KÄRASTE vänner!
Vad jag saknat er och velat skriva.... Har haft en riiiktikt intensiv period nu men inget som är nåt utöver det som hör till
Tycker mest jag ammar o ammar hela tiden, byter blöjor och plockar o tvättar. Känner mej lite smått deprimerad faktiskt
Det e nog kombinationen av alldeles för lite sömn, att man e instängd ganska mycket, dottern har börjat bråka om det mesta och jag har en massa besvikelser på karln
Egentligen är allt bra men ibland blir man ju lite extra känslig och jag e nog definitivt i en sån period
Icka, Åh missade fredagen
Hoppas allt har gått bra! Berätta när du orkar, hoppas du slipper ha för ont gumman! Kram!
Domenica,Kära vän
Du är inte ensam! Jag känner sååå väl igen mej i det du skriver och det e sorligt. Jag va väldigt deppad, ungefär runt samma tid då Jolina var i Bellas ålder. Upplevde samma när jag var gravid......Endel av mina vänner som jag kände var nära vänner liksom bara "försvann", jag ringde dom och ville ses över några glas (alltså inte när jag va gravid), ses o fika, shoppa, ja allt som innan jag hade barn men ändå var det dom som liksom droppade av och inte hörde av sig....Kände mej väldigt deppad över det och kunde inte förstå det med tanke på att jag absolut värnade om mina "singel vänner" och vänner som inte ännu hade barn och ville behålla dem även om jag fick barn....Men men, jag säger som Icka, man e ju på olika nivå men ändå inte, det e verkligen deras förlust!
Dessutom lär man ju känna andra vänner när man får barn och världen öppnas verkligen då tycker jag vad gäller vänner och "vänner".
Tråkigt att du har kännt såhär gumman och förstår dej verkligen som sagt. Massor med Kramar och jag vill vara din kompis, önskar att vi framöver kan ses lite mer och kanske "festa lite" shoppa eller bara "mamma hänga med ungarna"
Hur går det med mannen? E ni mer samspelta nu än för några veckor sen? Här är det förjävligt irriterat tyvärr
Oj, å du som efterlyste "glada tjejer" HA HA HA!
Skönt att det ordnar sig oavsett hur det blir med Egypten
Våran vagn e till total belåtenhet!
Jag har varit ute på ett par riiiktigt härliga långpromenader längs vattnet och bara njuuutit!
Jag mår så himla bra nu i kroppen, frånsett ett ryggskott som spökar ha ha ha! Det e väl allt bärande och ingen magmuskulatur som satt sina spår
Är i full gång med "bantning" vilket e sååå skönt! Har redan gått ner 3 kilon på 2 veckor. Alltså jag bantar inte utan äter efter en lagom kalorinivå, så jag äter ju lagom och nyttigt, frånsett en o annan chokladbit när jag känner mej som deppigast!
Viola mår bara fin fint, den lilla sötnosen med den stooora kalufsen
Magen känns lite bättre men hon spänner sig endel. Hon är en glupsk liten tjej
Förra veckan gick hon upp 250 g och veckan innan hela 450g!!!
så allt funkar bra med amningen som ni förstår hihihi. Tycker nätterna blivit liite mer OK, vet inte, men det känns som hon vaknar liiite mer sällan..... 23.30, 02,30, 04.30, 06.30, 08.30......Det är hennes tider då hon vill amma i ca 30 min....så visst e man lite sliten allt! Dock känner jag mej bortskämd med att hon somnar om ganska fort efter när jag släcker lampan o ger henne nappen, ibland blir det lite krångel och skrik men oftast inte. Däremot har vi haft några tillfällen, tänkte kolla med er andra vad er erfarenhet är. När de har ammat (har bara hänt på kvällen), är mätta men fortsätter att "tokgapa", hacka och kasta med huvet, man ger bröstet igen fast hon borde va proppmätt, hon tar bröstet, släpper och gallskriker
Min egen tolkning är att hon inte vet vad hon vill och egentligen är hon övertrött? Vad känner ni? Alla fall, när det har hänt har det bara blivit värre o värre när jag försökt amma och när jag väl tagit bort bröstet och börjat "gå runt med henne o vagga" henne så har hon slocknat som en stock på två sekunder...... Gärna tips o erfarenheter
efterlyses från er fd ammande mammor
Åsa, Åhh fy va jobbigt det låter! Din stackare! Krya på dig gumman o hoppas du känner dej bättre nu!
Kramis på er!
