Sparvöga skrev 2010-08-30 12:50:48 följande:
Kul att höra hur ni har det och hur era bebisar växer!
Här har jag lagt ner alla planer på dop, det verkar vara en omöjlighet att samla familjen/släkten trots att det bara rör sig om några fåtal personer. Så det får skjutas på framtiden.
Lika bra kanske för jag har inte ett dugg energi till övers för att fixa något sådant just nu. Är bara trött och grinig hela tiden, orkar inte träffa folk eller knappt ens ta hand om mig själv...
Känner mig som världens sämsta mamma, alla som träffat eller passat lillen åt oss säger att han är så himla beskedlig och lätt att ha att göra med och att han aldrig skriker. Men när han är hemma med mig på dagarna så är det helt annorlunda.... idag till exempel. Han började gnälla redan kl 1 inatt. Vid sju insåg jag att det inte skulle bli mer sömn den natten och steg upp, och efter det har han gråtit och skrikit i stort sett oavbrutet. Enda sättet att få honom att sluta gråta är att mata honom, så nu har han ätit 4 gånger på 7 timmar (mellan kl 5 och kl 12).
Sambon som jobbar på dagarna tror att jag hittar på när jag beskriver hur mina dagar ser ut, han tycker att jag borde hinna med att göra mer här hemma när jag ändå är ledig. När jag säger att jag inte hinner/orkar så tycker han att jag snackar skit och att jag borde vara mer positiv och ta mer initiativ. "Det är väl inga problem, du bara överdriver" menar han.
Fy fan säger jag bara. Jag orkar snart inte mer.
Nähä, nu måste jag gå, nu skriker lillen sig hes igen. Tror jag ska sälja min dator för jag hinner ju ändå aldrig sitta vid den mer än 5 minuter i sträck.
Ush vad jobbigt det låter! Och vad jobbigt det måste vara med en sambo som inte förstår. Betedde sig Tobbe så skulle jag bli sktiförbannad! Det verkar som din sambo borde ta några föräldradagar och se hur det verkligen är att vara hemma med en liten.
Jag känner igen mig i det du skriver. Alla säger att Vera är så lätt att ha och göra med, hon är så tyst och leker stilla. Inatt har hon gnällt från halv fyra, klockan sex gick jag upp och jag är så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag känner att jag blir irriterad på lillan och har bara lust att lämna henne ibland och gå ut. Får jättedåligt samvete när jag tänker så. Just nu ligger hon och skriker för hågan sky i babygymmet, hon är inte arg men hon har lärt sig ett nytt tonläge och jag blir tokig på det! Jag har tinnitus och väldigt känsliga öron så det är inte jätteskönt precis. Nej det är ingen dans på rosor.
Jag skulle råda dig till att prata med någon på BVC om hur du känner, eller med någon du verkligen litar på.
Visst det är jobbigt att vara hemma med barn men eftersom du inte verkar få nått stöd från sambon verkar det jättejobbigt! Du ska ju inte behöva bevisa hur det är utan han ska ju lita på dig. Det blir en ond cirkel, bebis skriker, mamma trött, bebis skriker, mamma irriterad. Tror bebisen känner på dig också att du inte är i balans.
Prata med någon och gråt ut när du behöver det! Kanske kan du fråga nån släkting som kan ta honom över dagen så du får sova? Sömn gör jättemycket för humöret och man får nya krafter.
Hur gör ni på helgerna? Får du sova ut någonting då?
Han kanske har tänder på G?
Lider med dig!
Kram
