Tråden för oss Änglaföräldrar i/omkring Jönköping del 12

Startsidan

Bli medlem » Glömt ditt lösenord?

Du är här:
Familjeliv.se
Forum
Änglarum
Sorg
Tråden för oss Änglaföräldrar i/omkring Jönköping del 12

Sorg - Änglarum

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Tråden för oss Änglaföräldrar i/omkring Jönköping del 12

Mån 11 jan 2010 17:57 Läst 48039 gånger Totalt 1260 svar

Didden
Visa endast

Då var det åter igen dags för en ny tråd.
Vi är många som funnit varandra här och vi blir tyvärr fler...
Det är en tröst i sorgen att veta att man inte är ensam. Här kan man skriva av sig, stötta och bara få vara, tillsammans med andra som vet vad det är man går igenom.
Våra historier är olika men en sak har vi gemensam, saknaden och sorgen efter våra små!

Varmt välkomna!

Länk till förra tråden:
www.familjeliv.se/Forum-10-203/m47944642.html

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 14
4. 15
5. 16
6. 17
7. 18
8. 19
9. 20
10. ›
11. »
1. Didden
  Visa endast
  
  Tis 23 feb 2010 22:15
  
  #161
  
  Trassel; JAAA vad kul! Men får se hur det blir, det lär eka lite tomt om det bara är vi ${#lang_emotions_undecided}$
2. stolt änglamamma
  Visa endast
  
  Ons 24 feb 2010 08:39
  
  #162
  
  Gomorron!
  
  Tittar egentligen bara in lite snabbt för att skicka varma stora kramar till Ewa och Daniel idag, hoppas så innerligt att ni får positiva besked idag! Tänker så på er, finns verkligen inga ord som räcker för att beskriva hur ont det gör i mig att tänka på vad ni tvingas gå igenom...
  ${#lang_emotions_heart}$ Ta hand om varandra!
  
  Malin - jag kan tyvärr inte komma på söndag, heller... Det blir 15 mil tur och retur, det känns tyvärr lite långt att åka så för ett par timmar... Det är otroligt synd om det behövs ställas in, även om mitt behov av träffar inte är lika stort längre, så vet jag ju hur det var i början...
  *med Gustav i mitt hjärta*
3. Lilla Lime
  Visa endast
  
  Ons 24 feb 2010 17:18
  
  #163
  
  Vi tänker, grubblar, funderar... men vi har fått alla för och emot. vi kan antingen avbryta eller kämpa. vilket som vore det bästa är ju svårt att säga. men prognoserna för en framtid med att detta barn kommer levandes ut o kommer må bra efter en hemskt tuff start är inget vidare...
  
  var på ultraljud idag o jag har i princip inget fostervatten kvar. så det som bildas rinner ut igen.
  
  det är större risk att jag drabbas av en allvarlig infektion. o den risken är större än chansen till ett levande barn i denna situation. vi skulle kunna försöka kämpa med undersökningar varje vecka o efter vecka 22 - 23 så skulle vi kunna förlösas. men i så fall tar inget slut där. o det vet ju ni som legat på neo. jag kan bara föreställa mig hur jobbigt det är med all oro, men jag vet ju inte.
  o i vårt fall så skulle bebisen antagligen ha underutvecklade lungor. o eftersom det inte finns nåt vatten så blir det trångt där inne så barnet kan få fel "inställning" på armar o ben o det är inte säkert att det skulle gå att åtgärda.
  
  vi lutar åt det alternativ med kortast oro. men beslutet är inte taget än.
  
  o barnmorskan var inne här för en stund sedan och sa att de har en annan tjej som är i princip i samma situation som oss. men det är hennes första graviditet. hon var hemma just nu men skulle nog kämpa ett tag.
  på nåt sätt skulle jag så gärna vilja träffa henne. inte för att påverka vårt beslut utan att tala om vart det finns människor som kan stötta om det skulle gå fel för dom...
  
  sen är det ju de här med sängläge....
  
  och den stora infektionsrisken gör mig rädd. jag vill verkligen inte bli så sjuk. o jag vill verkligen inte utsätta daniel för mer oro för mig än han redan har haft. han är världens bästa men inte ens han kan ju klara alla påfrestningar. o jag vill inte tänka på hur det skulle bli för honom om jag blev så dålig. då kan ju inte jag finnas vid hans sida...
  
  tack för att ni finns.
4. ina66
  Visa endast
  
  Ons 24 feb 2010 17:40
  
  #164
  
  Lilla Lime-Tänker SÅ mycket på er, skulle vilja vara hos er och bara KRAMA om er, hoppas ni kommer fram till ngn lösning som passar just ER, har TYVÄRR inte ord som räcker till, blir ju själv lite rädd när jag läser om dig, tänker på er.
  
  KRAM KRAM
  Carina
5. Trassel
  Visa endast
  
  Ons 24 feb 2010 18:04
  
  #165
  
  Lime, Jättetufft beslut. Jag kan inte säga hur jag skulle gjort i ert läge. Man önskar att kroppen själv kunde bestämma. Vilket det än blir så kommer det bli jobbigt.
  Infektionsrisken hoppas jag de kan häva med ab, det funkade iallafall bra på mej i båda graviditeterna och det tackar jag för!
  
  Kan du inte se om du kan få kontakt med den andra tjejen? Kanske vore skönt att bara få ventilera nu när ni båda befinner i er samma situation?
  
  Å! Varmaste och hårdaste kramarna till er!!!! Säg till om det finns nått vi kan göra för att underlätta!!!!
  
  ${#lang_emotions_heart}$
6. englamamman
  Visa endast
  
  Ons 24 feb 2010 18:30
  
  #166
  
  Lilla Lime och Ängelpappa: även mina tankar har varit hos er så gott som hela dagen. inte heller jag vill råda åt något håll eller säga att det ena eller andra är fel. OM ni väljer att chansa blir det sängläge i Linköping då?
  
  Jag såg något program (förlossningskliniken tror jag) dår de pumpade in aminovatten (?) i livmodern för att det inte skulle bli helt torrt. Men det kanske man inte gör i Sverige...(Jag så programmet efter min förlossningen så jag frågade aldrig.
  
  Vill du ha besök? Finns det något annat jag kan göra för att hjälpa dig/er? Varma kramar till er.
  
  Didden: Jag kan inte komma på söndag.
  
  Kram till er alla, tänker på er också fast inte lika intensivt som med Lilla Lime och Daniel
7. Didden
  Visa endast
  
  Ons 24 feb 2010 18:30
  
  #167
  
  Åh Ewa, vilken situation ni hamnat i. Så svåra beslut att ta. Det gör mig så ont att ni ska behöva utstå detta.
  Tänker också att det är en bra ide att ta kontakt med den andra tjejen. Skönt att möta någon i samma situation.
  Finns här för er! Kramar i massor ${#lang_emotions_heart}$
8. Lilla Lime
  Visa endast
  
  Ons 24 feb 2010 19:47
  
  #168
  
  Det där med aminovatten är inget någon har pratat med oss om. men det funkar väl knappast eftersom allt rinner ut. o jag tror inte sverige gör så.
  
  ja de kan nog häva infektioner, men frågan är ju om det är värt det. alltså sängläge för mig i MINST en månad. o blir det infektion under tiden så kan de inte rädda bebisen iaf. o säg att bebisen klara sig någolunda i magen så länge så är det ju inte slut där. jag vet att man inte ska tappa hoppet. men för oss så finns inte det 100%iga styrkan o det naiva i att allt kommer gå bra.
  
  så vi har pratat mycket. men vi tror att vi klarar oss bättre av att avbryta o komma vidare. våga tänka på framtid o hoppas på det bästa.
  
  det känns så totalt meninslöst att ha sängläge när det ändå inte finns mycket hopp om att det ska gå vägen. vi har haft så mycket oro o smärta o att kämpa för något med så små chanser gör framtiden mörk o utan vidare positiva känslor.
  
  sängläget kan jag ha hemma. men jag kan ju inte göra nåt. o jag kan inte ha lilla vilda katten hos mig heller.
9. mimmiboy
  Visa endast
  
  Tors 25 feb 2010 08:28
  
  #169
  
  Lilla Lime: Finner inga ord som kan trösta er i den situation ni befinner er i....
  Kan bara försöka tänka mig in det. Hoppas att ni finner styrka att ta det beslut som känns rätt för er. Men håller med andra här på tråden att ni kanske skulle försöka få kontakt med den andra tjejen som befinner sig i ungefär samma situation. Men vi finns ju här också för er såklart.
  Tänker på er hela tiden. Massor av kramar till er ${#lang_emotions_heart}$
10. stolt änglamamma
  Visa endast
  
  Tors 25 feb 2010 09:09
  
  #170
  
  EWA och DANIEL - Jag vet inte vad jag ska säga, vill säga något som tröstar och hjälper, men vet ju att det inte går... Vilken jobbig situation, vilket fruktansvärt val ni ställs inför! Kom ihåg att bara ni vet vad som är rätt för er! ${#lang_emotions_flower}$
  Tänker också att det kanske vore skönt att prata med den andra tjejen som är i samma situation. Det är alltid så mycket lättare att prata, gråta eller bara vara med någon som faktiskt förstår... Vi vet ju alla här hur förlusten och saknaden och maktlösheten känns, men iallafall jag kan inte sätta mig in i situationen att få välja själv.. Som någon skrev, man önskar ju egentligen att kroppen bestämde åt en...
  
  Tänker så mycket på er! Är så otroligt ledsen för att ni tvingas gå igenom detta en gång till, det finns inga ord som gör det lättare, men ni ska veta att ni är i mina tankar! skickar många många varma kramar och stärkande tankar till er båda! ${#lang_emotions_heart}$ Ta hand om varandra så gott det går!
  
  KRAMAR
  *med Gustav i mitt hjärta*
1. «
2. ‹
3. 14
4. 15
5. 16
6. 17
7. 18
8. 19
9. 20
10. ›
11. »