Min älskade vän fick änglabebis, hur gör jag?

Ja visst har de fina saker. Jag har själv köpt de halsbandet o sen har jag köpt ett par änglar. Känns bra att det även går till nått bra.

Sprit är lösningen (och orsaken) till väldigt många problem. Jag tror knappast att hon känner sig sämre efter att ta en fylla med en polare, när man har sorg är det oftast rätt skönt att slappna av ett tag och vara "vanlig" och inte sitta och älta sorgen hela tiden.

Sedan är inte ett smycke lösningen heller. Hon lär knappast säga: "Oj vad fint, nu har jag glömt bort att jag förlorade mitt barn" bara för att hon får ett armband.

Då är nog min present betydligt bättre.

efter att jag förlorade min dotter så köpte jag ett halsband, ett silver smycke där jag lät mina båda barns namn, min älskade son här på jorden och min lilla dotter i himlen, stå där på och bär det runt min hals hela tiden! det är runt, som en ring fanns flera olika att välja mellan iof. http://www.amandaegilson.com/

En fråga, har du förlorat ett barn?

Det handlar väl ändå inte om att glömma?? Man vill väl inte glömma sitt barn utan minnas det även om det inte fick leva...

 Nej, jag har inte förlorat ett barn, jag och min sambo har fått ett missfall en gång. Vad har det med saken att göra? Blir min åsikt på något sätt mindre valid för att jag inte varit i exakt den situationen?


Nej, det handlar inte om att glömma. Det handlar om att försöka gå vidare med sitt liv och försöka koncentrera sig på annat ett tag. Klart att man måste bearbeta, sörja och komma ihåg barnet men det är också viktigt att försöka gå vidare så att sorgen inte blir hela ens liv.

De flesta jag känner som förlorat barn, inklusive mig själv och min man, har uppskattat ett smycke. Själv har jag tre olika. När jag bär något av dessa känns det som jag ärar min son. Det är svårt att förklara, men för mig känns det helt rätt att bära med mig honom både i hjärtat och runt halsen.

Jag tror inte att du behöver oroa dig för att ett smycke skulle vara som en ond påminnelse av allt det hemska. Den fruktansvärda insikten finns med en så starkt ändå att det knappast går att göra det värre även om man försöker. Det som gjort mest ont för mig är när folk beter sig som om min son aldrig funnits eller inte räknas.
Jag tycker det är fint av dig att vilja ge en minnessak. Du verkar vara en fin och omtänksam vän.

Jag tycker att det är otroligt okänsligt att gå in o skriva som du gjorde.
Du förstår då inte alls vad det är vi går igenom.

Vad är det för skillnad på att mista ett barn och att mista en förälder eller någon annan stor sorg då? Det är inte så att jag försöker förminska vad någon känner eller någonting, jag säger bara att det är rätt bra att göra något annat än att gråta efter att man varit med om något sådant.

Smycke, skriver jag som många andra.
Själv har jag både namnsmycke och ett armband.

Armbandet har jag aldrig tagit av mig sedan jag fick det. Det går att beställa hos: gobbit.se


Och texten på det eller på mitt iaf är "änglamamma". Det blir en yttre sak som visar att även jag är mamma, men också att det faktiskt är så hemskt att barn dör, och vill någon fråga så får de göra det, och då uppmanar jag att tänka på forskningen som görs i dessa frågor.