X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
Usch, lider med dig, att du också måste gå igenom detta fruktansvärda. Hoppas att det går så bra det nu kan gå, att förlossningsskedet inte blir alltför långdraget och att du inte behöver ha alltför ont... Och framför allt att ni får träffa bra personal som tar väl hand om er! Många kramar till dig!
Nu är det över.
Tog mina tabletter i tisdags kl 6, kl 7.30 började det göra ont, kl 8 i taxin trodde jag att verkligen att något gått fel. Så fort skulle det ju inte gå.
När vi kom in fick jag morfin, vid 11 lättade smärtan lite och jag lyckades säga hej till barnmorskan. Allt är rätt dimmigt, mycket lustgas, morfin och pcb*2. Det gjorde fruktansvärt ont, jag frågade barnmorskan om man kan dö av smärta. Kl 15.30 föddes världens finaste Emrik.
Vi tittade, vi höll, vi tog bilder. Kl 18.30 kom sjukhusprästen och vi hade en fin cermoni, Emrik bäddades ner i en korg och barnmorskan tog honom med sig.
All personal var helt fantastisk.
21.30 fick vi åka hem.
Jag har tittat på bilderna flera gånger och jag är så glad att jag har dem. Jag vill ha flera, men 1000 bilder skulle inte göra honom frisk.. Jag saknar honom.
Det var en fruktansvärd upplevelse, men sammanfattningsvis ändå på något sätt positiv.
Det gjorde ont, men jag längtar till nästa gång, när jag får ta hem ett levande barn.
Hoppas att du, Caroline, fick ett lika bra omhändertagande som jag och att du som jag känner att det kommer ordna sig.
Kramar