Grattis, grattis Jamis! Vad gäller nojigheten så blev jag nog också värre för varje graviditet. I alla fall vad gäller det där med vad jag åt och så...
Känner mig dock lite kluven till det där med att ha tre barn. Skulle förstås inte vilja vara utan någon av dem, men känner samtidigt att det är väldigt mycket arbete. Tidigare kunde man få barnvakt för att gå ut en kväll på tu man hand. Nuförtiden får man barnvakt för att kunna ägna sig åt ett eller två av barnen. Sedan visste vi ju inte vad vi vet nu när jag blev gravid med lilla gumman, förstås. Fast, tur var ju det

.
Vet att den värsta tiden är bakom oss i alla fall. Lilla gumman håller på att bli större och har börjat att gå utmed saker nu. Hon är glad och nöjd mesta tiden. Dessvärre är mellanbrorsan väldigt ilsken just nu - gissar att det handlar lite om att han kommer lite i kläm. Själv har jag börjat gå på föräldrakurs på Autismcenter, vilket är jättebra. För det första får man lite perspektiv - det är en blandad grupp där åtminstone två av åtta barn är svårt, svårt skadade. Ett par av barnen är väldigt introverta och två är lika vilda som lilla C. Ingen av dem har något som liknar hans "talanger". Så det verkar som vi haft tur i sammanhanget.
Lilla C är högfungerande (som det heter i de där sammanhangen) vilket är både en välsignelse och förbannelse. Han upplevs olika i olika sammanhang. Ifall han är ensam med en vuxen brukar jag ofta få höra att han är begåvad och "lillgammal". Tillsammans med jämnåriga är han vild och upplevs ofta som trotsig. I själva verket fungerar han annorlunda än andra barn och förstår världen annorlunda.
Men, men just nu är vi i begrepp att söka stöd i form av avlastning och sådant. Visst har Maxie eller Jam jobbat med snarlika saker? Något vi ska tänka på speciellt?
Förresten - många grattis till Fisken. Visste inte att familjen fått tillökning men förstod att det inte var många dagar kvar. Ett friskt litet barn, vilken lycka!