Min älskade vän fick änglabebis, hur gör jag?

Det är bland det svåraste, har jag förstått, när man står bredvid och inte vet vad som är "rätt eller fel", men de bästa orden då att få höra är just:" Jag vet inte vad jag ska säga och göra, men jag finns här...alltid". För jag minns en av mina bästa vänner som sa det och jag ringde faktiskt henne mitt i natten sen. Hon fanns där...alltid, till och med mitt i natten...

Spelar säkert ingen roll vilka blommor, du har själv hade jag en ljus, ljus rosa Gerbera med lite grönt. Den kändes lite mer "barnslig" om du förstår vad jag menar...
Vill du läsa något? Vill din vän att du läser något?
Bara du kan avgöra om du vill... Men du klarar det.

Såg nu att jag inte har dikten kvar längre, men jag skickar den gärna till dig.
Kanske kan du skicka den till din vän...Jag läste och grät och läste och grät. Den var så full av tröst...

Ok, whatever. Vill ni sitta och dunka varandra i ryggen och hålla med varandra så skall jag inte störa.

Jag försökte bara påpeka att alla hanterar sorg på olika sätt. Det finns inget automatiskt som säger att för att man har förlorat ett barn så skall man bli behandlad på ett visst sätt. Vissa kanske vill identifiera sig som "änglaföräldrar" resten av sitt liv och bära runt ett smycke för att påminna dem (som om man någonsin skulle glömma) och andra kanske vill försöka låta sorgen blekna med åren.

Det var absolut inte meningen att trampa på några tår. Kommer inte att skriva något mer.

Låter bra Memnok77, att du kommit till den insikten själv nu, långt om länge...
Skriv inte när du inte vet vad du pratar om...:(
Det handlar inte om ryggdunkning utan respekt och förståelse för vad andra som också förlorat barn går/ har gått igenom.
Låter säkert konstigt i dina öron, men jag är faktiskt stolt över min Julia fastän hon inte finns här och det är en av anledningarna till att jag vill bära mitt smycke.(Som består av 2 namnstavar för mina levande barn och en liten ängel för Julia)
Jag vill att min omgivning ska se att jag räknar henne som ett av mina tre barn!

O det låter jätte fint, vilken underbar vän du verkar vara.
När vi begravde våran lilla Ella hade alla med sig en fin ros, vi ville ha rosa så det hade de flesta. Sen hade några med sig en liten nalle, det kändes jätte fint att de ville att hon skulle ha med sig ett litet gossedjur så det blev vi väldigt glada för.
Hoppas det blir en fin stund varma kramar.

Ni verkar vara så starka...
Det gör min vän med, vad får ni styrkan ifrån??

Jag skulle inte vilja kalla det styrka. Vi har inget val helt enkelt. Jorden går inte under bara för att man själv vill så på ett eller annat sätt måste man ta sig igenom livet.

thezzan:  Det handlar inte om styrka utan om att vi har två val, att leva eller dö. Och det är något som man tidigt måste ta ställning till...
Sedan kan jag säga att tack vare många fina vänner som liksom du, har funnits/finns kring oss, och bär oss när det är som jobbigast, har vi orkat ytterligare lite till.
Från början är det mkt timme för timme, och jag minns första dagarna och veckorna när jag vaknade med tanken : "Åh nej inte ytterligare en dag" och somnade med tanken: " Äntligen är ytterligare en dag över"
Då var det fint att från vänner få sms, kort, korta samtal, mat och värme.
För egen del var det väldigt skönt när mina vänner satt och strök mig över ryggen. Hade så fasligt ont, precis som att all sorg satt där. Och när de strök mig över ryggen så kunde jag slappna av och känna och få gråta ut sorgen.

Ett tips till minnesstunden; kolla vad de gör efteråt. För när den stunden är över behöver man också lite sällskap. Sedan kan det ju så klart vara olika, men jag vet att för vår skull så var det skönt när det fanns kompisar här. Kompisar som också själva satt i vårt vardagsrum medan vi låg och vilade. Skönt att få vara själva och vila men höra hur det pysslades runtomkring. Att känna att de fanns där när vi behövde.

Det låter som du är en fin vän! Och jag blir glad när jag läser dina tankar och funderingar och frågor. Alla behöver vi vänner, men i stunder som dessa behöver vi som drabbats er andra ännu mer, mer än någonsin!

Du verkar verkligen vara en fin vän, ts!

Angående begravningen så tycker jag att du kan fråga din vän hur de helst vill ha det.
På våran lilla killes begravning så önskade vi färgglad klädsel (vilket vi också skrev i dödsannonsen), vi hade också en massa färgglada gerbera runt och på kistan.
Vi sa till de som frågade att de gärna fick ha gerbera, så en del kom med varsin gerbera som handbukett och en del kom med rosor eller andra blommor. En del köpte också större buketter eller arrangemang som vi lade på ett bord bakom kistan under begravningen, de blommorna lades sen på graven.

Vi hade en stor korg på golvet bredvid kistan där alla la sina handbuketter, det blev jättefint med alla olika sorters blommor och färger.
Några av barnen som var med hade med sig en nalle som de satte på golvet, eller en teckning. 
Två av våra vänner hade med sig varsin ljushållare med ett värmeljus i som de ställde på golvet, det tyckte jag var jättefint tänkt! De tog med ljusen till minnesstunden sen och ställde dem på ett minnesbord som vi hade gjort i ordning.

Jag tror inte att du kan göra fel, men vi uppskattade iaf att någon frågade, i slutändan var vi glada över att folk brydde sig så mycket! sen om de visade det med en gerbera, en ros eller en nalle var inte det viktigaste..