Vi som skall få en bebis under 2010!

Ja, här har den jäkla skitmigränen kommit tillbaka efter att ha hållt sig undan i ett par veckor. Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Sjukskrivningen går ut på söndag och jag ska till BM imorgon. Jag har två val - antingen ber jag om att blir sjukskriven ytterligare, eller gör jag ett försök och jobbar måndag och tisdag. Jag har ju inte många veckor kvar och frågan är om jag ska testa att jobba och gå hem om migränen kommer.
Fast jag vet inte riktigt hur fk och min chef reagerar om jag jobbar en en-två dagar och sedan sjukskriver mig igen. Ok, chefen vet om mitt problem, men jag är rädd att det snurrar ihop sig ekonomiskt om vem som ska betala sjukersättningen om jag hinner jobba ett kort tag men sedan blir sjuk igen. Lättast är det att be BM fixa en läkartid och få förlängd sjukskrivning - men grejen är att jag egentligen inte VILL vara hemma utan komma tillbaka till jobbet. Var där igår och jag saknar både mina kollegor och småpluttar.
Samtidigt kan jag ju inte jobba när jag har mina anfall... SUCK alltså!
Och jag kan inte utesluta att migränen kom nu enbart pga av den stress som det innebär att börja jobba igen, eller snarare stressen att känna att jag inte FÅR ha nya migränanfall igen när jag börjar jobba.
Det är skit!
Jag ska be min BM prata med läkaren om att få ett intyg när det gäller min ökade frekvens av migränanfall som jag kan bifoga i hp-ansökan. Annars kommer jag vara sjukskriven ändå för min migrän. Det var jag ju sista hälften av förra graviditeten också.

BM-besök idag. Magen låg som väntat lite över normalkurvan. inte konstigt att jag känner mig stor. men dotter låg jag ett snäpp under kurvan. Hoppas att Nisse inte blir en 5-kilos dunderklump...

Härligt att känna att man är gravid

Jag tycker inte min har ändrats så värst mkt..men det kommer väll snart.

Var på inskrivning till BM i måndags, allt verkar vara okej. Men jag mår så fruktansvärt illa. Jag som aldrig har spytt av att vara gravid förut får springa på toan hela tiden och det är värst på kvällarna. Och det passar verkligen illa för tillfället, jag har inte börjat berätta för folk ännu men jag är ute bland människor alla kvällar nu. Jag är med i en teateruppsättning som har premiär nästa torsdag så vi övar hela tiden, känns det som i alla fall.
  
   Men det går väl över någon gång, går in i vecka 12 på söndag så i bästa fall har jag bara 2-6 veckor kvar av den här dyrkningen av porslinstronen. Hoppas jag...

Hej babes!!
Hoppas ni alla mår bra, och att motheroffive12 inte mår för illa.
Jag mår bara bra, lite huvudvärk som har bevärat mig i några dagar nu, men det är mkt bättre nu.
Ringde till BM idag för att boka nästa besök, och eftersom det inte är fören i vecka 24, bad jag om en tid imellan för att lyssna på hjärtljudet bara. Den lille rör sig inte så mkt tycker jag, och även om jag var på UL för en vecka sig, där allt var ok, måste jag få stilla mina tankar iallafall. Så jag skall dit den 23/3 för det, och sedan inte fören 20/4 igen.

Skall på utvecklingssamtal på dagis idag igen, med specialpedagogen. Jag känner verkligen inte för det. Jag känner att alla är emot mig nu, men det är ju givetvis inte så. Men jag känner det så. Som om alla barnen på dagis är med i jävla Von Trapp familjen som står på led, äter i takt och aldrig busar. Och min son är djävulen själv. Jag vet att han inte är ngn ängel, jag vet detta, men ibland känns det överdrivet. Dom har ju inte sagt ngt rätt ut, så det är väll jag som överanalyserar antar jag. Men allt detta gör mig så ledsen...hormoner och allt. Men allt är ju bättre än ingenting för min son, så jag får väll gå och vara tillmötesgående. Jag vill ju att han skall må bra, det är det viktigaste. Hoppas bara att dom har ngt positivt att säga.

M skall inte följa med, han säger att han förstår endå inte vad dom säger, och att det är bättre jag förklarar det för honom när han kommer hem. Men jag menade att det gör ingenting att han inte fattar allt, han är där som stöd. Som en förälder, och partner. Men nej..han skall jobba. Jag får göra detta själv. Som med allt annat som har med min son att göra. Visst han jobbar över 70 timmar per vecka, men ibland måste jag få bli förbannad och ledsen över detta, jag känner mig sä jävla ensam och övergiven ibland. Och att jag då själv skall sitta där med 2 st på andra sidan bordet, känns jobbigt. Men det måste jag ju göra. Ensam är stark ibland....

Massor av kramar till er, gravida godingar.

Hoppas att det inte blir alltför jobbigt för dig och att pedagogerna gör sitt jobb och då menar jag att de lägger fram det positiva med din son först och främst. Jag är själv pedagog och vet hur dåliga vissa pedagoger (och bra) kan vara. Man ska ju egentligen inte få föräldar att må dåligt, och jag tror att man gör det lite i onödan ibland. Jag menar,alla barn är ju olika. och några är mer aktiva och busiga än andra..Synd att din man inte vill följa med, förstår att det måste kännas jobbigt.Min sambo kan åxå vara lite väl frånvarande ibland eftersom han jobbar borta under veckorna och jag vet att man kan känna sig övergiven ibland.. Lycka till idag och många kramar till dig.

Hej på er tjejer.

Mrsmoss: jag förstår dig verkligen, men försök att se det så att de förösker möta dig halvvägs, att de måste tala om vad som skre på dagis, men gud jag vet hur du mår, fan det är ens barn och man vill liksom bara att allt ska fungera och var lugnt. Det går säkert bra på mötet. JAg var själv på möte igår på förskolan faktiskt. Tråkigt att din man inte följer med, kanske får sätta din ner o förklara att det är ju viktigt att han finns där, fast jag förstår att det e svårt när man jobbar så mycket....

Jag håller med dig ang detta med mvc. Min bebis har verkligen varit SUPER aktiv, det e ju olika från bebis till bebis, men sen över helgen så lugnade den sig sjukt mycket, har nästan inte kännt den alls. och igår ringde jag mvc och den bm som jag prata med tyckte jag skulle komma in o lyssna. Den var riktigt svår att hitta, vilket är ovanligt, men allt var bra, men det finns ju (uppenbarligen) än så mycket plats för dom att gömma sig på din ligger nog så pass långt ner fortf o gömmer sig tror jag.

Träffa min bm där med i koridoren och jag skämdes såååå mkt, jag tycker det e pinsamt att vara en "orolig" men hon tog in mig på rummet och lugnt föreslog att vi skulle ta en tid den 24/3 bara för att lyssna (soom din bm sa) sen behåller vi den andra tiden som är om fyra veckor. Det kändes skönt iaf, att man inte blir dumförklarad. 
 
I morgon ska jag träffa läkaren på mvc, får se vad som säga då. Det känns som jag ska delas mitt av om man säger så, i går tjöt jag som ett barn av att bara vända mig i sängen.... fy fan.

Nya bilder på magen ute kram!!!!!!!!!!

usch sicket skit...... jag förstår verkligen hur du mår. Hur har det gått nu då??

får du några tabl eller akupunktur mot illamåendet?? kan starkt rek det annars....usch

Mannen min har ändrat sig..han kommer och hämtar mig snart. Känns bra. och jag vet att dom bara vill väl, och att dom vill Ibrahim väl, och jag är glad att dom har uppmärksammat honom och allt. Men jag är bara superkänslig nu, 100 ggr mer än vanligt, och jag tycker det känns jobbigt. han kan inte uppföra sig alls när vi är ute, det är så pinsamt. Och att sedan då veta att fröknarna tycker ngt också..ja det känndes som om det blöev för mkt bara. Men jag är inte ledsen över själva saken att vi får hjälp, det skäms jag inte för. Som du skrev lejonmama, alla barn är olika. Hur vet man vad som är skillnaden mellan, trots, personlighet, och en ev diagnos?? Och herregud, han är bara 4 år. Ibland tror jag att folk ser honom som äldre för att han är lång, och ganska långt fram i tal, läsning mm. Tja jag vet inte..men han är min goding iallafall

My skönt att allt såg bra ut. Ja man analyserar ju, och det är jobbigt. Men min BM är så trevlig, och hon fattade att jag tyckte att 6 vckor var lång tid att vänta. Våra små gryn gör oss redan oroliga..och dom är inte utanför magen än. Hur skall detta gå?

Kram för att ni är så stöttande, och goa. Lova ya!!