Känner mig som Sveriges sämsta nybliven mamma.. Kan inte ta hand om Aston utan att äta mina mediciner, när Andreas började jobba så blev det så påtagligt hur sjuk jag är i kroppen. Innan har han lyft Aston o så.. När jag var inne på dag 2 ensam, så hade jag så ont, att jag efter jag lagt mig en stund för att vila med Aston, inte kom upp ur sängen själv:( Fick vänta tills Andreas kom hem o kunde hjälpa mig o få ur mina ben från liggandes o sen hjälpa mig :( Då insåg jag att det var lika bra att sluta försöka få igång mjölken , försökt att handmjölka för att få igång det igen o sen pumpa o ge han flaska. Men fått börja med mina Tradolan igen, dem tar iag bort udden av det värsta och jag kan RÖRA MIG! Har ont, men kan röra mig!!!!!!!!!! Men känner mig så kass! Och snart måste jag börja med F kassan igen, för i Mars har min aktivitetsersättning gått ut:( Så då skall det avgöras igen om jag kommer att fortsätta vara hemma:( Känner mig hemsk, misstrodd (innan jag ens fått besked) för att jag vet hur jobbigt det kan vara. Inte nog med allt fysiska, så har jag mitt spykiska... Så jobbigt, har mått urkass (mår) nu efter gravven o allt.. Jag skulle vilja klara av att göra saker. Men kan inte ens ta hand om mitt barn utan medicin, vad har jag gett mig in på ???????? Visste att jag skulle ha ont, men inte såhär. Men försöker att vara på benen, vara ute med Aston osv.. Fika på stan, promenader osv.... Försöker fungera, försker röra på mig, gå ner på stan osv... Sover inte hela nätter (INTE beroende på Aston, för han e oftast snäller pojken) utan för att jag har så ont, eller drömmer riktigt hemska mardrömmar, eller för att jag helt enkelt inte kan sova, känner mig konstant trött ÄVEN om jag har fått sova... INGET fungerar............
Kroniskt trötthetssyndrom??
Förlåt, behövde bara skriva av mig...................
Hur mår ni alla??
