Min lillebror dog i plötslig spädbarnsdöd när jag var liten.
Detta har självklart gjort så att hela familjen bär på en stor sorg.
Enda sedan min lillebror dog (idag är det hela 13 år sedan) har jag tänkt att jag
aldrig kommer kunna skaffa barn utav rädslan att det ska hända igen.
Rädslan har bara växt sig starkare genom åren och nu är jag gravid i v.20.
Jag vet inte hur jag ska handera det hela. Jag förstår att alla är rädd mer eller mindre men detta är det enda jag kan tänka på. Och jag kan inte riktigt glädje av väntan på detta underverk för jag tänker bara på att jag säkerligen kommer gå in i mitt eget/barnets sovrum en dag o finna h*n så där vit/blå i ansiktet o helt livlös, precis som jag såg min lillebror för så många år sedan.
Tanken på sådant där andningslarm gör mig skräckslagen, för det ger ju ut falsklarm o om ett såndant skulle börja tjuta vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att få denna rädsla under kontroll.
Finns det möjligvis någon med samma rädsla eller någon med andra rädslor o som "överlevt" ändå?
Jag vill så gärna känna glädje och inte bara vara städigt förberedd på att jag ändå kommer förlora min ofödda son eller dotter.
