föds alldeles för tidigt men i mitt fall hittade de ingen infektion och inte någon annan förklaring heller.
8. Mollie77
  Visa endast
  
  Sön 17 jan 2010 20:27
  
  #8
  
  Peppy skrev 2009-12-04 21:56:23 följande:
  Jag undrar om det är fler här som har förlorat sitt barn p.g.a. en infektion som satte igång förlossningen?Lite kortfattat om min situation: Jag var gravid 22+4 och hade värkar(?) och blödningar när jag åkte till akuten. Fick veta att jag drabbats av en infektion (vet fortfarande inte vad för infektion, skall på återbesök om ett par veckor) och fick penicillin utskrivet när vi var där på kvällen. "Värkarna" kom tätare och tätare när vi kom hem och på natten vaknade jag av att vattnet gick. Tillbaka till sjukhuset där de så småningom kom fram till att "det här går inte". Fick veta att de inte skulle göra något för min bebis, "eftersom man inte räddar barn i vecka 22, däremot kan man försöka i vecka 23..." Därefter petade de in några piller som skulle sätta igång förlossningen. Följande timmar var hemska p.g.a. alla mediciner de proppade i mig för infektionen. Spydde gjorde jag också. Och förlossningsvärkarna... Kommer fortfarande ihåg de sista sparkarna jag kände i magen strax innan min hon föddes...död.Det skulle vara intressant om fler drabbats av detta. Jag känner mig väldigt ensam i mina tankar och funderingar kring det som hänt. Ingen närstående kan liksom förstå hur man upplevt det. Killen var ju med hela tiden, men han förstår ju inte riktigt, i och med att det inte var han som låg där och mådde dåligt, kände sparkar o.s.v.
  Beklagar..Min svägerska fick en dotter i vecka23-24 vattnet gick pga gbs bakterier.Kramar
  Jacob,Isac,Pontus;Miranda:mina skatter
9. stor och liten
  Visa endast
  
  Sön 17 jan 2010 20:28
  
  #9
  
  Hej Peppy! Jag är SAAAAAA ledsen att du ocksaa maaste uppleva naagot saadant! Precis samma sak hände oss i September förrra aaret. Var i vecka 18 och hade ont i magen (graviditetsgaser trodde jag) som blev värre och värre. Paa kvällen hade jag även rosa flytningar saa jag aakte in paa sjukhuset och blev genast inlagd med strikt sängläge och jag fick genast börja med antibiotika mot streptokokker och stafylokokker. Hade värkar hela natten som avtog paa morgonen. Hela dagen var ok och den lille levde men jag var 2 cm öppen. Nästa natt kom värkarna igen och jag trodd jag skulle bli vansinnig!! Man laag hela tiden och hoppades och gav upp, hoppades och gav upp... paa tredje dagen sa chefsläkaren att det inte saag saa bra ut och strax därefter kom jourhavande gynläkare och presenterade sej och jag fick ett enkelrum. Daa visste jag att det var över. Paa eftermiddagen gick vattnet och sen hände ingenting förrutom att verkarna genast upphörde. Väntade, väntade och väntade (och grät, grät och grät)... paa lördag morgon kl 08:03 föddes och dog värlens finaste lille gosse, Mika William. Saaaa liten och saaaaaa perfekt.... Orsaken var steptokokker... Det har nu gaatt 4 maanader och istort sett allt har aateraatt till det normala, men efter att ha upplevt naagot saadant blir man aldrig riktigt samma människa igen... Behöver bara tänka kort paa honom och det som hände saa graater jag floder... Min man har stöttat mej jättebra, men för att riktigt, riktigt förstaa hur det känns maaste man (tyvärr) ha upplevt det själv. Jag kände ett jättestort stöd fraan de andra mammorna här paa Familjeliv (och naagra av dem är här i traaden saa hej och tack saa oerhört mycket till er! :o) saa känner du dej ledsen och behöver stöd saa kan du alltid vända dej hit. Du kan alltid inboxa mej om du känner dej ensam och ledsen eller bara undra över naagot... Stor kram.
10. alvatyra
  Visa endast
  
  Mån 18 jan 2010 18:42
  
  #10
  
  Hej!!
  Har upplevt samma sak.
  Mitt vatten gick när jag var i vecka 21+5.Blev ordinerad vila och att vi skulle hålla tummarna att värkarna inte satte igång.Det gick inte att göra nåt annat än avvakta och hjälplösheten jag kände då var inte rolig.Att inte kunna göra nåt för att ens barn ska klara sig.
  2 dagar efter vattnet gått satte värkarna i gång och 11/12 2009 är våra tvillingflickor födda.
  Proverna dom tog gav ingen förklaring men att det var en infektion som startade allt är läkarna ganska säkra på.
  Har också känt mig ensam om det som hänt och känslan av att folk ser det som ett missfall är stor.
  Är en tröst att hitta andra som upplevt samma sak och veta att det man känner är normalt efter det man gått igenom.Skönt att veta att man inte är ensam.
  Kram
11. JennyCecilia
  Visa endast
  
  Tors 21 jan 2010 09:36
  
  #11
  
  Infektion isolerad i livmodern. De tog prover på mig under grav -men såg den aldrig.
  När jag fick värkar sa de att det var urinvägsträngning.
  
  Jag födde vår dotter Leia 23.4 alltså i v.24 men i sthlm på sös sa de att jag bara var i v.23 och där räddar man inte barnen då minsann. Inte förrän v.25 faktiskt.
  Saken är att jag och maken bor i dalarna och i Falun räddar de barnen från v. 23.
  Hon levde i elva minuter och somnande in på min mage.
  Vi råkade bara vara i sthlm när det hände.
  
  Vi fick aldrig reda på vad det var för infektion. Dottern var ej påverkad av infektionen.
  Moderkakan var infekterad och de sa att den inte gick att hitta.
  ladyj112.xpy.se/
12. JennyCecilia
  Visa endast
  
  Tors 21 jan 2010 09:37
  
  #12
  
  Infektionen gick inte att spåra innan, menade jag.
  Moderkakan fanns där.
  ladyj112.xpy.se/
13. ääni
  Visa endast
  
  Tors 21 jan 2010 11:05
  
  #13
  
  JennyCecilia skrev 2010-01-21 09:36:15 följande:
  Infektion isolerad i livmodern. De tog prover på mig under grav -men såg den aldrig. När jag fick värkar sa de att det var urinvägsträngning. Jag födde vår dotter Leia 23.4 alltså i v.24 men i sthlm på sös sa de att jag bara var i v.23 och där räddar man inte barnen då minsann. Inte förrän v.25 faktiskt. Saken är att jag och maken bor i dalarna och i Falun räddar de barnen från v. 23. Hon levde i elva minuter och somnande in på min mage. Vi råkade bara vara i sthlm när det hände. Vi fick aldrig reda på vad det var för infektion. Dottern var ej påverkad av infektionen. Moderkakan var infekterad och de sa att den inte gick att hitta.
  Jag fick informationen att man kunde ha en infektion ändå, även om de inte hittade den.
  
  Det där med vecka 25 har jag aldrig hört. Skickar de en inte till annat sjukhus då? I Göteborg sa de att de räddar från vecka 23+ och att det ska tydligen vara det som gäller på de flesta sjukhus i västvärlden. Innan dess gör de bara en bedömning för att se om barnet är ovanligt moget (att man räknat fel). I Uppsala och Umeå är gränsen 22+, sa de.
14. JennyCecilia
  Visa endast
  
  Tors 21 jan 2010 12:59
  
  #14
  
  ääni skrev 2010-01-21 11:05:26 följande:
  Ja, men inte på Sös.
  De sätter in en disskussion från v.24 (vilket jag inte var i enligt dom-fattades -4 dagar)
  Sen sätter de in hjälp från v. 25.
  Falun hade tex skickat oss till Uppsala men inte Sös.
  ladyj112.xpy.se/
15. Jessa79
  Visa endast
  
  Tors 21 jan 2010 15:05
  
  #15
  
  Hej,
  
  Ville bara säga att du är långt ifrån ensam. Jag beklagar sorgen
  
  /Jessica fd blivande tvillingmamma i v. 16
16. Strumpan 78
  Visa endast
  
  Tors 25 feb 2010 11:15
  
  #16
  
  Beklagar din förlust! Du är långt i från ensam, det är tyvärr allt för många som råkar ut för detta fruktansvärda!
  
  Min som kom också för tidigt pg.a infektion. Jag kom in till förlossningen med värkar och var då öppen 5 cm. Jag hade hög andel vita blodkroppar i blodet vilket tydde på infektion. Men de hittade aldrig infektionen, trots att de tog många prover. Min son föddes en dygn senare, de försökte stoppa förlossningen och satte in antibiotika, men det gick inte. Han föddes i v 25+6 och levde i 8 dagar.
17. Gosemysan
  Visa endast
  
  Tors 25 feb 2010 23:39
  
  #17
  
  Strumpan 78 skrev 2010-02-25 11:15:15 följande:
  Beklagar din förlust! Du är långt i från ensam, det är tyvärr allt för många som råkar ut för detta fruktansvärda!Min som kom också för tidigt pg.a infektion. Jag kom in till förlossningen med värkar och var då öppen 5 cm. Jag hade hög andel vita blodkroppar i blodet vilket tydde på infektion. Men de hittade aldrig infektionen, trots att de tog många prover. Min son föddes en dygn senare, de försökte stoppa förlossningen och satte in antibiotika, men det gick inte. Han föddes i v 25+6 och levde i 8 dagar.
  Uff, vilken sorg! Tråkigt att sånt här ska behöva hända. Beklagar verkligen.
18. Anya86
  Visa endast
  
  Fre 26 feb 2010 19:45
  
  #18
  
  Hejsan!
  
  Jag känner med dej!
  
  Jag var i vecka 18 när vårn son blev en Ängel på grund av en infektion hos mej!
  
  Några veckor innan så hade jag vart o tagit cellprov o hade haft lite problem med småblödningar o så. Frågade Gynläkaren då om de var normalt. Hon kollade upp det med ultraljud o allt. De sa att jag kunde ha en infektion . Inget mer hände sen!
  
  Sen någon vecka senare så började ja få "ont" , sambon tvingade med till Akut gyn i uppsala. De sa att det var en infektion som hade gjort så att fostervatten hade börjat sippra ut. De var Antibiotika dropp o morfin o allt. Var full med slangar. Vi hade 50/50 chans att vi skulle klara det. Men de gjorde vi inte.
  Så den 8/6 2009 så blev våran son en Ängel.
  
  Massa kramar till dej
19. Sooli2
  Visa endast
  
  Fre 26 feb 2010 20:49
  
  #19
  
  Jag har läst en hel del artiklar om tidigt värkarbete och tidig vattenavgång. För mig känns det på något sätt bra att få bekräftat att jag fick den allra bästa behandlingen på Östra, och eftersom det var så tidigt som vecka 20 som mina värkar satte igång så är det minimal chans att få stopp på det...har också läst att det är en något förhöjd risk att drabbas av det igen vid en ny graviditet.
  
  Jag blir så arg, all glädje med en ny graviditet är förstörd för oss änglamammor. Jag förstår inte ens hur jag kommer att ta mig igenom något sådant igen. Fast man kommer tvinga sig, vad gör man när man längtar efter en bebis så att kroppen värker...!?
  
  Styrkekramar till dig Peppy. Maila mig gärna om du vill och känner för det.
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »