Madde01: Ja vi födde på södertälje!
Nu kan vi ta det där barnvagnsracet!
Så har vi vart hemma i snart ett dygn, allt flyter på..
Den 27/4 satt jag här och hade lite mensvärk, började klocka värkarna och när klockan var 14,00 var värkarna regelbundna med 3 minuter emellan, trodde dock att det var jag som klockade fel för jag hade ju inte "ontont"..
Hur som helst så tilltog värkarna och kl 21 ringde vi till Förlossningen som bad oss komma in på kontroll.
Väl inne på förlossningen så säger jag till min man att vi kommer garanterat få åka hem. Uskan kopplar CTG och visst har jag värkar, värkar som jag nätt och jämt känner själv, fast att de var kraftiga. anske man var van vid smärta, vad vet jag..
BM kommer och undersöker mig och plockar fram trosor,binda mm och talar om att du har värkar med mindre än tre minuter emellan och är öppen 3 cm så nu kan du duscha och så ska ni få komma in på ett rum..
VA?! Skulle jag inte få åka hem? Näe inte utan ditt barn, svarar BM.. Helt plätsligt blir allt så verkligt.. Nu hade kl hunnit bli ca 22.
22,30 går vattnet, eller som jag sa.. Antingen gick vattnet eller så kissar jag på mig men visst var det vattnet, dock bara den yttre hinnan. Värkarna tilltog och runt ett på natten var det dags för undersökning igen och då var jag öppen 8 cm, än så länge andades jag mig igen värkarna, alltså ingen smärtlindring.
Sen började det göra rejält ont, bad om lustgas men vart smått illamående och tyckte inte att det gav nån effekt så det hela slutade med att jag bad om EDA för min rygg värkte så hemskt så jag inte kunde, stå, gå, sitta, ligga.. Ja ni förstår säkert. EDAn hjälpte dock, jag vart helt smärtfri, sååå skönt.
Helt plötsligt börjar jag känna ett enormt tryck i rumpan, ringer på BM som kommer in och och undersöker, helt öppen och kl var nu runt 02,30.. BM förklarar att det dock är en stund kvar innan det är dags att börja arbeta men känner jag för att trycka på så får jag göra det.. Sagt å gjort..
Helt plötsligt så bara känner jag att huvudet är på väg så jag ringer på BM igen som svarar att näedå, det är lång tid kvar.. Ähh jag känner att huvudet är på väg! näedå blir åter svaret. Uskan står då vid min sida för att rätta till kudden jag hade mellan knäna och lyfter på mitt ben och utbrister, Ähh det är dags!
Jag hade rätt huvudet var helt synligt. En krystvärk senare var huvudet ute, och det gjorde så skjut ont så jag missade halva den kommande värken och värken senare var vår helt underbara dotter ute.. Å så hon skrek, helt magiskt.. Kl var nu 04,03 och Thea mättes till 49cm lång och väger 3400g.
