ääni:
Jag hade ju panik inför fredagens bröllop, för det var massa folk där som visste vad som hade hänt, men dem dök inte upp på hennes begravning. Så efter nåra glas vin(elr många... :P ) så drog min svägerska Minna iväg mig & kramade om mig, kollade hur jag mådde efter allt & ville att jag skulle berätta så mycke jag kunde. Så ja, min panik försvann när hon joinade min sida. För jag orkade prata, vilket öppnade en dörr att jag orkade visas med folk. Sen var det ju massa släkt där, som fanns där när det blev jobbigt. Men det kan ju gå bakåt nu igen, att jag knappt går ur sängen. I hope not!