Är så ledsen för att ni har förlorat er lille Gabriel.
Jag har också känslan av att inte hinna med allting spinner bara på. Vi förlorade vår Hanna för snart 7 månader sen och det är "vardag" igen med jobb, aktiviteter osv. För människor runtomkring är det ju som vanligt igen men för oss blir det aldrig detsamma. Livet är uppdelat i före och efter. Livet flyter på men jag får ibland känslan av att inte vara med i detta utan står brevid och tittar på.
Varma styrkekramar
