86or som planerar barn!Eller mest funderar!

hej! jag är 86a!
Jag vill väldigt gärna bli gravid. har dock inte försökt än. men jag slutade med ppiller i dec. antar att det tar en månad eller två tills korppen har vant sig utan och det tar sig. har läne velat blivit mamma, men jag har tänkt på jobb och inkomst osv. har alltid velat bli en ung mamma. men börjr redan känna mig gammal då jag så som 10 åring att jag ska minsann ha barn innan jag är 25!! å det närmar sig :)

har ÄL nu omkring 25 jan, så det blir första riktiga försöket, har ställt in mig på att dt kommer bli många försök.

känner som dig att alla runt omring en får barn. och börjar verkligen känna av "pressen" inte för att jag måste, utan för att jag åxå vill va med i denna babyboom :D

jag har förtillfället inte fast jobb, men jag vet ganska så säkert att jag inom kort kommer få det. jag har väntat på denna fastanställning. har precis vägat mig på att köpa mig ett radhus. känner mig väldigt vågad :)
jag och min pojkvän har varit ihop i över tre år. han är sex år äldre än mig, han är inte lika sugen på barn som jag är, men han börjar ge med sig. eller ja, han börjar känna att det kanske vore dax! vet inte om det är för att jag tjatar till och från eller om han faktist börjar bli barnsugen.

//cillen

Tjenixen alla fantastiska 86or runt om i landet! Här har ni ännu en som gärna joinar gänget om funderingar och planeringar om barn! Inte lite frågar som ställdes i inlägget, men jag ska försöka svara på de flesta så gott jag kan!=)

Jag är som sagt 86a och sambon är 81a och vi har varit ett par sen november 08 och vi har sen september 09 försökt att bli med barn. Jag slutade med p-stav efter 7 år, men det gick väldigt fort för kroppen att "kommaigång".Det är så individuellt det där och det tar olika lång tid för vissa. Vi känner oss inte unga men inte gamla heller, utan vi anser att tiden är inne för oss. Vi har liksom inga hinder till varför vi inte skulle klara av barn, så ungheten sitter i hur vi är som personer!!

Jag kan säga så här att från det att jag var 15 år och 5 år framåt, så hade jag ett fast förhållande med en kille. Den har snubben hade verkligen inga framtidsvisioner eller planer för framtiden heller, så jag hade inga planer på barn vare sig då eller efter det att det tog slut mellan oss. Sen hade jag ett år då jag levde loppan lite och träffade lite nytt folk så att säga och började mer och mer tänkta på hur framtiden skulle se ut! Sen i november 08 så träffade jag min Johan. En man som hade framtidsvisioner, som kunde tänka sig att flytta ner till GBG för min skulle och som inget hellre i livet ville bli pappa. I augusti 2009 flyttade Johan ner till mig och vi lever ett helt underbart liv ihop, jag jobbar som habiliteringspersonal och han som svetsare (nästa vecka skriver han på kontrakt om fast jobb) och vi har ett bra ekonimiskt liv tillsammans. Angående giftermål så vill jag verkligen det, men det är ingenting som jag prioriterar just nu. Just nu så lägger jag och killen all fokus på att bli föräldrar. Men samtidigt så går det inte att stressa och tänka på det föööööör mkt, för då blir man så deppig varje månad när tant röd gör en liten snabb visit:P

Angående hur mkt min sambo vill ha barn, så kan jag ju säga att han varje dag både via sms och till mig talar om det. Att få reda på att han ska bli pappa kommer vara hans lyckligaste ögonblick i hans liv och dessutom att jag får vara mamma till hans barn påpekar han varje dag=)

Jag har många vänner runt omkring mig som har barn i olika åldrar och en åt en liten kille vid namn Neo på 1,5 år är jag gudmor och det gör mig ingenting. Jag älskar mina vänners barn och jag är jätte glaf för deras skulle och jag har inte alls svårt att umgås med dom. Men visst tanken på att jag en dag kan sitta med mina egna barn så gör ju sig påmind lite då och då!!

Sen detta med den här otroliga hysterin och ÄL tester och hela baletten, kan jag ibland känna blir lite mkt. Asså visst jag kollar runt på barnvagnar på stan och älskar att titta på barnkläder och visst jag har testat ÄL tester, men det finns ju kvinnor som blir helt maniska och det kan jag inte förlika mig med. Jag körde med ÄL tester en månad, prickade dagen, men blev inte gravid ändå, så det där lade jag av med en gång.Det finns ändå aldrig garantier på att det tar sig!

Tycker verkligen att detta med uppföljning och peppning av varnadra låter som en helt underbar idé! Vi sitter ju alla på något sätt i samma situation, så jag är på!!!