Saknaden gör så otroligt ont....

Startsidan

Logga in med Facebook

Sorg - Änglarum

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Saknaden gör så otroligt ont....

Sön 14 mar 2010 01:45 Läst 1650 gånger Totalt 8 svar

madgun
Visa endast

${#lang_emotions_cry}$ Det gör så otroligt ont att SAKNA. Min älskade lilla Mathilda "avled" den 14jan-10. Det är två månader sen jag upptäckte det fasansfulla att hon inte andades mer, hon var ju tre o en halv månad, och jag som trodde "farozonen" var över..Det är så otroligt jobbigt ${#lang_emotions_cry}$ och en stor saknad efter henne så det går inte att beskriva,hon skulle ju vara här. Jag saknar att få hålla i henne, se hennes vackra leende och hennes stora nyfikna ögon.
Det spelar ingen roll hur många barn man har.Hon var ju hon, en alldeles egen liten personlighet, hon var minstingen i familjen men lämnat en stor tomhet efter sig, hon fattas hela tiden..Jag fattar inte hur man ska orka. glädjen är borta. Jo jag älskar givetvis mina andra barn men saknaden efter Mathilda överskuggar allt just nu, det är en stor sorg.
Nu har jag fått skriva av mig lite......../ Madeleine

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »
1. BrejkStyle
  Visa endast
  
  Sön 14 mar 2010 01:59
  
  #1
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Det gör så otroligt ont att SAKNA. Min älskade lilla Mathilda "avled" den 14jan-10. Det är två månader sen jag upptäckte det fasansfulla att hon inte andades mer, hon var ju tre o en halv månad, och jag som trodde "farozonen" var över..Det är så otroligt jobbigt och en stor saknad efter henne så det går inte att beskriva,hon skulle ju vara här. Jag saknar att få hålla i henne, se hennes vackra leende och hennes stora nyfikna ögon. Det spelar ingen roll hur många barn man har.Hon var ju hon, en alldeles egen liten personlighet, hon var minstingen i familjen men lämnat en stor tomhet efter sig, hon fattas hela tiden..Jag fattar inte hur man ska orka. glädjen är borta. Jo jag älskar givetvis mina andra barn men saknaden efter Mathilda överskuggar allt just nu, det är en stor sorg. Nu har jag fått skriva av mig lite......../ Madeleine
  Stackare! Kan bara tänka mig hur hemskt det vore om mitt barn försvann.
  Det är nog en bland dom mest hemska sakerna som kan hända i ens liv.
  Det är bra att sörja man måste får sörja!
  
  *Stor kram* ${#lang_emotions_flower}$
2. lenasss
  Visa endast
  
  Sön 14 mar 2010 04:58
  
  #2
  
  Jag vet hur det känns, lilla du. Om jag hade varit där hos dig, hade jag bara kramat om dig. Och tröstat så gott det gick. Det var Jätte många år sedan att min dog i magen, men han var 8,5 mdr. Helt färdig, men änddå död. Det är grotext att förlora ett barn. En smärta som inte kan beskrivas i ord. Jag fick ha' "minnen" om mittt ofödda barn kvar. Men det gör också att jag värdesätter varenda sekund med dem jag fick sen/innan. Att aldrig förlora hoppet, är guld värd, det som får dig att överleva. *1000.000kram*
3. mamamamamaräng
  Visa endast
  
  Sön 14 mar 2010 05:16
  
  #3
  
  Lider med dig.
  
  Varma kramar!
4. Puls
  Visa endast
  
  Sön 14 mar 2010 05:22
  
  #4
  
  Jag kan inte ens börja föreställa mig vad du går igenom.
  Det är så fel när ett barn dör, det ska inte hända, borde vara förbjudet.
  
  Jag beklagar verkligen din sorg.
  
  *kram*
5. lenasss
  Visa endast
  
  Sön 14 mar 2010 05:28
  
  #5
  
  Sörj, bara. Sörj så mycket du någonsinn förmår. Kramar om dig ännumera. Tänk på henne när du ser den första lilla vårblomman, och när du hör koltrasten. Då kommer du att fyllas med tankar, som stärkar dig.
6. solsken
  Visa endast
  
  Sön 14 mar 2010 07:03
  
  #6
  
  Massa styrkekramar! Sorgen måste du få ha för det är fruktansvärt det ni varit med om!
7. Aynure
  Visa endast
  
  Sön 14 mar 2010 07:19
  
  #7
  
  Jag lider med dig den saknaden gör så ont vi miste våran LEO 091205 han hade blivit ett ÅR OCH EN DAG. Massa kramar
8. jennijen
  Visa endast
  
  Sön 14 mar 2010 14:07
  
  #8
  
  Åh usch, varför händer sånt här?? Vi trodde också att vår lille bebis kommit för att stanna. Det gör så fruktansvärt olidligt ont i hela kroppen att det inte var så. Hoppas att din lilla Mathilda leker med min Winston och alla andra små änglar i himlen nu. *kramar om*
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »