Hur går man vidare efter sen abort? Fortsättningstråd

måste bara få fråga er som gjort sen abort.. Det pillret som man tar innan, gör det ont att få den? Hur reagerar ens kropp på den?

tack! nu är det gjort iaf. tabletten är tagen och jag fasar inför måndagen nu.. Så skönt att veta att fler vet hur det är att behöva göra detta, gå i genom detta helvete som det är. Hoppas vi alla kan bli starkare efter detta. Kärlek till er alla!

Mitt råd: se ditt barn. Det hjälper en att sörja, man behöver inte undra..

Mitt råd: se ditt barn. Det hjälper en att sörja, man behöver inte undra..

Hej. Hittade den här tråden jag också.Det har gått ca 3,5 månader sen vi fick reda på att vårt väntade barn hade trisom 21 och vi var tvungna att fatta beslut om vad vi "ville" göra och ca 2,5 månader sen vi gjorde abort av vårt barn. Vår historia finns på min sida för den som vill läsa.Jag mår mycket bättre nu, men jag kommer för alltid att minnas vår tredje son.Kram

Att svälja tabletten... alla tankar och frågor... sparkarna som hela tiden påminde... de motstridiga känslorna, var det absult värsta för mig i den här historien. Tabletten och allt som hände från RUL till den. Till mig sa man att fostret inte kan känna smärta eller annat obehag och att tabletten endast gör att det graviditetsuppehållande hormonen avtar. Min största oro var king hur min lilla tjej skulle dö... Jag mådde inte illa av den och kände ingen fysisk smärta men bad om att få med mig sömntabletter så jag kunde sova bort så mycket av tiden som möjligt i väntan. Jag hann aldrig välja om jag ville veta kön eller se/ hålla Elvira. De var så stressade att vi liksom pådyvlades den informationen trots att vi uttryckt innan att vi inte var säkra. Mitt råd om man är osäker på hur man vill göra är: Meddela innan att ni vill att de tar ut fostret efter allt är klart och att ni i lugn och ro får fundera på hur ni vill göra. Er lill* kan ligga kvar på avdelningen länge tills ni bestämt er. Man kan som sagt också få bilder tagna om man vill. Det är ingen stress!!!Förlossningen/ avbrytandet var en liten del av det jobbiga för mig trots att det visserligen gjorde ont... Vill säga att för mig har varje dag efter aborten varit ljusare än den föregående... Det är så mycket med magen och tankar om omgivningens reaktioner och mycket hormoner i omlopp direkt efter... men för mig har det gått väldigt bra och mina vänner och arbetskamrater har bemött mig med stor respekt och omsorg. Kände också som nån sa att man ville bli sövd och vakna upp när allt var klart och bara leva som vanligt igen. Allt innan förlossningen var outhärdligt, vidrigt och enormt orättvist men efter det blev det som sagt mycket ljusare för mig. Jag har lärt mig enormt mycket av detta. Självklart önskar jag att jag hade sluppit genomgå det, men kan nu se vissa positiva effekter det fört med sig. Jag har fortsatt gå hos min kurator och det har hjälpt mig enormt mycket. INgen man kan förstå känslan av att bära ett liv inom sig och veta om att man snart skall skiljas åt. Än värre- att man måste välja bort sitt eget barn... Många män är dock säkert duktiga på att lyssna men jag tror att man kan behöva lite distans för att bearbeta sorgen för sig direkt efter. Be att få komma till kuratorn tillsammans så får ni hjälp att förstå varandra och hur ni känner. Det viktiga är att inte döma för att man känner eller inte känner som den andra...Skickar massor av styrka och kraft till er som står i startgroparna. Livet går vidare och livet blir ljusare. Jag gjorde mitt abrytande 19e oktober och är nu i vecka 9 igen... Ljus och hopp till er!!!/ K
Vad fint du har skrivit och du har beskrivit det så bra ! Grattis till pyret i magen !