sanne82 skrev 2010-01-03 18:07:57 följande:
Miraklet: Usch fy vad jobbigt. Du/ni måste haft jätte tufft. Min bästa kompis och jag började bebisverkstad ganska samtidigt. Hon blev gravid som tyvärr slutade i
MF och där efter tog det inte lång tid förrän hon var gravid igen. Hennes mage växte och till slut stod jag inteut att ens träffa henne :( Vi messade och jag gjorde mig ofta upptagen. Undvek henne då stötte på varandra och allt för mig var bara svart och jobbigt. När hon sen kom på hur jag kände inför hennes växandemage och när hon fick reda på hur mycket jag undvek henne på grund av det så miste vi all kontakt. Hon blev jätte besviken på hur jag kände det och har inte talat med varandra sen dess. Och hennes dotter har nästan precis fyllt ett.. Mina kollegor var ofta på om jag inte snart skulle bli gravid eller om jag var gravid. Kunde inte säga nånting i stil med "gud vad glömsk jag är" eller "usch vilken huvudvärk jag fick" etc.. "Det är kanske för du är gravid" tex.. Inte kul det heller att höra. Dess utom jobbade jag på en förskola där mammor titt som tätt går med runda magar och föder barn och det gjorde inte det hela bättre. Och i en liten by där alla känner alla. Ja jag har testat dom flaskorna. Köpte en sån för nån vecka sen.. men det är samma sak. Hon bara spottar ut den och skriker efter bröstet. Kanske ska jag testa att ta vatten i.. med en annan smak än min egen mjölk kanske intresset ökar :) Ida börjar också få kli och kill i tänderna nu!
ja testa kostar ju inget =)
usha beklagar, för vår del var ungefär samma, så förstår dig...
jag undvek kontakten med henne först men tog ett tag
innan ja fick motarbeta mina inre känslor och försöka vara glad..
men det var svårt kan ja säga speciellt förbannad blev ja den dagen min syster väntade nummer 2, hon vågade inte berätta, ist så fick ja veta av min mamma påvägen till dem till sjukhuset som hjälpte oss, där ja skulle få veta om medicinena bet på mig eller inte,
1.5h resa till helvetet kändes det som, ja komm ihåg att ja grät floder på tåget,
kanske inte just att hon va gravid, just det att folk undvek mig, visst ja blev alltid besviken
o ledsen o sårad när någon annan var gravid, men började lära mig att intressera mig o fråga mkt för min fördel om ja ändå inte skulle få vara gravid så ville ja veta hur det kunde vara
ja drömmde mig ofta bort, levde i min egna bubbla.. men det var svårt många gånger