Tråden för oss Änglaföräldrar i/omkring Jönköping del 12

Startsidan

Logga in med Facebook

Du är här:
Familjeliv.se
Forum
Änglarum
Sorg
Tråden för oss Änglaföräldrar i/omkring Jönköping del 12

Sorg - Änglarum

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Tråden för oss Änglaföräldrar i/omkring Jönköping del 12

Mån 11 jan 2010 17:57 Läst 46773 gånger Totalt 1260 svar

Didden
Visa endast

Då var det åter igen dags för en ny tråd.
Vi är många som funnit varandra här och vi blir tyvärr fler...
Det är en tröst i sorgen att veta att man inte är ensam. Här kan man skriva av sig, stötta och bara få vara, tillsammans med andra som vet vad det är man går igenom.
Våra historier är olika men en sak har vi gemensam, saknaden och sorgen efter våra små!

Varmt välkomna!

Länk till förra tråden:
www.familjeliv.se/Forum-10-203/m47944642.html

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 18
4. 19
5. 20
6. 21
7. 22
8. 23
9. 24
10. ›
11. »
1. stolt änglamamma
  Visa endast
  
  Sön 28 feb 2010 18:38
  
  #201
  
  EWA och DANIEL -
  Vet ni vad, att jag tänkte på Mio förut, när jag läste att någon frågade om namn... Vet inte varför, men det bara kom upp. Jättefint! Skönt ändå att ni fått komma hem, och att Daniel är hemma ett tag till.
  Hoppas att du sedan hittar något som du kan göra om dagarna, som du pratade om. Jag ska hålla utkik och tipsa om jag kommer på något bra!
  
  Finner inga ord just nu, livet är grymt orättvist och det känns svårt att sitta här med magen och samtidigt veta att ni just förlorat er Mio... Var så otroligt glad för er skull och det är svårt att förstå att det blev såhär...
  
  Tänker mycket på er och hoppas att ni tar er igenom detta på ett så bra sätt som man kan. En liten katt att slösa all kärlek som blev kvar på, är nog bra!
  
  Många varma kramar till er båda!
  
  SEPT09 - Välkommen hit! Även om det är under fruktansvärda omständigheter som vi möts här, så hoppas jag att du/ni kommer trivas i tråden och känna att ni får det stöd som ni behöver! Vi har alla olika erfarenheter och behov men sorgen och saknaden har vi gemensamt...
  
  Kramar till alla er andra också, just nu finns det tyvärr inte så mycket kraft kvar att kommentera något...
  *med Gustav i mitt hjärta*
2. Didden
  Visa endast
  
  Sön 28 feb 2010 20:39
  
  #202
  
  Lilla Lime; Vilket fint namn ni givit er son, Mio.
  Förstår att det känns bättre med Daniel hemma än någon annan.Hoppas att du snart rent fysiskt får må bättre. Har du fått några tabletter för blodbristen?
  Tänker så mycket på er, hur livet utan förvarning kan växla från lycka till sorg. Vi är alla brutalt medvetna om hur bräckligt livet är. Jag känner så otroligt mycket med er, att förlora ett barn är mer en tillräckligt, när det händer igen så är det så ofattbart. Så grymt.
  Jag hoppas, eller rättare sagt jag vet, att ni på något vis kommer finna en väg genom sorgen. Det är en lång, djup och mörk väg att vandra men vi finns här för att stötta och hjälpa er fram!
  
  Sep09; Säger detsamma till dig igen, vi finns här för att stötta och tveka inte att skriva några rader när du villl!
  Kika gärna in på spädbarnsfondens hemsida.
  Det är en ny träff den 14/3, hälsar dig/er varmt välkomna dit om ni känner att ni orkar/vill träffa andra i en liknande situation!
  
  www.familjeliv.se/Forum-10-212/m51074571.html Här är en länk till nästa träff!
  
  Varma tankar och kramar ${#lang_emotions_heart}$
3. Lilla Lime
  Visa endast
  
  Sön 28 feb 2010 20:55
  
  #203
  
  Didden: jag fick 2 påsar dropp igår, ej blod. sen har jag inte fått nåt. men de mätte lite o de tyckte de såg okej ut. men så fort magen är lite ordning på ska jag äta niferex några dagar. ska även vila så mycket som möjligt några dagar.
  men magen är ju redan konstig efter antibiotikan... *suck*
4. Lilla Lime
  Visa endast
  
  Sön 28 feb 2010 20:57
  
  #204
  
  varför är det jobbigare att vara hemma? ${#lang_emotions_cry}$
5. Didden
  Visa endast
  
  Sön 28 feb 2010 21:12
  
  #205
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  varför är det jobbigare att vara hemma?
  Lilla vännen vad jag lider med dig! ${#lang_emotions_frown}$
  Jag tyckte också det var gräsligt att komma hem.
  På sjukhuset så kändes det som att jag var i en bubbla, ingenting kunde riktigt komma åt mig där. När jag sedan kom hem, tomhänt, utan bebis, utan mage...det var hemskt.
  Det gör mig så ont att ni ska behöva genomlida detta, hade önskat jag kunde göra något för att lindra er smärta.
  Kramar i massor ${#lang_emotions_heart}$
6. Trassel
  Visa endast
  
  Sön 28 feb 2010 22:00
  
  #206
  
  Lilla Lime, extra jobbigt när kroppen inte är med på noterna. Ät mycket cvitamin ihop med järnet så repar det sig nog snabbt är ett litet tips. Vad skönt att Daniel får vara hemma också!
  Minns också att det var jobbigt att vara hemma. Vi bodde de första dagarna hemma hos mina föräldrar, mest för att det var där allt hände, vi orkade inte heller ta oss nånstans och vi skulle på återbesök och allt det där var i Linköping. Men efter en fyra dagar tror jag så åkte vi hem. Allt var tomt och tråkigt och vi hade en massa flyttkartonger överallt, och mer skulle packas. Mitt uppe i allt så skulle vi nämligen flytta till vårat hus. De där tre veckorna som var var dom knäppaste i mitt liv. Allt hände på en massa olika plan, vi förlorade vårt barn, begravning skulle planeras, vi hade vår första bröllopsdag och så skulle vi ju flytta. Samtidigt så var det skönt att ha något praktiskt att ta tag i så jag förstår att du vill ha något att göra. Ska också hålla utkik om jag ser nått intressant! Är det nått speciellt du skulle vilja göra?
7. sep09
  Visa endast
  
  Mån 1 mar 2010 09:13
  
  #207
  
  Tack allihop för ert varma välkomnande!
  
  Didden: Ska absolut fundera på spädbarnsfondens träff. Känner mig fortfarande extremt osocial och nästan folkskygg, men kan säkert vara bra att träffa folk som varit/är i samma situation.
  
  Idag är det två veckor sen vi var tvungna att säga hejdå till vår dotter och åka hem utan henne. Men alla bilder, tankar och minnen är så tydliga så det känns som det var igår. Känns så fruktansvärt tomt. Känner mig så lurad på allting, vi hade så mycket framför oss, så många planer och drömmar. Vi skulle ju snart börja kolla på barnvagn, köpa skötbord, fixa iordning spjälsängen som jag sov i när jag var liten... Och jag skulle gå omkring med en stor fin bebismage...
  
  Jag vill vakna av barnskrik på nätterna, vill se min dotter lära sig krypa, gå, höra hennes första ord. Jag vill byta massa bajsblöjor och torka kräks. Jag vill känna hennes kramar och höra henne kalla oss mamma och pappa. Jag vill uppleva 2-åringens envishet och hennes "jag kan", jag vill bli trött på alla hennes "varför"frågor. Jag vill se henne börja skolan. Jag vill se min dotter växa upp...
  
  Känner mig bara tom...
8. Didden
  Visa endast
  
  Mån 1 mar 2010 10:15
  
  #208
  
  sep09; Dina ord griper tag i mig. Det är så sorgligt att den glädje och förväntan man haft så abrupt slås i spillror. Så fort man förstått att det är en liten som växer i magen så börjar ju drömmarna om framtiden, hur det ska bli. Allt man planerar innefattar ju den lilla varelsen som växer i magen, som redan är en del av familjen...
  Känner så väl igen när du skriver om din folkskygghet, jag vågade mig inte ut genom dörren alls den första tiden. Var så rädd för omgivningens kommentarer, eller rättare sagt brist på kommentarer. Det var värst, att inte få någon bekräftelse. Att veta att den jag mötte visste vad som hänt, men som valde att inte kommentera eller t.om undvika mig.
  
  Spädbarnsfondens träffar är regelbundet med ca 3-4 veckor emellan, så orkar du inte denna så vet du att det kommer fler tillfällen!
  
  Varma tankar och kramar/ Malin
9. Lilla Lime
  Visa endast
  
  Mån 1 mar 2010 12:31
  
  #209
  
  Sep09: här är en till som slagits tillbaka till folkskyggheten. när jag äntligen började känna att det var okej att gå ut o göra saker själv o så börjar allt igen.
  
  Trasse: vi hade ju flytten till vårt hus att se fram emot i somras. o det höll oss igång ganska mycket. det var skönt att kunna fokusera på nåt annat ibland. att planera för nåt även om vi hade svårt att våga planera o våga tro. ibland kändes det som att även huset skulle försvinna.
  Men nu har vi ju inget sånt. inte på det sättet. vi har ju planerat för en maskerad för att fira daniel (han fyller 25 nu i mars). o den vill jag på nåt sätt att vi orkar o känner för att genomföra. han har önskat den här festen sedan han fyllde 21 eller nåt, så det vore så tråkigt om vi inte kunde eller orkade. men så klart måste vi ju tänka på att orka själva också.
  
  Daniel pratar redan om nästa spädbarnsträff. jag vet inte hur han jobbar den dagen men jag är rätt säker på att han vill byta för att kunna gå. han är ju den av oss som behöver mest kontakt att träffa andra. jag får mycket tröst av att skriva här o så. men han fungerar inte så. så det är ju bra att vi är olika.
  han läser allt jag har skrivit o som folk svarar. men han skriver inte s mycket själv till nån.
  
  kramar massa
10. Lilla Lime
  Visa endast
  
  Mån 1 mar 2010 12:35
  
  #210
  
  Vill bara tillägga.
  
  ${#lang_emotions_heart}$ Lille lillebror Mio kommer få dela plats med Alice både på kyrkogården o hemma. men i våra hjärtan har han en egen plats. ${#lang_emotions_heart}$
1. «
2. ‹
3. 18
4. 19
5. 20
6. 21
7. 22
8. 23
9. 24
10. ›
11. »