Tror jag nu har förtått att det verkligen e sant

Startsidan

Bli medlem » Glömt ditt lösenord?

Du är här:
Familjeliv.se
Forum
Änglarum
Sorg
Tror jag nu har förtått att det verkligen e sant

Sorg - Änglarum

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Tror jag nu har förtått att det verkligen e sant

Ons 17 mar 2010 12:44 Läst 891 gånger Totalt 8 svar

Barn6
Visa endast

Jag tror att det inte är förrens nu som det verkligen har gått in i mitt huvud att Lucas aldrig kommer tillbaka till oss.
Har ju vetat det hela tiden men har förstått det på ett sett men ej velat förstå det på riktigt, så svårt att förklara men nu har det verkligen satt sig att det är sant han kommer aldrig mer va hos mig
känner panik kännslor och gråter hela tiden mitt hjärta värker vet ej vad jag ska ta mig till, jag bara är men lever inte fullt ut
tror chocken hindrat mig hela tiden att förstå verkligehten men de senaste dagarna så har jag mått så dåligt och bara kännt panik så fort jag bara tänkt på Lucas

Gud hur ska jag ta mig igenom detta mår jätte dåligt,
saknar han så oerhört mycket

mamma älskar dig för evigt min älskade lucas

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »
1. Marleen
  Visa endast
  
  Ons 17 mar 2010 12:50
  
  #1
  
  uch stackars dej. sorgen efetr sitt barn måste var de värsta som finns...
2. Hansson83
  Visa endast
  
  Ons 17 mar 2010 14:19
  
  #2
  
  Hej du fina Ängla mamma!
  
  Kanske låter jättekonstigt, men med tiden kommer det gå bättre. Sorgen vi lever i som förlorat våra vackra barn är hemsk. Det värsta utav allt är att det kommer aldrig bli bra, det ända vi kan göra är att lära oss leva med den. Det kommer bli bättre, men det kommer alltid vara nått som saknas oss.
  
  Kommer nog vara så hela livet att man ibland trillar tillbacka och allt blir lika jobbigt som den dagen då vi förlorade våra barn. Men på nått sätt som inte går att förklara har vi en styrka inom oss som gör att vi lever vidare.
  
  Kämpa på gumman!!
  
  Tänker på dig!!
  
  Massa kramar!!
  anglaflikkan.blogg.se
3. MinEmPsi
  Visa endast
  
  Ons 17 mar 2010 14:27
  
  #3
  
  håller med i allt det hann83 nämner. Med tiden går allting lättare,man lär sig helt enkelt leva med sorgen och saknaden än allt leva emot den. men absolut, ibland kan något litet komma så trillar man tillbaka..
  
  För mig tog det ca 3månader innan jag på riktigt förstod vad som faktist hände min lilla flicka, att hon aldrig kommer tillbaka..
  men något jag lärde mig var att prata prata prata prata..jag var den som pratade om samma sak om och om igen..sen gråta gråta gråta allt man har under den tiden man tycker det är som värst..och sen att man har stöd någonstans.
  Jag hade min kurator att luta mig tillbaka till..
  
  sorgen är ingen lätt sak man går igenom! Man har ju inte sitt barn här hos sig.
  
  Mina varmaste kramar till dig!
4. Fjärilsmamma
  Visa endast
  
  Ons 17 mar 2010 14:34
  
  #4
  
  Stora stora styrkekramar till dig. Jag känner precis igen mig i din beskrivning. Som de andra skrivit så blir det lättare, fast det kanske inte är något du egentligen ens vill höra just nu. När min son dog ville jag inte att livet skulle bli lättare. Det kändes ju som att svika honom. Men försök tänka som så, att han inte vill att mamma skall vara ledsen resten av sitt liv.
5. Barn6
  Visa endast
  
  Ons 17 mar 2010 14:38
  
  #5
  
  tack snälla ni för era värmande ord
  håller med om att ibland går det bra sen trillar man dit igen men jag tror för mig var det ej verkligt förren nu å det e jätte hemskt att komma på det nu 9 månader senare
  vad trode jag ,att han fanns å skulla komma hem en dag samtidigt som jag änndå visste att han ej fanns, men nu inser jag att han finns ej på riktigt och han kommer aldríg hem igen
  
  chocken har väll släppt därför kommer paniken över mig antar jag
  
  kram till er alla
6. Barba bok
  Visa endast
  
  Ons 17 mar 2010 14:39
  
  #6
  
  Älskade fina...
  
  Det gör så ont i mammahjärtat när jag läser dina ord och samtidigt veta att det faktiskt är sanna. Våra barn kommer inte tillbaka.
  
  Jag vet inte hur din situation ser ut eftersom vår förlust inte delar samma öde. Jag fick ett barn men fick inte behålla det. Du fick två barn och fick behålla ett. Vilken total känslostorm. Hoppet delar förtvivlan. Jag lever ju idag utan levande barn och jag har försökt sätta mig in i andras liksom din situation att få behålla åtminstone ett. Det går inte. Men du måste ju. Samtidigt som du inte vill annat än att vara med din kille som faktiskt finns hos er.
  
  Jag förstår inte din förtvivlan, det kan bara de som sitter i just samma situation som ni göra. Att säga att man förstår är ett väldigt laddat ord. Men jag kan känna med er, förstå ert hav av sorg till pojken ni inte har fysiskt hos er.
  
  Jag antar att många tycker ni är starka och borde vara tacksamma för det livet som trots allt blev, men ni har inget annat val. Självklart är ni starka som orkar hålla er kvar men det betyder inte att man har gått sönder lite grann.
  
  Jag skickar lite värme med solen och styrka för dagen.
7. MinEmPsi
  Visa endast
  
  Ons 17 mar 2010 14:45
  
  #7
  
  jo, i sorgen år man igenom många olika faser!
  
  Jag själv svävade och bollade fram och tillbaka i olika faser.
  Vissa dagar var jag fly förbannad på vad som hade hänt.(hjälpte riktigt att få ut ilskan med att kasta sin kudde och stampa på den!) Andra dagar låg jag bara i sängen och ville inte alls gå upp.. och sen kom dagar där det var som vanligt. andra där jag "kom på" att detta har verkligen hänt, mig. och det gör så fruktanssvärt ont,så ont att ibland tror att hjärtat ska gå sönder snart. jag "kom på" att hon fakstit inte kommer.
  
  men det som hjälpte mig lite var att just få prata om sorgen,saknaden, om mitt barn, hur stolt jag är. allt det där om och om igen. Gråta och skrika ut allt jag hade. bara få ut allting. Pyssla-till graven. sitta vid graven, kunde sitta i timmar! Satt där med kopp te och bara satt tills jag insåg att det var jätte mörkt nu.
  att helt enkelt få sörja på mitt sätt och mitt sätt var att få ut allt.
  
  Hoppas du hittar ditt sät så det går lite lättare..även om det är otroligt jobbig sorg man är i. Kram igen!
8. Barn6
  Visa endast
  
  Ons 17 mar 2010 16:08
  
  #8
  
  tack snälla ni för ert stöd det betyder massor, vill att ni ska veta det, utan er på fl hade jag ej kommit så här långt ens, ni har och är jätte viktiga.
  
  antar man kommer över detta också men just nu e det så kämpigt
  
  kram
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »