Vi som startade med bebisverkstad i juni-juli: Nr 5

Precis!  Tur att jag har en expertpanel

Förresten från och med nu så börjar Johan jobba heltid, känns nästan lite jobbigt, men mest trist..
Har ju haft det toppen när han haft en extra dag i veckan där han har varit hemma med oss - supermysigt!
Men nu är det ju nästan dags att räkna ner tills jag också ska jobba *hjälp* om ett år så jobbar jag, hemska tanke!
Nej, nu får vi njuta av detta året ordentligt och inte tänka på nästa år

He he

Kan verkligen tänka mig hur mysigt det har varit att få lite mer tid tillsammans i veckorna. Det är ju aldrig kul att förändra till något "sämre", men det går ju det med. Och ni har ju iaf fått ha den här tiden, det är ju inte alla som får det

Ja njut nu av ert år Funderar ni på fler barn sedan?

Ja januari 2013.... då kanske någon är gravid igen om någon får som den vill....

Jag tyckte också att det var kul att komma tillbaka till jobbet, även om jag också saknar att ha mer tid med Vilhelmina. Jobba halvtid hade nog varit allra bäst för mig om det hade fungerat rent ekonomiskt.
Just nu är det en massa förändringar i Pelles jobb i lågkonjunkturens tecken, så vi avvaktar lite och fortsätter båda att jobba heltid tills vi mer vet hur det blir.

Kittycat: Vänta nu! Ska ni börja med bebisverkstad snart igen? Eller kanske ni till och med redan gjort??

Ja, det är klart att visst går det också =) Nu räknar vi ner till sommaren och längtar dit!
Nej, här är det färdigt med barn, både jag och J är överens om att 2 barn är lagom för oss!

Åhå!! Bebisverkstad  på gång snart?? KUL!
Förstår att ni väljer heltid om det är lite osäkert framöver. Man vet ju aldrig liksom...

Ha ha, kunde inte låta bli att retas lite och skriva lite kryptiskt Sorry...
Nej vi har inte börjat än, men vi pratar om det   (OBS hemligt - inget för Facebook!)
Om jag får som jag önskar så börjar vi försöka till sommaren när V är 2, så kanske hon får ett syskon när hon är 3 år - sedan vet man ju aldrig hur det går med försöken och förra gången fick jag ju ett MA först.

Dock så har jag märkt att jag mår fortf rätt dåligt över hur förlossningen var, så jag tvekar lite att bli gravid pga av det. Ska nog ta och ringa en kurator har jag tänkt, innan vi ens börjar försöka. Även om det är långt kvar, så känner jag att jag behöver mycket tid på att förbereda mig mentalt. Jag läste min journal häromkvällen, och det kändes inte bra. Och min förlossningeberättelse orkar jag inte ens läsa igen än så länge. Så just nu läser jag mycket om kejsarsnitt, och funderar på det. Jag är ju egentligen rätt rädd för ingrepp i kroppen, men just nu känns t.o.m snitt som ett bättre alternativ för mig än att föda "vanligt".



Ja vi vill inte heller ha mer än 2 st, Pelle kan även tänka sig att "bara" ha 1 - dvs Vilhelmina Men jag tror nog att jag har ändrat mig och gärna vill ha 2, och Pelle säger inte nej till det. Han kommer ju att älska syskonet också, om vi får ett till. Men han skulle inte vara ledsen om vi inte får några fler - vi har pratat en hel del om det här. Jag vill ju inte tvinga honom till något han inte vill, och han vill ju inte detsamma mot mig.

Ja Pelle jobbar ju på Scania, och ev kommer de att gå ner i arbetstid precis som de gjorde förra lågkonjunkturen. Och då fick ju de behålla om det var 90 eller 100% av lönen,  fast de jobbade 80 %. Så tills vi vet hur det blir så är det bästa att jobba heltid och spara pengar. Går han ner i tid så löser det ju sig lite automatiskt,i bästa fall ,med Vilehlminas dagistider.

Kan inte du berätta lite om dina snitt? Hur var det efteråt när du fick Alice? Var det svårt att ha 2 barn att ta hand om, hade du mycket ont?

Vad spännande! Hoppas det blir som du vill

Jag har helt missat att din förlossning var så jobbig. Men man var väl helt uppe i sitt då med nyfödd unge. Har du skrivit om den här? Eller vänta var det du som råkade ut för en Bm som inte var så bra? Bara för att första gången är jobbig som finns det ju inget som säger att nästa blir likadan! Jag har en kompis som hade extremt dåliga erfarenheter av sin första förlossning och starkt övervägde snitt. Men istället blev det hemförlossning... och en helt underbar som var så nöjd med. Men jag tror det är jättebra att du verkligen läser på och funderar över olika alternativ, på så vid förbereder man sig ju också. Och att prata med en kurator är ju jättebra!

Jag har varit helt osugen på syskon fram tills typ nu... Kan känna igen att det skulle vara lite mysigt med en liten. Men det är inget vi planerar inom den närmsta framtiden. Men skulle kunna tänka mig att det blir verkstad om ett år eller så. Känner att vi måste flytta till större först.

+
Med rätt stöd skulle jag kanske kunna ha en likadan förlossning. Det som var jobbigt var att jag vara öppen i 3,5-4 timmar och hade krystvärkar hela tiden, men inte fick krysta för att jag skulle gå sönder då eftersom Vilhelmina inte hade kommit ner tillräckligt långt. Att hålla emot krystvärkar... det går ju typ inte...så... bläh!

Men det värsta var att vi hade en så spydig och nonchalant BM, hon kom med spydiga kommentarer mot både mig och Pelle och jag fick väldigt dåligt stöd i hur jag skulle hantera förloppet och förstå varför jag inte fick krysta etc. Men värst var nog hennes attityd och kommentarer, jag känner liksom inget förtroende för att åka in till Förlossningen (men hemmafödsel skulle jag inte våga ifall det skulle bli någon komplikation med bebisen). Hade vi varit kollegor hade jag kallat det hon gjorde för vuxenmobbing. Jag kände mig rejält nedtryckt, och jag orkar inte vara med om det igen - det skulle knäcka mig helt! Och ingen kan ju garantera vilken BM man får....
Jag blir gråtfärdig bara jag läser igenom förlossningsjournalen, och därför orkar jag inte läsa förlossningsberättelsen också.

Bor ni i en 2:a nu?

OJ det låter väldigt tufft att hålla emot krystvärkar Så länge dessutom! Och kan tänka mig att hela ens förtroende för Förlossningen förstörs av att träffa en sådan Bm. Skulle det kännas lika om ni valde ett annat sjukhus nästa gång?

Japp vi bor i en 2a. Men vi har byggt till ett litet rum i en hörna av vardagsrummet till Harley så man kan väl kalla det en 2,5a nu Dock är det ju inte så bra isolerat in till honom så vi kan t ex inte kolla på film med normal volym när han ligger och sover... Så vi längtar efter att bo större! Och med ett till barn skulle det inte alls gå.

I morgón ska Harley sova över hos sin farmor och farfar för första gången! Jag är redan nervös. Det blir första gången för mig som jag är ifrån honom över natten. Har aldrig rest bort ens utan honom.

Jag har funderat en del på att välja ett annat sjukhus, men jag mår ändå väldigt dåligt av tanken att det kanske, kanske finns en idiot till BM där också och att jag skulle kunna ha sådan otur att jag såklart får henne... Det är så mycket känslor inblandade så det är svårt att tänka rationellt. Det är bl.a därför jag tänkte att det kan vara bra att prata med en kurator.

Det är ju fiffigt att ni ändå har kunnat bygga till ett utrymme, för Harley Men det låter lite knepigt med tanke på isoleringen... Letar ni större ställe nu, eller är det bara en framtidsönskan?

Det kommer säkert att gå jättebra för Harley hos farmor och farfar! Träffar han dem ofta? Det är säkert mest nervöst i din mage, och så är det ju nästan alltid vid nya saker första gången - inget konstigt
Har du och din sambo några speciella planer för kvällen då?

Klart jag kan berätta..

Kan ju säga att efteråt med båda två var det inte särskilt jobbigt, nu låg ju jag på bb i 6 dagar med Lovisa och med Alice låg jag 2 dagar, så jag var ju där när det var som mest ont.
Men väl hemma så gjorde jag allt som vanligt, utom att lyfta Lovisa (Lovisa var så liten och rörlig på skötbordet och i famnen så var rädd att få sparkar på magen), när Alice var nyfödd.
Nu var ju Lovisa så liten när Alice kom, så visst var det mycket jobb med två små barn. Idag är det ju superlätt
Nästan iaf!  Lovisa äter ju helt själv, hjälper henne på toaletten, hon hjälper till att klä sig och klä av, kan förklara om något är fel eller om hon är hungrig osv.


Tyvärr hade ju spinalläckage (vilket tydligen är väldigt ovanligt) så jag hade en fruktansvärd huvudvärk, men som sagt, det var det som gjorde mest ont. Snittet i sig hade jag inte jätteont i.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer - men fråga på så svarar jag såklart =)

Kittycat: Vi letar väl inte direkt så seriöst nu men det blir nog aktuellt inom ett år i alla fall. Vi funderar på att flytta närmare mitt jobb och Harleys förskola också! Som det är nu blir det minst 1 timmes resväg enkelväg (på hemvägen ännu mer eftersom H är svår att få med ifrån förskolan) och det är för mkt... känns som att vi förlorar alldeles för mkt tid, OCH pengar eftersom att jag aldrig kommer kunna jobba mer än deltid så länge jag jobbar så långt hemifrån. Skulle ju kunna söka nytt jobb men det känns inte kul för jag trivs så bra med kollegor och cheferna.

Övernattningen gick förresten jättebra! Det hade inte varit några somhelst problem var nog mest vi föräldrar som oroade oss för Harley var det ingen big deal Jag och K var ute och käkade och sen kollade vi på film hemma.. men det skönaste var nästan att få ligga kvar och dra sig i sängen på morgonen!

Ja det är inte kul att lägga så mycket tid på hämtning och resväg - tid man hellre skulle spendera hemma tillsammans.
Skönt att övernattningen gick bra! Och kul att ni fick lite tid tillsammans, bara ni två.
Håller helt klart med dig när det gäller att få ligga och dra sig på morgonen...mmmmm! 

Var f.ö på 18-månaderskontroll i veckan, allt såg bra ut och det är alltid skönt. 86 5, cm och 14,3 kg tung har Vilhelmina blivit, så hon fortsätter att följa sina kurvor.
Däremot märks det ju att den egna viljan kommer mer och mer. V har ju aldrig sagt ett pip förut, varken vid spruta eller annat. Men nu däremot...
Allting var lika hemskt att döma av hur hon lät , det var fruktansvärt att väga sig, fruktansvärt att mäta sig, mäta huvudet, ta spruta, sätta på plåster osv. Inte kul att se som förälder, men jag tror att hon var mest blyg egentligen och att det var en ovan situation. Skönt att det iaf är 1½ år tills nästa gång, då kanske man kan förklara och resonera lite mer än nu - eller muta om inte annat.....

Någon som har tips ang felaktigt dragen el i hus/ev. dolda fel?

www.familjeliv.se/Forum-22-166/m63165292.html

OJ hoppas att det inte är något mer fel Vilken tråkig sits ni hamnat i! Har ni fått kontakt med mäklaren än?

Vad roligt att allt gick bra på 18 månaderskollen förresten. Jo den egna viljan kommer verkligen mer och mer Här är det nästan lite trots som börjar komma! Det är mkt som han inte vill plötsligt. Att klä på sig är en daglig kamp. Allt ifrån blöjan till sista strumpan är hemskt. Och ytterkläderna ännu värre. På kvällen vill han inte gå och lägga sig så så fort vi börjar med nattrutinen är det gråt och protester...Men värre ska det väl bli va!?

Jo vi fick prata med jurister på mäklarfiramn, och vi får ta in någon som kollar igenom hela huset och ser var det behöver dras om el. Sedan får vi betala för omdragningen, och därefter kan vi börja processen att reklamera till säljarna. Vilket inte betyder att det är säkert att vi får tillbaka en krona för det vi har lagt ut, trots att vi inte på något sätt misstänkte att elen var knas när vi köpte huset. I så fall hade vi aldrig köpt det...



Ha ha, ja det är ju risk för att det blir värre med tiden

Nä vad tråkigt! Låter ju inte billigt bara det att kolla igenom huset Det är såna här grejer som gör mig lite rädd för att köpa hus.