Leva med sorgen...

Startsidan

Logga in med Facebook

Sorg - Änglarum

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Leva med sorgen...

Mån 15 mar 2010 00:17 Läst 704 gånger Totalt 3 svar

Jolie
Visa endast

Hej, i sommar är det nio år sen min flicka föddes och dog. Länge sen kan man tycka, men nu har min son som är sex år börjat fatta mer och mer. Det kommer frågor, han blir ledsen och vill höra mer om hur och varför hon dog. Jag är ensamstående med min son, och har ingen riktigt nära att dela mina tankar och min sorg och ledsnad som kommer upp ibland... Det är både smärtsamt och fint på samma gång att dela minnena och känslorna kring min änglaflicka med min son.
I sommar ska han och jag tillsammans måla i bokstäverna på hennes gravsten, han ville att det bara skulle vara han och jag... annars brukar någon av mina systrar med sina barn vara med på min flickas årsdag. Tänk att man kan vara glad för en sån sak... att måla i bokstäverna på sitt barns gravsten tillsammans med sitt andra barn... Men så är verkligheten för många av oss, och det gäller att finna glädje i livet och vara tacksam för det lilla.
Kram på er alla;)

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »
1. Myscho
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 00:23
  
  #1
  
  Ts, jag är som din son... jag har en stora syster som dog vid förlossningen. Jag ber dig att tänka om.
  
  Jag var 15 när jag fick i "uppdrag" att måla i bokstäverna. Smärta av något. Jag tjöt jag var så ledsen av tanken att det är min syster man visste och hade fått höra hur hon såg ut när hon föddes ja allt.
  
  Jag tror inte han vet vad det innebär riktigt, han har många frågor och det är helt naturligt. Det är också helt naturligt att du visar dina rätta känslor för honom om sitt syskon.
  
  Jag hoppas att en dag, så känns allt mycket lättare.
2. Jolie
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 00:45
  
  #2
  
  Hej, tack för ditt svar...
  Jag hade inte tänkt att han skulle måla själv, utan vara med och känna sig delaktig helt enkelt. Var det det du menade, att inte lägga ett så pass stort ansvar på ett barn?
  Jag lärde känna en annan familj, som också förlorade sitt första barn, och i samband med det kom det fram att mannens föräldrar även förlorat sitt första barn men aldrig pratat om det/berättat det för honom och hans syskon. Förr skulle det ju tystas ner... jag tror att en balans är bra. Prata om det ibland, bevara minnet i hjärtat... och att varje människa vuxen som barn, får ha sitt eget sätt att uttrycka sig.
3. Eldsjäl
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 22:36
  
  #3
  
  Jag har också ett änglasyskon. Hade tyckt om att få hjälpa till när jag var liten. Jag var väldigt mycket för familjen och ville veta allt. Jag tror inte att det är rätt i alla lägen men du känner din son och vet vad han vill/klarar av!
  
  Kram
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »