Hemskt besked

hej!
vad skönt att allt gick så bra (under omständigheterna). Imorgon är det dags för oss och vi får väl se hur det blir med nattsömnen. jag antar att ni kommer att försöka igen och du får gärna skriva hur det går. Jag pratade med en barnmorska när jag var inne och fick min tablett och hon rekommenderade att man väntade i tre månader så att kroppen hinner läka.....helst skulle jag vilja försöka med en gång men samtidigt vill jag inte riskera något och råka ut för ett missfall också efter detta. Ha det bra!

Lycka till och stor kram, det går nog bra ska du se.

Vi kommer försöka igen så snabbt som möjligt. En läkare rekommende att vi väntade 3 månader medan en annan sa att två räcker. Ska på efterkontroll 19.2 så sen vet man lite vartåt det lutar. Jag vill ju börja genast jag med, men tillika vet jag att kroppen behöver vila och läka. Tror änd vi kommer ha svårt att vänta mer än två månader om allt ser bra ut på kontrollen.

Nu har det snart gått en vecka sedan jag förlorade min lilla flicka. Det har varit en tung vecka, men nu har dagarna börjat gå lite bättre. Jag har ändå stött på ett annat problem, jag har dåligt samvete för att jag inte gråter och sörjer som en tok varje dag.

Och så känns det som om tiden går extremt långsamt, jag vill börja försöka  på nytt, men dagarna släääääpar sig fram. Speciellt då jag inte har ett jobb att gå till, utan spenderar dagarna hemma..

Alla sörjer så olika men alla sätt är lika rätt. Känn inte skuld för det, men låt dig vara ledsen när du är det och glad när du är det. Kan bara säga att för mig när jag går igenom något stort, så tar det alltid en vecka innan jag landar igen. Första dagarna är mer fokuserad på att ta sig genom dagarna och senare kommer känslorna.

Kanske du kan hitta någon hobby eller något annat som du kan fokusera på så att du får ett annat fokus. Ta dig ut, gå i parker. Se på film och läsa böcker. Måla bara för skojs skull och se vad som händer. Sova är ju bra när man inte vill märka av tiden :)
Jag har inga bra ideer för tiden och jag tycker inte att du ska släppa alla dina tankar om att försöka på nytt. Även om det kanske skulle hjälpa dig att få annat att tänka på och då går tiden snabbare. Försök bara njuta av vardagen och allt bra du har runt i kring dig, för de finns ju även om det också finns en stor sorg och saknad.

Det blev flummig, jag hoppas du förstår lite av vad jag skrev.

vet hur det känns fick veta att våt pojk hade ett allvarlligt hjärtfel å inte skulle leva utanför magen ..var i v 20..så nu e det två vockor sen snart sen han föddes.Hade det jobbigt i två å etthalvt dygn innan han kom ut...men helt perfekt!hjärtfel syns ju inte..har precis börjat jobba....tungt så man vill gråta ibland å skönt ibland.Skäms över min mage på något konstigt sätt...är rädd att någon som inte vet ska fråga vad som hände med den o.s.v,,,tusen kramar

Igåvar jag och pratade med en psykolog om allt som hade hänt. Vet inte om det egentligen hjälptemig så mycket eftersom jag ju vet varför det händeoch ur jag känner, men tillika var det skönt att få prata ut. Ska igen om en vecka.
De som däremot hjälpt är att jag fått lugnande medicin pga att jag inte får sömn på nätterna för alla tankar och känslor kommer då. Nu kan jag i alla fall sova.
Dagarna tar jag mig igenom så där, mår inte riktigt bra ännu, hjärta känns tungt, men jag gråter inte mig igenom dagarna heller.

Ta en dag i taget bara. Vissa stunder kommer att kännas tyngre, och då ska du gråta. Men du ska absolut inte ha dåligt samvete för att du inte gråter hela tiden. Alla beter sig olika vid en förlust, och ingen kan säga vad som är rätt och vad som är fel.
Att du inte kunnat sova på nätterna är kanske ditt sätt att bearbeta och sörja det som skett.
Jag sänder dig massor av styrkekramar.

//Ängeln Robins mamma

Idag blv jag väckt av ett meddelande på telefonen. det var en vän som skickade från BB att hon hade fött en dotter och allt var bra och hon var så glad. Jag hade gärna känt glädje för hennes skull, men istället har meddelande rubbat hela min dag och fått mig riktigt rysligt ledsen. Svårt att vara glad då hon fött sin tredje dotter och jag just haft mitt andra MA. Min dotter borde nu ligga i min mage och sparka, istället ligger hon på en gravgård. Livet känns orättvist sådana här dagar...

Förstår att det är blandade känslor när en vän får barn o dessutom tredje. Jag antar att du inte har barn sen innan? Så du har med haft två stycken MA? Jag avbröt en graviditet i v 22 2008 och nu jan 2010 fick jag MA i v 13. Är inte glad för någon som är gravid just nu och inte har någon tuff bakgrund bakom sig (som ex våra situationer). Livet är så orättvist och vem är det egentligen som delar ut med- och motgångar.

Med hjälp av fl så ska det få oss på fötter igen då vi inte ska ge upp för att få levande barn. KRAM

Giddy: glömde beklaga att även du fick en liten änglapojke. Styrkekramar

Har inga barn nej. Tvingades avbryta en graviditet i v. 9 för ett år sedan och för en månad sedan fick jag en änglaflicka i v.23+0

Giddy: ber om ursäkt att jag skrev fel, beklaga att du inte fick behålla din lilla tjej. Vi har inte barn sen innan och nu är det andra gången det skiter sig, hur ska man våga igen? Förhoppningsvis finner vi ork inom kort att hitta hoppet och kämpa vidare för vi båda vill ju ha friska levande barn att ta hand om. Inboxa mig gärna om du vill då jag vet precis hur det känns att förlora något som var så efterlängtat. KRAM