Fortsatt babbel efter MF/MA 2009

Cirkusmamman: Åhh, vad härligt! Stort grattis! Jag längtar redan efter fler barn...fast sambon sa redan från start att det blir max 2 barn...Men vi får se...

Bjornis: Jag har inte heller såna där bra amningsbröstvårtor, och har också varit tvungen att använda amningsnapp. Tyvärr har jag inte riktigt orkat med det, nappen ramlade av så fort jag la till bebisen och så, det var bara klydd. Så jag har gett upp, med båda barnen. Med Elise pumpade jag dock i 5 veckor, sen gick det inte mer pga trasiga och blodiga bröstvårtor som gjorde fruktansvärt ont. Det var inte kul att vara mamma då, så då slutade jag. Med Thilda blev det inte ens någon pumpning. Har dåligt samvete för att jag inte ens kunde ge henne råmjölken, men ja...

Vad var det du tyckte var jobbigt med värkstimulerande? Jag fick också det med Elise...men jag minns inte om det var jobbigt på nåt sätt. Jag minns iofs knappt nåt från den förlossningen, tog 33 timmar så jag var helt slut och helt borta en stor del av tiden. Till slut fick de ta ut henne med sugklocka. Så det känns så häftigt att förlossningen med Thilda bara var i ca 5 timmar (förvisso blev jag ju igångsatt så det kanske påverkade..) och att jag fick ut henne helt själv, utan någon hjälp med sugklocka eller yttre press.

Polarbjörnen - hur går det? Nu närmar det sig med stormsteg!! Längtan är stor kan jag tro!

Här är det bra. Känns som att det växer och frodas och det är ju ett gott tecken :) Nu blir det inget mer ultraljud förrän RUL i v.18 (i början av mars skulle jag tro).

Jag var hos specialistläkare i går med anledning av enzymet i bukspottkörteln som var lågt på blodprovet i höstas (tror jag berättade om det). Det var ett något chockartat besök. Min allmänläkare som skickade remissen hade tydligen starka misstankar att jag har fått cystisk fibros som är en riktigt otäck sjukdom. Specialisten trodde dock inte att så var fallet då väldigt många aspekter talade mot det. Jag trodde att man har det direkt från födseln om man får det, men tydligen finns det fall där man får det som vuxen. Men som sagt, jag har inga av symtomen, ingen i släkten har det (en genetisk sjukdom) och massa annat som inte stämde. MEN hon kunde inte helt utesluta det, det finns fortfarande en liten risk. Eftersom jag är gravid vill de inte utsätta mig och fostret för de prover som man gör för att utröna om man har cystisk fibros, så länge jag är symtomfri. Det blir först 2012 som de kommer att göra dessa tester i så fall. Jag försöker att inte tänka på det och tro på specialisten som verkligen tryckte på att risken är otroligt liten. Men kan inte låta bli att oroa mig heller.

Polarbjörnen: kom precis att tänka på dig! Har du en liten bebis hos dig nu?

Ja, Polarbjörnen hur går det? :)

Vi var på rutinultraljud i går och allt såg fint ut. Fick reda på att vi väntar en lillebror! Å så jag längtar nu :D

Cirkusmamman: vad kul med en lillebror! När är bf?

Cirkusmamman: Å va kul att höra! Mysigt. De är goa de små grabbarna! Min är lite bångstyrig ibland och vi jobbar på att få sovrutiner eller iaf lite rutin men han vill bara sova på amningskudden dagtid. Natten sover han riktigt OK så ska väl inte klaga.


Ja, Polar - vad händer?

hej!

long time!

allt är finemangs här! fick en liten dotter, Ava, den 22 feb, på bf! det tog tid å gjorde ont, men gick till slut! 49 cm å 3770 g ren å skär lycka! hade en tuff start med sargad kropp å obefintligt med sömn. trodde jag skulle kollapsa ett tag. men nu har vi återhämtat oss! kroppen är så gott som återställd.

känner tyvärr av fogarna som aldrig förr. så de där långa barnvagnsprommisarna som man sett fram emot får vänta ett tag till.  

amningen funkar bra, vilket jag är såå tacksam för. lilla skruttan gicj ned lite för mkt i vikti början, så vi fick köra med ersättning ett tag. men nu helammar jag och hon växer så det knakar!

det tog ett par veckor att ställa om och läka, och var rätt jobbigt, men nu känns det fantastiskt! springer å skvätter i hörnen över hur vacker hon är å så =)

hoppas allt är väl med er alla!
varma kramar 

GRATTIS polar!!! Mkt fint namn Ava.
Du har sett fram emot långa barnvagnspromenader alltså och jag vill inte alls gå dem. Såååå tråkigt. Å andra sidan sover sixten bara 30 miunuter i stöten numera så ingen idé att gå längre. Phew! Men vi bor ju mitt i stan så jag har shoppat en del på mina promenader. Hehe.

Här hemma har Sixten varit sjuk 2 ggr redan. Har just nu öroninflammation så vi proppar i honom kåvepenin och alvedon. Stackarn. Maken var dock öronbarn och hade totalt 10 öroninflammation under sina 2 första levnadsår! Yey... Suck. Och kåvepeninet gör Sixten mage ond så han är ledsen när han ska bajsa, OM han bajsar. För problem med bajseriet har det varit från start. Jag ammar ju så eg borde det inte va problem men han har väldiga problem att få ut det, men när det väl kommer är det med fart.

tjenare tjejer!
Förstår att ni har fullt upp med bebbar o inte är här inne o trycker så ofta längre :) Jag glömmer själv bort familjeliv och kikar inte in speciellt ofta själv heller.

Idag har vi varit ute i trädgården hela dagen. Fyllt poolen och fixat lite.
Magen den växer (v.31+1) och jag håller mig mest i skuggan i en baden-baden-stol o zippar vatten. Det är bara ett par månader kvar nu, snart har jag vår bebbe i famnen också :) Jag har varit hemma sedan en månad tillbaka, då jag fick väldigt mkt regelbundna sammandragningar och därmed risk för förtidsbörd. Senaste veckan har det dock lugnat ner sig något. Nu har jag semester tiden som är kvar till BF, känns otroligt skönt att bara koppla av och vara med familjen. Pyssla lite med det man orkar ta för sig. Verkligen kvalitetstid, och sådana här dagar när solen gassar är man glad att man är ledig!!

Hur har ni det då mammisar? Är ni alla fortfarande föräldrarlediga?

Ha det skönt i värmen :) kram!!

Nu är Viggo här!!
Förra torsdagen, den 30 juni föddes han, lite tidig i vecka 34+6.
Jag har ju som jag berättat tidigare haft mkt förverkar sedan v.26 och en vecka innan han föddes gick slemproppen, så jag var ganska förberedd. Natten till tisdagen gick vattnet och vi fick åka in till BB och hållas under uppsikt. På natten till torsdagen satte det alltså igång och han var ute efter tre timmar. Allt gick bra och han hade en fantastisk vikt på 2895 gram. Kan bara fantisera om hur stor han hade varit om jag hade gått hela tiden ut...!

Vi fick ligga kvar på neonatalavdelningen i några dagar och lillen fick matas genom sond. I måndags fick vi komma hem och från och med i onsdags har jag kunnat helamma honom, så sonden är nu borttagen. Det har verkligen flutit på fantastiskt bra. Han är så fin vår lille prins. Nu ska vi bara "bubbla" hela sommaren och njuta av vår efterlängtade grabb. Äntligen äntligen är han här!!

önskar er en skön sommar!

Å!! Grattis Cirkusmamman!!! Va härligt att allt gick bra och ja, va "stor" han var trots att han kom tidigt.

Här är allt bra. Sixten fyllde 6 månader den 28 juni och är på g med det mesta. Sitter utan stöd, ålar (kryper NÄSTAN) och har fått två tänder i underkäken men har minst 2 till på g nu. Huga. Vi har haft funderingar om han är allergisk och så och jag åt mjölk och äggfritt i 6 veckor men det hjälpte inte. Tror faktiskt det var tänderna som spökade samt utvecklingsfas mkt av den jobbiga tiden för så fort tänderna kommit upp så fick vi en "ny" kille typ. MEN det hade vi i en vecka och sen började nästa omgång tänder synas där inne så nu får vi se hur lång tid de ska kämpas med. Men idag har varit en FANTASTISK dag, vill nästan gråta för idag har det varit underbart att vara mamma (har varit väldigt kämpigt stundtals tidigare). Han har somnat både i bilen och i vagnen och när han sov i vagnen tog jag och maken ett glas vin på en uteservering. I övrigt har han knappt gnällt eller gråtit (verkar vara väldigt smärtfri idag) utan bara smajlat, busat och varit LJUVLIG! Skönt att få en sån dag då och då för att orka!

Grattis cirkusmamman!! Vad skönt att allt gick bra, och vilken snabb förlossning! Här har vi precis haft 3-årskalas idag. Jättelyckat blev det! OCh om 5 veckor är det dags för Thilda att fylla ETT år! Tänk vad tiden går!

Tänkte lämna det sedvanliga - förlossningsberättelsen!! Om ni orkar läsa er igenom den så klart :)
Klistrar in från en wordfil, så jag hoppas att det går att läsa.

Förlossningsberättelse Viggo, född 2011-06-30
Det hela började natten mellan måndagen och tisdagen, 28/6 kl 00,30, då jag vaknade och skulle gå på toaletten. Jag kände redan innan jag kommit ur sängen att vattnet började sippra. Och sedan sipprade det ordentligt. Efter att ha sprättat upp en gammal barnblöja som blivit kvar sedan dotterns blöjår och fått den innanför trosorna så väckte jag sambon. Det är dags…! Jag ringde sedan förlossningen som sa att vi måste komma in så fort vi kan och jag får absolut inte gå omkring och packa, duscha etc utan hålla mig sittandes, helst liggandes. Jag var nu i vecka 34+4, lillfisen tänkte komma tidigt. När jag lagt på luren med förlossningen så kom stora floden. Den rann ner från matsalsstolen och dränkte in mattan jag ärvt av min farmor. Där är delar av den fortfarande.
Vi lämnade dottern hos vännerna ett par gator bort och åkte in.
Väl på plats hade jag sammandragningar ungefär var 5:e minut, men inga starka sådana. Jag visste att det här kunde ta ett par dagar och att de inte skulle göra något för att skynda på det under det närmsta dygnet. De kollade så att allt var okej, både med CTG och ultraljud. Sedan fick vi vårt rum och jag blev tillsagd att hålla mig sängliggande. Varje gång jag gick på toaletten skulle de sedan lyssna på hjärtljud och emellanåt kopplade de även på CTG. Timmarna gick sakta och hela tisdagen var ungefär detsamma.
På tisdagkvällen fick jag veta att jag skulle få bli igångsatt på onsdagmorgonen, men att de inte kunde lova helt hundra. Det var just nu fullt på neonatalavdelningen och alla förlossningens CPAP (andningshjälp för nyfödda) var upptagna och man ville inte ta in akutmaterial i onödan.
Onsdag morgon… och barnmorskan kom in och beklagade att det tyvärr kommit in en mamma under natten som behövde prioriteras före oss och att vi skulle bli igångsatta först vid lunchtid. Lunchtid kom, men ingen igångsättning. Först vid 15.00-16.00-tiden var det dags. De satte en gel runt livmodertappen. Efter ca en halvtimme satte värkarna igång med lite mer intensitet. Var femte minut men starkare! Enligt barnmorskan tänkte de också sätta värkstimulerande dropp när det kommit igång lite mer. Hurra!! Snart var det dags!!
Men sen kom skiftbytet och nästa barnmorska tänkte inte alls sätta något dropp. ”Vi avvaktar till i morgon om det inte kommer igång av sig självt” var hennes attityd. Det skulle alltså eventuellt bli tredje natten utan sömn och utan bebis, sängliggande. L Jag kände hur tårarna brände innanför ögonlocken. Värkarna var så mkt starkare nu så jag kunde inte sova mig igenom dem. Men de var inte heller så starka och täta att det kändes som att bebisen ville komma än. Han hade inte fixerat sig än, så jag fick fortfarande inte gå upp och gå, utan var tvungen att vara sängliggande. Det fanns risk för att navelsträngen kunde falla ner annars.
Men plötsligt vid ett-tiden på natten mellan onsdagen och torsdagen så blev värkarna allt starkare och tätare. Min kära sambo smekte mig på pannan, magen och låren vid varje värk. Till slut hade jag så ont att jag inte stod ut mer. Det var dags att ringa på barnmorskan. Klockan var nu runt två-tre på natten. Jag hade öppnat mig några cm och tappen var nästan utplånad. Jag ville sätta mig i duschen, så sambon och barnmorskan hjälpte mig dit mellan värkarna. Jag hade verkligen glömt hur ont det gör att föda barn…! Men än så länge ingen lustgas eller bedövning av något slag. Och jag kände mig förhållandevis klar i huvudet. I duschen gick allting ganska fort. Jag öppnade mig snabbt till 7-8 cm och värkarna började ändra karaktär. Smärtan var nu knivskarp och de insåg att de fick köra mig i sängen till förlossningsrummet, för det fanns ingen möjlighet för mig att gå själv.
I förlossningsrummet var även jourhavande läkare och personal från neonatalavdelningen på plats. Läkaren hade förmodligen nyligen blivit väckt. Han satt gäspandes på en stol med huvudet i handflatan. Jag reflekterade inte mer än så. Hade jag varit lite klarare i huvudet hade jag kanske oroat mig men jag var så fokuserad på mina värkar. Jag frågade efter epidural, men barnmorskan sa förloppet gick så fort och att bebisen snart skulle vara ute. Hon gav mig lustgasmasken. Jag har olika känslor för lustgas… Jag gillar inte själva lustgasen, men masken är bra. Med den har jag något att fokusera på genom värkarna. De tog ganska snabbt bort lustgasen och ersatte den med syrgas. Det kändes bättre. Genom varje värk höll sambon min hand och jag tryckte hans hand mot min panna. Jag var nu öppen tio cm. Klockan var 04.00 och jag hade öppnat mig helt. Krystvärkarna tog fart. Jag kände hur lillemannen trängde längre och längre ner. Med lillan hade jag epidural och kände inte alls krystvärkarna på samma sätt. Denna gång kände jag när huvudet var halvvägs ute och jag visste att nästa krystvärk – då skulle han komma ut till oss!! Jag tog i för kung och fosterland och tjong!!! Så var han ute och om jag inte minns fel så började han skrika innan han landade på sängen! J
Jag visste från tidigare samtal med personalen på neonatalavdelningen att jag inte skulle få hålla honom på mitt bröst med en gång. Han skulle genast vidare upp till neonatal för eventuell vård och sambon skulle följa med honom dit. Plötsligt var jag ensam kvar med barnmorskan och en navelsträng som hängde ut mellan benen. Men jag var så otroligt lycklig. ”Han fick 10 av 10” log barnmorskan. Helt otroligt!
En kvart senare var moderkakan ute och jag fick sy ett litet stygn uppe i slidan, annars sprack jag ingenting.
Efter en sedvanlig dusch och kissning fick vi våra tekakor och champagneglas med cider. Sedan ville vi snabbt upp till vårt rum. Viggo låg i egen liten säng inne på neonatalavdelningens övervakningsrum. Tårarna rann ut med mina kinder när jag fick se vår älskade efterlängtade lille kille. Äntligen fick jag sitta med honom i min famn. Min lille Viggo, född kl. 04,19 den 30/6-11 i v.34+6 med en vikt på 2895 gram och en längd på 51 cm. Lycka!

Cirkusmamman: Å fin berättelse!! Låter som en bra förlossning trots all väntan. "Tyckte du om" känslan av att känna krystvärkarna mer denna gång?

Bjornis - det gjorde ju helt klart ondare att känna krystvärkarna :) Men eftersom det gick så fort och jag inte hann bli helt slut i ork och kraft så tycker jag det var bra att känna värkarna på rätt sätt, det gjorde att jag själv kunde krysta mer naturligt när jag skulle och inte när barnmorskan sa åt mig. :)

På torsdag är han redan 1 månad gammal!! Tiden går så himla fort!!