Gänget samlas igen för varandras styrka, svagheter, känslor och gemenskap.

Kramar till både NiXxI och Mixela från febrig Lady

Tänker på dig NiXxI!!!  
* STYRKEKRAM* Ladyn

Hej allihop! Hoppas att ni mår bättre idag, fast kylan håller i sig. Själv var jag ute och svirade igår (satt på Sossarnas egen pub och tittade på partiledardebatten, tillsammans med en massa andra). Den här dagen har inte varit nådig, men mår bättre nu mpt kvällen...

 

Har fått besked av min nya läkare att när jag börjar ICI-behandlingen ska jag byta medicin och istället äta Alvedon och Dexofen. Har också fått tid till ögonläkare, 19 februari ska jag dit... Hoppas att det hjälper, för skelningen har blivit värre vilket gör att ögonen "stänger av", inte kan fokusera, efter bara en liten stund. Inte så bra när man pluggar...

 

Kram på er allihop!

Styrkekramar till Nixxi. Sånt där är jättejobbigt.

Så länge sedan jag var inne här. Längesen jag var inne på FL överhuvudtaget. Skrev nyss ett lååångt inlägg som helt försvann. Typiskt.

För att ta det kort. Jag mår inte bra nu. Jag vill inte vara sjuk, vill inte ha den här sjukdomen - den suger balle! (ursäkta mitt uttryck men så känns det).

Sjukskrivningsdagarna tickar iväg, jag blir sämre, men idag får man ju inte vara långtidssjukskriven så jag måste på nåt sätt bli bra eftersom jag måste börja jobba. Har precis haft ett avstämningsmöte på företagshälsovården då alla berörda parter var med. Jag kommer att bli uppsagd på arbetsbrist då de inte kan ge mig några andra arbetsuppgifter. Det kändes som ett slag i ansiktet och det känns som att livet bara går utför.

Om jag inte kan jobba så blir jag utförsäkrad, av försäkringskassan men säkert oxå från arbetsförmedlingen. Varför ska arbetsförmedlingen ta över alla sjuka människor? jag förstår liksom inte poängen?

Är det nån fler än mig som är sjukskriven, hur går det för er, hur gör ni?

NiXxI Vännen!! Tänker på dig!!

TuvaLi  - tråkigt du också dålig! Poängen är utslagning. Vi lever i ett hårt samhälle!
Där endast de - som har ska få mer..
De andra lämnas utanför - för klara sig själva utan skyddsnät!

KRAMAR till ALLA! Ladyn

Tusen tack för alla era tankar, kramar och ord....de betyder oerhört mycket för mig.

Jag går runt som i en knepig dvala, ett mellanting av verklighet och fantasi. Är så brusten imitt hjärta, känns som ett stort hål.
Trodde att varje dag skulle sakteliga lindra sorgen, döva smärtan, torka tårarna....men icke.

Varje morgon startar det om igen, jag kommer ner i köket och han är inte där. Jag öppnar altanen och ingen nosar bakom mig i vilja att få komma ut och kissa, jag blir ständigt påmind om hans frånvaro.

Har tappat all vilja att bo i huset just nu.

Tror att min sorg är så djup då Quinton var en förlängning av mitt förhållande med Anders. Quiss var min trygghet och värme när Anders var iväg. Han var min livskamrat dygnet runt under de fem år jag var arbetslös och föräldrarledig.

Nu är jag ensam.

Kan inte längre gå och lägga mig på kvällen själv, utan håller mig vaken tills Anders ska lägga sig. Kan inte förmå mig att flytta på en madrass som Quinton låg på sista kvällarna jämte min säng....allt annat är borta...men den kan jag bara inte flytta på.

Tack för att ni förstår och finns

TuvaLi,

jag har mina sista 18 månader på halvtid, resten pluggar jag. I november blir jag utförsäkrad och då får vi se vad de säger. Tack och lov klarar vi oss på min mans lön plus halvt studiebidrag, så om de säger att jag ska hoppa av högskolan och göra något annat (värdelöst) så kan jag ge dem fingret. Min förhoppning är att de rödgröna vinner valet, de har lovat att återförsäkra alla som kastats ut under den här mandatperioden. Förresten blev jag också uppsagd från mitt förra jobb pga arbetsbrist, fast de expanderade, för att jag inte kunde lova att jag skulle vara tillbaka på 100 % inom 3 månader (och jag var döende, hade missbrukat smärtstillande för att klara jobbet, vilket gjort att njurar, lever, tarmar, mage osv tagit stryk). Självklart kunde jag inte lova det, jag kunde ju inte stå på benen, musklerna var försvagade och fibron var fruktansvärd just då. Så jag åkte ut. Fick inte ens arbetsintyg, jag har tagit kontakt med dem flera gånger men de skickar det inte, fast jag har rätt till det enligt lagen... Kräk!

NiXxi,

när man inte mår bra blir man väldigt beroende av de glädjeämnen som finns. Men med tiden kommer du att läka i din sorg. *kram*

TuvaLi:

meningen är att vi som har lite ska få ännu mindre, och de som redan har ska ha ÄNNU mera. Ta från de fattiga och ge till de rika. Och folk i Sverige får inte vara sjuka, det låter väl bättre i deras öron att folk är arbetslösa. Skit samma om de inte kan jobba, de ska ändå inte tillhöra F-kassan och sen skiter de i vad som händer...
Vem förstår poängen??? Ingen vettig människa kan ju göra det. Ingen med lite empati i kroppen.
Jag har permanent förtidspension, så jag är inte drabbad, men jag läser allt som skrivs om F-kassan i tidningar och ser på tv, och känner mig ändå engagerad eftersom jag är sjuk....
HUR ska du kunna bli bättre? Du blir ju inte bättre bara p g a hotet att bli utförsäkrad? Visst suger det att vara sjuk... Kram...

Nixxi:

Säkert är det så som du beskriver, vovven var en trygghet som nu är borta. Vi har haft vår vovve snart ett år nu, och jag känner att det är en "hjälp" och trygghet att hon finns, alltid någon att "prata" med, någon som vill busa eller kramas. Som den lilla bebis jag inte fick.
Kram, förstår att det känns tomt... kram igen.....

Till er andra:
Kram på er med!

Glömde skriva:
Vad ska arbetsförmedlingen göra med alla människor som egentligen inte hör hemma på arbetsmarknaden för att de är sjuka, och kanske kräver anpassade arbeten? Det finns ju inte ens plats för de friska som kan ta vilka arbeten som helst!!!! Nä, usch, nu måste jag försöka tänka på något annat, för nu har jag retat upp mig själv så jag kokar.........

Förresten: roligt att tråden börjar komma igång igen!