Jag tänker på er alla tjejer. Som Emma skriver, änk som vi kämpade i alla bim trådarna, månad ut och månad in. Helt fantastiskt vilken resa vi gjort, nu är det bara Bohman kvar i tråden som ska få ut sin lilla bebis.
Jag är lite off på fl nu, lillan hänger i mina bröst HEEEEELA tiden nu, och nu ikväll så har jag börjat känna av det, det är hårt i sidorna och det spänner, men fanken vad tufft det just nu, innan man får ordning på allt. Det är mest jag som "duger" just nu, just pga att man har henne vid brösten heeela tiden, min pappa var så klumpig med innan, han ringde ang en annan sak och sen la han till att
-Julia sa innan när vi var ute och köpte skolväska att hon var ledsen över att mamma nu är så upptagen, glöm inte att krama om henne lite extra, alltså jag trodde jag skulle smälla av, jag hulkade fram att jag måste lägga på, sen bara tjöt jag! han mena inget illa, men han fattade inte hur fruktansvärt det kändes att höra, vi försöker verkligen att låta hon ta del i precis allt med Olivia, och hon är sååå glad för henne, men Olivia är väldigt orolig just nu (innan hon blir riktigt mätt) och är helt enkelt inte kul att vara med. Men vi kämpar som djur för att få alla att vara nöjda och glada, och så säger han detta, fan man får inte mindre dåligt samvete.
Jag är såå jäkla glad och lycklig över allt, över detta lilla liv som vi kämpade så hårt för att få, men hjärnan och kroppen går på högvarv, jag tjuter hela hela tiden. Men det går över om ett tag.
Hur kände ni er den första veckan? e det bara jag som är så sjukt känslig hela jävla tiden och orolig för precis allt? eller är det fler som hormonerna går/gick bananas på?
I morgon är det iaf första skol dagen för julia så vi hoppas på fint väder så vi kan gå upp till skolan. Sen på em ska jag till BB för sista kontrollerna.
Kram på er underbaringar!
