Bästa 30+tjejerna från våren 2009

Hallå!!!!


Jodå, är oxå less på att vara gravid nu!! har "bara" 1,5 mån kvar...... all tyngd ligger framåt på magen, så jag kan inte gå många meter innan det gör ont.... början på foglossning oxå, så jag har bälte...... "greta" är en livlig bebbe, sparkar ordentligt!! Emil puffade ju bara litegrann:0)...... 
Trött...... Dåligt samvete att jag inte kan busa & leka med Emil...... inga promenader med hundarna......

NÄ, nu får det vara Mars så bebbe kan säga hej till världen!!!!


Hur har ni tänkt göra när det är dax??? Mamma ställer givet upp & kommer direkt vi ringer...... sen har vi 2 vänner i byn där vi bor, som kan komma på 5 min, om vi måste åka fort... har ca 25 min till fl.... Just nu är jag rädd att Emil ska se hur ont jag har. Han är jäkligt känslig just nu, så jag vill han ska slippa se det!!
Dela gärna med er vad ni har för planer:0).....  

Till helgen klipper jag en bit av navelsträngen till Emil, & han flyttar in på eget rum!! Ett väldigt jobbigt steg för mej........


Kram på er!!                

Här har det fortfarande inte tagit, vi är inne på 7:e försöket nu och det känns som att jag aldrig kommer att bli gravid igen. Mannen är dock inte lika negativ utan säger att det kommer. Nästa bim är 1 mars.

Nej vad tråkigt att höra abinito! Förstår att det känns tungt. Har du fått ordning på dina långa cykler, vad beror det på? Men jag håller med din man, klart det kommer att ta sig snart!!


Kia: vi har ingen här i sthlm som kan vara barnvakt men som tur är har jag världens bästa svärisar som åker ner 60 mil för att vara hemma med Jonna dagen för mitt ks, plus de timmar sambon kommer till sjukhuset för att vara med oss innan vi kommer hem. Tror man är där iaf 2-3 dagar efter ett ks. Det känns otroligt skönt att veta att Jonna kommer att ha det toppen tillsammans med farmor och farfar, för dom avgudar henne.
Det som jag tänker mycket på är hur det ska bli med syskonrivaliteten. Det ska bli så spännande att se hur hon reagerar. Har bestämt mig för att försöka amma inne i hennes rum så att hon upplever det som en lekstund, eller att läsa en saga för henne samtidigt. Och att involvera henne så mycket som möjligt när jag gör saker med lillebror. Hon är ju så liten ännu så i bästa fall kanske hon inte har vett nog att känna avund. Hur kommer ni att göra med Emil?

Aanja, ni har ju en liten fördel där, eftersom förlossningen är planerad ;0). Om mitt sätter igång på natten, så blir det att ringa runt & väcka folk, inte stöka för mycke så Emil vaknar osv..... Men jag tror ändå det löser sej, när man väl är där. 
Jag har hört att man får vara kvar upp mot 1 vecka, efter ks. Men det beror nog på hur man mår. Men man vill nog ha lite mer koll på mamman, det är ju ändå en op man gjort. Kolla upp det med barnmorskan/bb.....  

Vi har iaf bestämt, att om vi åker in & dom skickar hem oss... så tar vi in på patienthotellet på sjukan. Inte så fasligt dyrt, & vi är nära. Vi bor ca 25 min från lasarettet nu, & jag tycker inte det känns så lustigt att åka den sträckan, & inte veta om man hinner eller ej.


Ja jisses..... rivaliteten funderar jag oxå på!!! Emil är ju såpass stor när "greta" kommer (2,5 år), så han både förstår & inte förstår det nya runt han. Jag tänker inte amma, så här blir det ersättning & flaska, en fördel, för då kan Emil vara med & mata, med min hjälp. Tror det lyfter han!!! Ska även skaffa en dockbarnvagn, så han kan följa med på promenader. 
Jag kommer låta Emil vara  med i allt, så gott det går. Jag tror inte han kommer bli så avis faktiskt, för han är lugn & finner sej i dom flesta situationer. Men man vet ju aldrig.......  
Ja, det är många tankar inför syskontiden!! Viktigast tror jag är att inte särbehandla..... & inte tjata på storebror/syster "du som är så stor nu.......".... Många går ju några steg tillbaka, & blir bebisar igen, & gör emil det tänker jag låta det vara så..... 
Så långt det går, så får Emil komma i första hand, & "greta" får vänta, om det inte är akut matkris mm vill säga.... Emil har alltid kommit i första hand i 2 år.. så det är inget jag tycker man ska ändra på, iaf inte direkt!!


Inatt är andra natten Emil sover inne i sitt rum!!! Gick riktigt bra igår, sov hos sej till kl 5.. sen ropade han på mej & jag hämta över han till oss... Värre för mej, som vakna minst en gång i timmen, & kolla till han..... Men vi ska nog fixa detta oxå:0)            

Hej alla!

Känner att jag är ganska så osynlig här nu för tiden, och skäms lite! Men det blir nästan bara surfande från mobilen numera och inläggen blir helt koko om jag försöker skriva därifrån. Men läser gör jag!

Abinito: Förstår att du börjar bli less, och har väl inga bra ord att komma med, mer än jag tycker du är stark som ändå är såpass positiv! Kram!

Aanja: Det blev ju planerat snitt för mig förra gången och jag var kvar tre nätter men hade nog både fått och kunnat åka hem efter en natt, trots att jag förlorade två liter blod. Det beror ju helt på hur man återhämtar sig och om man behöver smärtstillande direkt i blodet eller ej. Jag var ju så hög på hormoner att jag klarade mig finfint på alvedon och ipren. Fick endast en dos morfin och det var första natten när jag fick en hostattack...

Kia: Jag är ganska lugn över hur det ska gå med barnvakt och sånt när det väl sätter igång, trots att både Lovisas mormor och morfar jobbar heltid. Min far har kontorstider och har inga problem att fara ifrån för att han behöver hämta barnbarnet på dagis. Min mor däremot har oregelbundna tider och jobbar som personlig assistent och kan inte bara sticka om det är något pass där de inte är två hela tiden. Största problemet där blir om mamma måste ha bilen men inte kan ta sig från jobbet när det är dags för de har bara en bil. Men vi har sagt att i så fall får pappa ta en taxi hem till oss, vi har ju två bilar så då är det bara att han tar en av dem härifrån med Lovisa.

Jag har nästan mer oro över hur vi ska göra med hästarna och hunden. Men jag har pratat med två olika kompisar som kan tänka sig att ställa upp och ta hästarna och de är lättskötta och vana vid varierande tider för in och utsläpp så det ska nog ordna sig. Hunden får antingen vara i hundgårn om det sätter igång tidigt på morgonen eller på dagen eller så vara i bilen om det blir på kvällen eller natten. Han är van att vara på båda ställena och blir nog betydligt mindre orolig då än om vi skulle lämna honom till hundvakt. Och eftersom att min förlossning räknas som riskförlossning eftersom det blev ett komplicerat snitt förra gången så lär de knappast låta mig hålla på mer än 12 timmar.

Grubblar också en del på när jag ska åka in. Jag "får" ju inte stanna hemma länge även om jag vill, eftersom jag räknas som en riskförlossning, men samtidigt vill jag absolut inte åka in utan att vara säker på att det är pågång eftersom jag helst vill vara på sjukhuset så kort tid som möligt.

Skulle tacksamt ta emot era erfarenheter om hur det satte igång, när ni visste att det var allvar, när ni åkte in och hur lång tid det tog innan era små föddes. Känns jättekonstigt att var omföderska och inte ens veta hur en värk känns....

Hej
Lillebror ville komma tidigare. Han föddes i förrgår i v36+6 . Allt gick bra han hade lite vatten i lungorna men mår toppen nu. Uppdaterar mer sen.

Grattis Aanja Nu vill vi veta allt, storlek, namn etc.

Grattis aanja!!!! Hoppas vi får höra allt sen när du får tid och ork!

GRATTIS Aanja!!!! Uppdatering när du orkar:0).......


Chaktio: Mitt minne är ju känt som dåligt ;0), varför räknas du som riskförlossning???

När Emil ville ut i världen, så vakna jag ca kl 2 på natten, av att jag kissade ner mej, trodde jag... Vet ju att bebis kan trycka på blåsan & en olycka kan hända. Men nu slutade jag inte att kissa (det forsa inte, utan strilade lite), så jag började fundera på hur jäkla mycke jag kunde ha i blåsan!!! Jag gick på toa, för att kunna kissa färdigt sittandes. men när jag väl står där inne, så rinner det fortf & det blir en pöl på golvet.... DÅ vaknar jag & inser Shit vattnet har gått!!! 
Väckte Jonas, & sa vad som händ & att han fick gå ut med hundarna, så skulle jag ringa Fl & se vad dom tyckte vi skulle göra.
Jag hade inte ont, inga värkar eller så..... var mest irriterad på att det smådroppa hela tiden!!! Fl sa att vi skulle komma in, eftersom jag bara var i V 35. Dom ville kolla upp såklart. Men behövde inte stressa, då jag inte hade värkar.
Ca 1 tim efter jag vaknat, satt vi i bilen........ halvvägs till Fl (vi hade 5 min bilväg dit), så känner jag att det börjar komma molvärkar, typ som mensvärk........      
Ja sen var det bara att köra på & hänga med vad kroppen ville:0).... 12 tim senare såg Emil dagens ljus.


Jag tror helt enkelt att man bara vet när det är dax!!!! Går inte förklara, man vet bara.....          

Kia: Läs mitt inlägg 477, förstår att det är svårt att hålla reda på hur allt har varit för alla.

Nu verkar det tyvärr inte som om jag får föda vaginalt denna gången heller. Var ju in för förlossningsplanering igår och då visade det sig att min moderkaka, som var lågt liggande på RUL, nu låg kant i kant med inre livmodermunnen... Så det blir nog snitt ändå...

Har ramlat ner i samma svarta hål som när jag fick det beskedet med Lovisa. Jag bara gråter och gråter och är så besviken. Hade ändå hoppats att jag skulle kunna ta det bättre denna gång, men icke. Denna gång är det liksom så definitvt, det var min sista chans att få prova en vaginal förlossning. Dels vill jag inte ha fler barn och dels blir det inte lättare att få försöka efter två snitt, varav minst ett komplicerat...

Vet att jag kommer att få höra massor i stil med att "det viktigaste är ett friskt barn" och "var glad att du kan bli gravid" osv osv i alla oändlighet, men det gör mig bara mer ledsen eftersom det ökar mina känslor av att min sorg och förtvivlan är förbjuden och mina känslor onormala. För mig hänger liksom inte önskan om ett barn och längtan efter att få föda ett barn riktigt ihop...

Hej!
Nu har jag tid och ork en stund framför datorn. Jag gör som chaktio, läser och skriver korta inlägg från mobilen men längre inlägg måste jag skriva från datorn.
Snittet blev helt ok trots att det blev akut istället för planerat. Vattnet gick kl 03.30 på natten och jag kunde inte fatta att det verkligen var sant samtidigt som jag blev livrädd. Vi hade ju ordnat med sambons föräldrar som barnvakt (dom bor 60 mil härifrån) två dagar innan det planerade snittet pga att vi inte har någon som annars kan ta hand om Jonna! Jag fick åka iväg själv i taxi på natten och vi hoppades nog båda att det inte var på g ändå. En kort stund efter att jag kom till förlossningen satte värkarna igång och vattnet forsade varje gång jag rörde mig. Bricanylen fungerade inte utan värkarna fortsatte och hann bli både täta och väldigt smärtsatta. Jag började gråta då jag satt där helt själv mitt i allt men som tur var kunde min mamma ta hand om Jonna några timmar så att sambon fick vara med under snittet och första timmarna. Sambon hann till förlossningen 20 minuter innan jag rullades in i salen. Vid 9 föddes älskade lilla Sam, 48 lång och 3400 tjock. Han hade svårt med andningen och var slö pga att han hade vatten i lungorna men han hämtade sig fort. Vi var kvar tre nätter på bb därför att han gick ner lite för mkt i vikt men nu har han vänt och allt är toppen med honom.

Chaktio: jag är verkligen jätteledsen för din skull att du måste gå igenom ett planerat snitt igen, jag vet ju sen tidigare hur stark önskan du har att få uppleva en vaginal förlossning och känna värkarbetet. Det finns inga ord jag kan säga som kan trösta dig jag hoppas att du kan få prata med någon om dina känslor så att det kan kännas lite bättre.

Aanja: skönt att allt gick bra trots att det blev lite kaotiskt! Det är väl så med förlossningar, det enda man kan vara säker på är att det nästan aldrig blir sim man har tänkt.

Själv har jag tack och lov tagit mig upp ur det svartaste hålet. Det tog bara ett dygn jämfört med tre förra gången... Så nån nytta har mina bearbetningsförsök gjort :-/ Igår var jag och pratade länge, länge med min Aurora-BM och det var jätteskönt.

Snabb uppdatering från BB! Kl 10.08 idag föddes vår son med planerat snitt pga en envis moderkaka som vägrade flytta sig! Han var 3500g, 51 lång. Snittet blev en oerhört mycket bättre upplevelse än mitt förra snitt och alla mår toppen!

Stort grattis!! Vad ska lillebror heta? Roligt att ni också fick en son. Så skönt att du är nöjd med snittet verkligen glad för din skull! Berätta mer när du orkar. Kram!

Hur går det för er andra?

Grattis Chaktio

Här går det inte alls Aanja... har tagit en liten familjelivspaus och försöker fokusera på annat.

Abinito vad tråkigt att höra och jag vet att det inte finns något man kan säga som tröstar:(. Massor av kramar till dig!

Hej hallå!!


Tjejer, vi är verkligen kassa på att hålla tråden igång:0)......


En snabb uppdatering från mej...... 15/3, föddes våran Ronja :0). Hon kom på exact utsatt datum!! Allt gick bra, men förlossingen var satan så mycke tuffare, än med emil...... han bara ploppa ut. Ronjas hjärtljud gick ner, jag ville inte öppna mej &stod still på 7 ca.... hon ville inte komma ner, det pratades om sugklocka, vilket jag vägrade..   Bedövning...... Ja, jag fick allt, som jag inte fick med Emil ;0).

Men vi mår som sagt bra iaf..... Imorgon blir hon redan 2 mån!!!!! Tiden går. 

GRATTIS Chaktio!!! :0) & hur mår ni andra???