Änglamoster - Max och Saga

Startsidan

Logga in med Facebook

Sorg - Änglarum

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Änglamoster - Max och Saga

Tis 22 dec 2009 09:24 Läst 12209 gånger Totalt 143 svar

idaja
Visa endast

Jag är änglamoster åt de mest underbaraste änglarna som funnits på denna jord!
Maximilian och Saga lämnde denna jord den 17 Mars år 2008, och jag tror inte det är många som inte har berörts av denna händelse.

Både jag och min syster har haft trådar tidigare, som har stängts på grund av tremånaders regeln.
Jag startar denna tråd då jag finner massor med styrka hos er och vill därför fortsätta skriva här. Det är tack vare er på familjliv som jag orkar med dagarna och sorgen. Ni ger så många stärkande och värmande ord, ni talar om att livet verkligen är värt att leva fast något hemskt händer en.

För att hedra Max och Saga minne och visa alla vad som hänt de små barnen och deras mamma har jag gjort en power point presentation till minne av Max och Saga.

Här är länken till den:
www.youtube.com/watch?v=jRGmlQSn3aQ

Max och Saga har även varsin minnessida där man kan se bilder på dem, läsa lite om barnen och tända ljus.

Max sida:
www.tillminneav.se/showPage.php?id=634

Sagas sida:
www.tillminneav.se/showPage.php?id=635

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 6
4. 7
5. 8
6. 9
7. 10
8. 11
9. 12
10. ›
11. »
1. Lingonflickan
  Visa endast
  
  Sön 21 feb 2010 11:48
  
  #81
  
  Vilken underbar dröm! Jag blir så glad att höra vad du fått vara med om. Ett möte i drömmarnas värld. Jag tänker på det du skriver att du i drömmen vet att det inte är på riktigt, att han är död, och det är positivt i sig. För jag tror, spontant, att du får en bättre glädje av det efter att du vaknat. Det blir inte en dröm där det inte hänt för att du sen ska vakna med den abrupta sanningen som blir än mer plågsam än innan. Kanske är jag helt ute och cyklar men även ditt undermedvetna tycks ha tagit in det som hänt och därför kan du glädjas åt drömmen istället för att bara sakna efteråt. Känns inte som jag får fram vad jag vill men jag hoppas du förstår hur jag menar ändå.
  Mitt indiannamn: Hon-som-snubblar-på-tangenterna
2. idaja
  Visa endast
  
  Sön 21 feb 2010 21:36
  
  #82
  
  Ni har så rätt båda två!
  Max var säkert så upptagen med allt bus och skoj vi hade så han hade inte riktigt tid att kolla vart Saga var. Sen var ju Emma också med så hon hade säkert hand om Saga.
  
  Mamma i småland: jag förstår vad du menar. Så tänkte jag med när jag vaknade. Det var en konstig känsla när jag vaknade men samtidigt var det så skönt att jag i drömmen förstod att det egentligen inte var sant, men var så smart att jag struntade i det och tog vara på den stunden jag fick med Max!
3. idaja
  Visa endast
  
  Sön 21 feb 2010 21:41
  
  #83
  
  Idag har jag och Christer varit till Västerås och köpt en ny dammsugare. Våran förra gick sönder igår. "oj vad synd, då slipper vi dammsuga" var min första tanke! :)
  Men tyvärr så är det inte så trevligt när dammråttorna springer efter fötterna på en när man gå genom lägenheten! Så det fick bli en ny idag!
  
  På eftermiddagen åkte vi till Frida och Sebbe för att fika och titta på deras kort från Thailandresan. Trevligt trevligt!
  Sedan var jag hos mamma medans killarna (pappa, Sebbe och Christer) spelade innebandy. Mamma och jag satt och pratade lite om Max och Saga, drömmar och hur man tänker kring allt nu, nu när det snart är 2 år sen.
  Vi båda har börjat tycka att det känns konstigt nu... nu de senaste dagarna/veckorna alltså. troligtvis för att det snart är 17 Mars, den tiden strax innan när vi träffade barnen en sista gång, den dagen då det hände, tiden efter, tiden utan barnen, den enorma saknaden.
4. Lingonflickan
  Visa endast
  
  Mån 22 feb 2010 09:18
  
  #84
  
  Det är så orättvist att ni ska behöva ha det så! Det borde inte få vara så. Ni borde inte ens ha skuggats av tanken på en tillvaro utan barnen. Stor kram till er alla, hela familjen.
  MiS
  Mitt indiannamn: Hon-som-snubblar-på-tangenterna
5. JohannaMatt
  Visa endast
  
  Tis 23 feb 2010 09:27
  
  #85
  
  Ida, vilken härlig dröm!
  Jag tycker att det är underbart att du kan få träffa Max i drömmen, att få några sekunder, fastän du vet att det är en dröm. Eller vem vet egentligen? Själarna kan väl vara och åka rutchbana medan kropparna ligger och sover.
  
  Det är klart att det måste kännas extra mycket och att man reflekterar extra när det kommer årsdagar, födelsedagar osv. Bara hoppas att det i all sorg och saknad kan komma något positivt också. Att ni känner att ni gör bra av era liv och gör allt för att hedra barnens minne, vilket ni verkligen gör! Ni är underbara som orkar. Hoppas att ni kan prata mycket om detta för det behövs, trots det gått två år. Två år är egentligen ingenting när det gäller en sådan här stor bearbetningsprocess.
  
  Många många kramar till dig, Ida.
  (och Emma om hon läser här ibland)
  
  Johanna
  Sjömannen ber inte om medvind, han lär sig segla
6. idaja
  Visa endast
  
  Tis 23 feb 2010 16:20
  
  #86
  
  Nyss hemkommer från jobbet.
  Dunderförkyld!!!
  Någon bra huskur som någon kan rekomendera!? Vill INTE vara förkyld!!
  
  Idag har jag beställt fler risballonger!
  Betsällde 10 stycken direkt, lika bra för jag älskar dem!!! Min svärmor skulle köpa någon av mig till årsdagen, men resten skickar vi nog upp själva! Det är så stämningsfullt att titta på ballongerna när de svävar upp till himlen för att lysa upp för alla änglar.
  
  Angående det du Johanna skrev, att du hoppas vi kan prata mycket om detta då det behövs.
  Tyvärr är det inte så längre, upplever jag det!
  Inom familjen är det klart vi pratar om det, vi lever i det fortfarande!
  Men med vänner och andra nära verkar det som om de tycker att det gått så lång tid nu så nu behöver man inte prata om det längre.
  Jag har tyvärr varit med flera gånger bara det här året när folk som jag varit i samma rum som börjat prata om döden - både när det gäller barn och vuxna. Detta utan att ens tänka tanken på att jag fanns med i rummet och kanske mår dåligt av det.
  Det har gått två år - nu ska vi ha gått vidare i andras ögon. Tråkigt men sant...
  
  För mig har det inte gått två år. Det känns som igår... Smärtan finns fortfarande kvar, skräcken, förtvivlan, maktlösheten - ALLT! Vissa känslor finns inom mig på ett annat sätt idag än då när det hände, men det är känslor som är svåra att få bort.
7. JohannaMatt
  Visa endast
  
  Tis 23 feb 2010 20:03
  
  #87
  
  Jag har så svårt att förstå hur man kan tycka att ni ska ha gått vidare...men människor fungerar ju olika är klart. Jag vet ju att många hade åsikter även då Emma gick ut i TV första gången att hon inte verkade sörja tillräckligt. Och nu ska ni ha sörjt färdigt???Kan man någonsin göra detta?
  Sjömannen ber inte om medvind, han lär sig segla
8. JohannaMatt
  Visa endast
  
  Tis 23 feb 2010 20:06
  
  #88
  
  Oj, skickde för tidigt. Ang huskur, vännen...whiskey, näsdroppar och högläge i sängen. Ta även 1 Ipren+1Alvedon. (kanske inte samtidigt som whiskeyn)
  kan du inte dricka whiskey så drick honungsvatten (varmt ist)
  krya på dig.
  kram
  Sjömannen ber inte om medvind, han lär sig segla
9. Lingonflickan
  Visa endast
  
  Tis 23 feb 2010 20:49
  
  #89
  
  Ida: Sorg har inget bäst före datum. Vi finns och lyssnar gumman, bara så du vet det.
  Kram
  MiS
  Mitt indiannamn: Hon-som-snubblar-på-tangenterna
10. emmy840508
  Visa endast
  
  Ons 24 feb 2010 10:21
  
  #90
  
  Sitter här med tårar i ögonen! Vad fint att du också träffar Max i drömmarnas land. det är nog där barnen befinner sig nu.
  
  Jag passar också på att krama barnen lite extra varje gång jag har dem hos mig på natten. Som du säger, så kan man leva en hel dag på en sån kram.
  
  Önskar så att vi hade dem här och kunde krama dem på RIKTIGT.
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  I natt drömde jag om Max.Vi var på en nöjespark med vattenrutschkanor och sånt.Drömde började med att Christer och jag letade efter en brant och rolig rutschkana att åka (jag hatar sånna i det verkliga livet!!).När vi hittade en så svischade vi ner och det pirrade rejält i magen!!När vi kom ner så ser jag Emma som står och tar kort på oss. Bredvid henne stod Max och fullkomligt hoppade och skrek av glädje när han såg oss!Jag gick mot honom och han kom springandes mot mig. Jag tog upp honom och pussade på honom! "jag vill också åka" skrek han av glädje och förtjusning!Han tog mig i handen och vi gick runt för att leta reda på en lagom stor vattenrutschkana till honom. Just då tänkte jag "det här är inte på riktigt, han är död" men jag bestämde mig för att njuta av stunden med honom, fast jag visste att det inte var på riktigt. Max pratade oavbrutet! Han bubblade på om allt möjligt och jag bara lyssnade och njöt. Kommer dock inte ihåg vad han pratade om, men jag njuter nu av att ha hans röst i mitt huvud, även om jag inte kommer ihåg orden.Minns att jag frågade han, mitt i hans prat, vart Saga var någonstans för jag såg inte henne vid Emma. "jag vet inte" sa han bara och sedan bubblade han på igen samtidigt som han fick se på en lagom stor rutschkana som vi bestämde var lagom för honom. Han drog med mig upp så vi kunde åka tillsammans. Sedan vaknade jag.Den här drömmen har funnits med mig hela dagen. Jag njuter av att ha fått krama om honom och hört hans röst. Fått lekt och skrattat med honom, även om det bara var en dröm....Äntligen har jag drömt en positiv dröm!!!
1. «
2. ‹
3. 6
4. 7
5. 8
6. 9
7. 10
8. 11
9. 12
10. ›
11. »